Jag spelar, jag spelar och jag spelar. Allt för att inte kunna tänka eller känna.. Jag vill bara att dagarna ska gå till den speciella dagen. Än är inget slaget i sten, men jag vet till 99% att det kommer att ske. Jag väntar nu bara på ett telefonsamtal från min psykolog för råd i detta livsavgörande beslut.
Jag orkar tyvärr inte skriva något mer, för ju mer jag skriver eller tänker på det, desto mer känner jag och mår dåligt. Peace.
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar