Glad men tagen

Jag är glad igen. För jag har vunnit något jag kämpat för. Jag ska ge mig ut. Vill inte säga för mycket än. Men Fan vad glad jag är att jag vann!
Fortfarande tagen efter kvällens händelse. Jag vågade be en personal att komma in till mig och vi pratade en bra stund, sedan gick vi ut tillsammans i det gemensamma rummet där Han satt. Redan innan jag bad henne komma in till mig, hade jag bilden i huvudet att vi skulle gå ut där tillsammans. Idag har jag lättare att förstå och förutse sådant. Vi gick i alla fall ut där tillsammans och jag kunde prata med de andra, inte honom. I vanliga fall kan jag bli stum i närheten av andra som jag inte känner. Jag är ändå glad att jag alltid är så stark, att jag reser mig snabbt, vågar utsätta mig för samma sak samma kväll som nedslaget. Hur många är så starka? Jag har insett att min styrka är unik. Finns inte många som jag. Du kan sparka på mig, slå mig och spotta på mig, men jag reser mig igen, för har jag bestämt mig att jag inte ska ge upp då gör jag inte det. Det funkar dock inte med känslor.. Jag bestämde mig för att inte gråta eller få panik, det blev både och. Vissa känslor går nog att styra med viss övning och mental förberedning innan. Som min nervositet på uppkörningen tror min psykolog att jag kan styra. Jag vet hur det går till, vilken dag och jag vet att jag kan köra. Det finns inget att vara nervös för egentligen och därför borde det gå att arbeta bort.
Nej nu ska jag sova. Astrött som sagt.. Godnatt!
/ Nastasia