Både igår och idag har jag öppnat upp mig om sådant som jag normalt inte gör eftersom jag har svårt för det. Det bär mig emot att klaga på någon. Jag tål inte kritik själv att jag har svårt att ge, även om det gynnar mig. För tänk om det inte alls är den personen det är fel på. utan mig? Jag som var för känslig, störd eller konstig. Eller tänk om den andra personen blir arg eller ledsen. Eller tänk om personen hatar mig efteråt. Det får bara inte hända. Det hade jag inte klarat av.
Nu har jag inte klagat direkt mot personen i fråga, det hade jag absolut inte klarat av. Absolut inte! Nej, jag har pratat med andra om hur jag känt mig dessa dagar, bara så generellt, utan att ha avsikt att klaga. Nu vill personalen på mitt boende ta tag i allt det jag sagt och göra något åt det. Det oroar mig. Även om de aldrig skulle nämna namn, är det rätt uppenbart vem allt kommer från, då jag nästan är den enda "normala" på mitt boende... De andra som bor här har inte mycket att säga till om och det sade jag till personalen med. De blir också oroliga, speciellt nu i helgen, men de kan inte uttrycka det eller säga ifrån som jag kan. Och jag ser alla boende som min familj, jag skyddar dem så gott jag kan.
Men men, vi får se vart allt leder till slut. Jag är orolig, det är allt jag kan säga. Jävligt orolig..
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar