Jag har en väldigt stark känsla inombords som säger att jag ska ge bort min bebis. Jag svär, hade jag bara haft modet att göra det själv, hade jag gjort det redan.. Jag är ingen bra mamma, det har jag känt länge, men sedan jag fått det bekräftat från olika håll, är det nu ett faktum. Jag har varit väldens bästa mamma en gång, det kan jag säga om mig själv och jag vet att det är sant. Jag var verkligen världens bästa och jag sörjer att jag inte kan vara den jag en gång var. Jag har inte kommit över Chilly ännu trots att det snart är två år sedan hon vandrade vidare utan mig. Jag kan inte hur mycket jag än vill, vara den mamma eller känna som jag gjorde gentemot Chilly. Jag vill så gärna att Trixie ska vara Chilly. Att hon ska vara lika lugn, tillgiven, lättlärd och smart som Chilly. Trixie är inte lugn, hon är inte tillgiven, hon är inte lättlärd, eller smart. Trixie är enormt känslig, hon klarar inte mycket människor, hon kissar lätt på sig, hon är väldigt nojig på ljud, hon lyssnar inte på mig osv..
Ska jag vara ärlig, vilket jag alltid är, så känns Trixies och min relation ungefär som en dålig personkemis relation människor emellan. Förstår ni? Att Trixie och jag liksom inte passar ihop.
Innerst inne vet jag att jag inte är en dålig mamma på det sättet att hon far illa. För Trixie får mat 2 ggr dagligen, hon får färskt vatten 1-2 ggr dagligen, hon får göra sina behov utomhus, hon får leka och hon har leksaker varje dag, hon har ben varje dag, hon är aldrig ensam mer än ca 3 timmar varje dag. Men det ändrar ändå inte den starka känslan jag har inombords att min bebis behöver en bättre mamma än mig.
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar