Känner mig som en isbjörn på zoo..

Sist jag var på zoo och såg isbjörnarna, såg de väldigt uttråkade, ledsna och rastlösa ut. De gick fram och tillbaka på den lilla plätt mark de hade i inhängnaden de var instängda i. Precis så har jag känt mig idag. Gått fram och tillbaka. Jag vet inte var jag ska bli av. Rastlösheten torterar mig. Samtidigt kan jag inte göra något. Skitjobbigt. Det gör det inte lättare när personalen på mitt boende inte har tid. Nu för tiden har de aldrig det. Jag känner mig ofta bortglömd eller inte viktig. Det är viktigare att rapportera, dokumentera eller snacka skit, än att vara med oss. Just nu sitter jag ute i det gemensamma vardagsrummet, ensam. Personalen är i personalrummet intill, snackar jobb och snackar skit, de kan se mig men de har viktigare saker att göra. Det suger att inte känna sig viktig. Allt annat är viktigare än jag. Men men, jag får väl vänja mig, om jag någonsin kan det.. 

/ Nastasia