Rastlösheten

Konichiwa! Idag på förmiddagen har jag äntligen tränat efter exakt tre veckors uppehåll. Det var riktigt skönt. Jag trodde dock att rastlösheten skulle lägga sig efter träningen, men nej.. den blev bara värre.. Det är en skitjobbig känsla denna rastlöshet. Det kryper i hela kroppen så mycket rastlös jag är. Jag vill hitta på något, men har inte ro att göra det. Inte förrän nu i sen eftermiddag hade jag ro att tanka bilen som jag behövde. Det var dock det korkaste jag kunde göra att välja den tiden vid 16-tiden.. Det var mycket folk, mycket trafik och mycket rörigt. Det var förenat med livsfara, kan jag säga.. Fy för! Det gör jag gärna inte om igen. Jag blev så stressad och rörig i huvudet att jag tvekade om jag valt rätt soppa när jag tankat klart. Jag valde 95, men tvekade om det verkligen var bensin. Speciellt eftersom pumpen tjöt när jag började tanka.. I panik fick jag ringa mamma efter att jag tankat full tank.

Jag: "Mamma!? Jag tror att jag just tankat diesel i min bil. Jag valde 95. Hur vet jag att det är bensin?

Mamma: "95 kan bara vara bensin. Det står på pumpen att det är diesel men då kan du inte välja 95."

Phew! Tack mamma för den räddningen! Vilket hjärnsläpp. Nu skrattar säkert många som läser detta och har körkort, men det är såhär det är för mig. Jag blir ständigt osäker i nya miljöer och när jag dessutom är stressad eller på något sätt orolig. Jag har inga problem att köra bil, det kan jag utan och innan, men att tanka är ett väldigt stort orosmoment varje gång. Och ni ska veta att detta var andra gången jag tankade helt själv..

Nu är jag iaf hemma igen och rastlös igen.. Skönt att det är kväll, för då är det snart läggdags, för från och med imorgon händer det lite. Imorgon ska jag in till Malmöfestivalen och äta Langos! Yummi! Längtar! Men nu ska jag ta på mig lite kläder och sen kolla hur det går i köket med kvällsmaten. Ha det!

/ Nastasia