Psykologsamtal 29/1-2013

Jag lyckades somna igår efter att frossan lagt sig. Ångesten ville inte ge med sig. Sådan ångest har jag inte haft på länge. Idag vaknade jag även med ångest. Kände inte alls för att gå upp ur sängen, äta frukost, duscha eller ens åka till psykologen. Men med min envishet och "det", lyckades jag göra allt. Väl hos psykologen var det första hon sade "Du ser väldigt ledsen ut, har det hänt något?". Jag vred på mig och det tog emot att prata. "Eller du vill inte prata om det" sade hon då. Jag sa nej och hon frågade om det var okej att prata om annat, vilket vi också gjorde. Vi pratade om mitt stora beslut som jag måste fatta. Det som kan bli avgörande för min framtid. Hon ska hjälpa mig ta det rätta beslutet och jag fick information om vad jag ska göra nu. Avvakta och få mer information innan något bestäms. Självklart fick hon reda på panikattacken ändå. Och vi pratade kring den. Vad orsaken kan ha varit. Det blev så självklart. Flera stressfaktorer. Alla har vi en gräns. Det är så många stress/oros faktorer i mitt liv just nu och därför inte konstigt att jag till slut fick en panikattack. Egentligen är det inte mycket faktorer, men de är stora och påverkar mig väldigt mycket. Den enda faktoren som jag själv kan lösa är just det stora beslutet, men samtidigt inte. Allt annat kan jag inte påverka. En faktor som snart försvinner förhoppningsvis är oro/ångesten för uppkörning och kunskapsprov. 

Vi hann inte prata om alla faktorerna idag. Hoppas att allt löser sig till slut, för jag är rädd för mig själv. Att jag ska få panik igen.. 

Nu ska jag snart äta kvällsmat, men först ska jag till tvättstugan..

/ Nastasia