Jag skrev tidigare i år att om jag skulle få avslag på kollo, skulle jag inte se någon mening med att leva. Det var sant. Jag skrev också att jag skulle bli deprimerad. Även det var sant. Avslaget tog hårdare än vad jag trott. Allt blev svart. Att jag senare överklagade och fick bifall, gjorde det svårt att förstå då jag var så djupt nergången. Det tog många veckor, kanske månader, innan jag nu äntligen ser framemot och längtar till kollo. Jag ska verkligen åka! Jag längtar så att dagarna är extremt långa och dötrista. Försöker göra alla aktiviteter jag kan för att få tiden att gå fortare och för att få tankarna på annat. Fan vad jag längtar nu! :D
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar