Jag har snart tagit Risperdal i två månader nu och efter varje dag som går blir jag mer och mer galen av de biverkningar jag har. I början när jag tog Risperdal hade jag endast svårt att somna, då jag tog den på kvällen ca en timme innan jag skulle sova. Jag ändrade då till att ta den samma stund som jag lägger mig för att sova. Det hjälpte och jag kunde somna som vanligt. Efter några dagar började jag få extrem yrsel med blodtrycksfall, att jag till och med trillade hemma.. Det var jobbiga dagar som väntade men även denna biverkning upphörde efter några dagar, tack och lov. Sedan kom sötsuget, eller det kemiska beroendet av socker, aptitökning, eller också kemiskt beroende av mat, muskelvärk och muskelstelhet. Jag lider på grund av dessa biverkningar. Jag har aldrig varit sockerberoende eller ens gillat socker som godis. Nu för tiden måste jag ha godis hemma för att kunna ta en godisbit då och då. Jag märker även skillnad när jag äter att jag äter mer och/eller inte blir mätt. Det är grymt frustrerande och lidsamt. Tänk er själva att gå runt och vara hungrig och sötsugen jämt, hur hade det känts? Jag känner att jag blir galen av begäret att jag bara måste ha något nu direkt, men sällan blir det så och jag tappar humöret. Eller också äter jag något sött eller mat men ca en timme senare är jag sötsugen/hungrig igen.. Det tar aldrig slut. Och ni kan nog gissa vad som har hänt på dessa två månader.. Mmhmmm.. Viktuppgång. Jippi -.-' Jag behövde gå ner ca 15 kg tidigare, till att jag nu behöver gå ner säkert ca 20-25 kg nu.. Jag kan fan inte ens väga mig. Jag ställde mig dock på en sådan wiibalanceborad här om dagen. Jag fick en chock när den visade mitt BMI, hur tjock jag ser ut när min mii (avatar) blev större och större och större, men även vilken fysisk ålder jag har, nämligen 43 år.. Jag vill bara gräva en djup grop, stoppa ner huvudet och gömma mig. Fy fan! Jag ser inte mig själv som tjock. När jag ser mig själv i spegeln undrar jag alltid om det verkligen är jag eller om den visar fel. För inte är jag så tjock som spegeln och BMI visar.. Fast att jag innerst inne vet att det är så. I alla fall.. Det där med muskelvärk och muskelstelhet är också en väldigt jobbig bit som jag varje dag måste stå ut med. Det gör jag inte egentligen. Jag är helt ärlig less på det nu. Att ständigt ha krampliknade ont i armar och ben, att musklerna drar ihopa sig och gör ont, är väldigt enerverande. Det söker mig och gör mig galen. Jag vill inte fortsätta såhär resten av livet.
Står dessutom så här på nätet:
Om man får biverkningar som exempelvis stelhet i muskler, yrsel, muntorrhet eller nästäppa minskas dosen något så att man inte besväras av biverkningarna. Men samtidigt måste dosen vara tillräcklig för att hjälpa mot psykossymtomen. Ibland är det svårt att hitta rätt dos. Då kan det vara bra att byta till något annat läkemedel för att se om det fungerar bättre.
De nyare antipsykosläkemedlen ger sällan muskelbiverkningar men kan ge andra besvär. Man kan till exempel gå upp i vikt, få diabetes, känna sig trött eller yr. Det är viktigt att sänka dosen om man besväras av biverkningar eller, speciellt om man går upp i vikt, byta läkemedel. Annars kan det vara svårt att stå ut med att ta läkemedlet under längre tid.
Måste ta upp detta hos läkaren i september när jag ska på uppföljningsmöte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar