Allsången i parken ikväll trots att jag mår skit, det lättade en del, i det stora hela..
Det är semester för de andra på mitt boende i två veckor från och med i måndags, vilket har inneburit att våra rutiner blivit rubbade. Jag kan klara ändringar till viss del, men jag mår inte bra utav det, och att det sen dessutom planeras och inte blir så, eller att det inte planeras, det tär på mig. Jag blir extremt ångestfylld, orolig, stressad och trött. Personalen tror att bara för att jag har förstånd så har jag inte samma problem som de som inte har förstånd. Jag känner igen mig själv i hur en annan här på mitt boende är. Han blir lätt orolig, stressad och nervös. På honom syns det så tydligt för att han inte vet bättre. På mig syns det inte eftersom jag vet bättre. Som jag har sagt tidigare, "Bara för att det inte är synligt för er, betyder inte det att det inte existerar hos mig, inom mig..". Jag överdriver inte när jag säger att jag grät idag på grund av just det här och att det är just det här som får mig att inte orka och att vilja dö. Det känns obehagligt och jobbigt i hela kroppen när jag inte har kontroll. Jag ska stå ut en och en halv vecka till, när jag kraschade efter en halv..
Nej nu gråter jag igen, orkar inte mer.. Sätter punkt här...
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar