Konichiwa! Det är härligt att vara hemma igen i sin egen lägenhet, i lugnet och med min bebis nära mig. Det är härligt att få gå på promenad med henne, se henne glad och bara njuta av tillvaron tillsammans med henne. Bilden är tagen idag då vi gick förbi en ny damm med en fontän och Trixie ville självklart bada. Aaw sötis! <3 Tyvärr var det stängsel runt hela så hon kunde inte bada, dessutom hade jag precis badat henne i duschen innan. Fan vad jag har saknat min bebis alltså! Det har jag inte fattat förrän jag kom hem. Däremot är saknaden enorm efter alla de fina människorna på kollot, ledare som deltagare. Jag saknar egentligen allt från kollot, stämningen, gården, allt vi gjorde, alla skratt och till och med rutinerna.. för..
På kollo var allt perfekt.
På kollo kunde jag släppa allt ansvar jag har hemma och bara vara här och nu.
På kollo förstod alla mig bara sådär.
På kollo kände jag tillhörighet.
På kollo kände jag mig omtyckt.
På kollo hade jag en varm känsla inombords varje dag.
På kollo trivdes jag.
På kollo kände jag mig fri.
Jag har aldrig känt allt detta på en och samma gång och jag har aldrig mått så bra eller haft så roligt i hela mitt liv som jag hade på kollo.. Detta är det absolut bästa som hänt mig. Det finns inte ord att beskriva. Jag är stum. Jag har sagt det innan och jag säger det igen; Kollo är bättre än att vinna drömvinsten på lotto!
Den största utvecklingen jag gjorde under min kollovistelse var ändå att gå från att ogilla närhet, till att älska det. Jag har aldrig kramats så mycket i hela mitt liv som på kollo. Varje kväll fick jag en godnatt-kram och ibland hände det att jag fick kramar under dagens lopp också.
Det största jag tar med mig från kollo är att jag vågar prova nya saker och att närhet är okej när det sker på mina villkor.
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar