En helg med Love

Det har varit en helg med Love mitt i mitt kaos. Jag har kunnat njuta ibland av umgänget och närvaron av honom. Inte på det sättet, nej, vi är bara vänner, inget annat. Det har betytt mycket att ha honom här men också har det tagit energi. Jag måste anstänga mig för att vara glad, och då känns det dessutom fejk, på låtsas. Jag kan som sagt inte känna livsglädje även om jag vill ibland. Just nu ser jag inte meningen med något. Jag gråter men rösten som en gång peppade mig till att fortsätta trycka ner mig, finns inte där. Det känns som frekvenser av rösten, små ljud. Att hen försöker komma fram, men på grund av min medicin har svårt att nå mig. Ibland hör jag små ord, inga meningar. Jag vet inte om jag gillar det eller om jag saknar hen. Jag är förvirrad. Jag är less på att ständigt må dåligt, bli förvirrad, behandlad illa och jag är fucking less på mig själv. Skulle vilja ge mig själv en fet jävla lusing. Ja, jag hatar mig själv mest av allt. Det är också därför jag inte vill leva.....

/ Nastasia