Sitter på en parkbänk i byn, ensam. Jag mår skit. Ångesten, paniken tog tag om mig. Gråten är nära, har redan gråtit. Visste inte vart jag skulle bli av. Jag behövde fly. Jag flydde ut. Jag går aldrig ut själv, men idag var det mer ångest att vara hemma.
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar