
Jag har precis lämnat in uppdrag 1 som ska vara inne senast imorgon egentligen. Kände mig lite överarbetad med uppdraget att jag inte kom någon vart. Är inte alls nöjd med mitt arbete. Rädd för att bli underkänd. Jag känner det på mig att jag ska bli det. Det är inte bra, det jag har gjort. Det är inte alls bra. Det är möjligtvis okej och kanske kan bli godkänt, men det är gränsfall.. Nu får det bära eller brista för nu är det inlämnat, det finns ingen återvändo. Fy fan vad hemskt :( Det känns inte alls bra. Fan asså! Varför valde jag att gå skolan? Jag kan inte alls så bra som man ska eller borde.. Jag menar, med Asperger, ADHD och dyslexi som hinder, och utan hjälp, vad fan tänkte jag? Ja, jag gick i skolan förut och också utan hjälp, men det var annorlunda då. Dels för att jag var i det och dels för att jag hade mer power. Jag kämpade som ett djur för att bli godkänd då. Idag tvekar jag på om jag ens kan bli det... Fan! Fan! Fan!
Annars idag så har ordinationen på de nya medicinerna kommit så ikväll trappar jag ut Mirtazapin och så börjar jag med Seroquel. Något nervös för det men jag tänker ta det lugnt ikväll ifall något skulle hända. Jag vet med erfarenhet att jag kan bli rätt vinglig på ny medicin i början, därför ska jag vara i min säng ikväll när jag tagit den nya.. Sen får vi se hur det går. Uttrappningen kommer att ske på två veckor, tror jag. Det är lång tid men förhoppningsvis kommer det att gå bra. Om inte, kan jag alltid ta min vid behovsmedicin. Jag känner mig ändå ganska lugn, bara lite nervös.
Vet inte vad jag ska göra nu. Tänker bara på min inlämning att jag inte kan gå vidare med pluggandet och så tänker jag på ikväll med medicinen. Tja, jag får väl bara vänta då, antar jag.. Woho!
/ Nastasia