Psykologsamtal 26/6-2014

Jag skulle köra till psykologen i torsdags men känslorna och ångesten var så stor att jag inte klarade av det. Jag satte mig i bilen men nästan direkt började jag störtböla. Fick dumma tankar och blev rädd för vad de kunde göra på vägen. Jag gick in igen, snöt mig och tårkade tårarna men så fort jag tänkte på att köra började jag böla igen. Jag skrev då till personalen att jag inte klarade av att köra. Det tog lång tid innan de svarade men till slut så. Dom kunde köra mig dit, vilket de gjorde. Jag satt tyst i bilen hela vägen dit, rädd för att böla mer. Väl inne hos psykologen såg hon att jag inte mådde bra då jag gömde mig under kepsen och solglasögon. Vi pratade om honom som krossade mitt hjärta. Han finns åter i mitt hem men jag vill verkligen inte han ska såra mig igen. Han är på god väg. Personalen som körde mig fick komma in till psykologen sista kvarten för att göra upp hur personalen ska hjälpa mig. Dom ska inte lämna mig ensam med honom. Tack och lov! Jag vill verkligen inte att det ska hända något igen.. Sedan pratade vi om att jag är sjuk och hör röster. Det trodde inte C. Hon tror att jag är frisk och bara hör tankar som är mina egna. What the fuck!? Hon gör mig förvirrad än en gång. Är jag sjuk eller är jag frisk? Och vad då inte hör röster, det känns och hörs verkligen som röster. Jag har känt mig ledsen och förvirrad sedan hon uttryckte sig så i torsdags. Jag förstår att hon vill lugna mig men det gör hon inte. Hon gör mig bara mer nedstämd och ledsen. För om jag inte är sjuk och det finns en förklaring till mitt beteende, vad är det då? Helt normalt och föra konversation med sig själv som två personer? Och att alltid höra en andra person i sitt huvud som säger åt dig vad du får och inte får göra?

/ Nastasia