Jag åkte sjukresa för första gången i mitt liv dit. Hade en personal med mig. Jag har varit rädd så länge jag kan minnas för sjukresa, på grund av deras gula minibussar, väntetider och samåkningar. Igår blev det en gul minibuss. Jag fick smått panik. Jag fick sitta nästlängst fram. Normalt sitter jag nästnästlängst fram. Där känner jag mig någorlunda trygg. Längst fram är en mardröm. Jag klarade bilresan dit, men det var asjobbigt. Satt på helspänn genom hela resan och bara väntade på en gråtattack/panikattack. Det kom ingen som tur var. När vi sen kom fram var vi där 30 min innan besöket. Det stressar mig att vänta. Ännu mer av att vara i ett väntrum. Jag kunde inte sitta still stundtals. Spelade en del på mobilen, läste på lappar och kollade i tidning med personalen. Tiden gick förvånansvärt fort ändå. Till slut kom vi in till min läkare A. Där fick jag berätta allt om hur jag mått senaste tiden, vad jag har gjort och hur medicinerna påverkar mig. Vi kom fram till att jag ska höja Seroquel ännu mer, till 300mg. Jag började på 50mg, och åt igår 200mg. Sedan skulle vi höja Cymbalta från 30mg till 60 mg. Jag kände mig nöjd med det. För jag vill tro att det kan bli bättre. Sedan hade jag några frågor angående att banta/gå på diet och äta mediciner. A sade att 5:2 som jag provade i somras inte är bra för mig, då den kan göra mig riktigt sjuk, då jag är högkänslig. Hon sade även att jag är manodepressiv. Jag måste äta, sova och röra på mig regelbundet. annars tenderar jag till att må sämre och bli sjuk. Det var dock helt okej att äta som jag gör och har gjort sedan i våras, inga kolhydrater som pasta, potatis eller ris. Så det fortsätter jag med. Det var så skönt att höra henne säga att jag är högkänslig och manodepressiv. Ingen har någonsin sagt det. Seroquel är dessutom stämningsstabiliserande och funkar både på röster och manodepressivitet, Känner hopp inför framtiden med dessa mediciner. Äntligen kanske jag kan må bra.
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar