Jag är samma person som för fem år sedan

Jag minns korridoren så väl. Det beige/bruna plastgolvet, de vita väggarna, dörrarna och rockarna. Jag minns hur det en gång luktade där. Allt ter sig precis likadant. Det är som om tiden har stannat. Jag klev tveksamt in i korridoren som skulle beröva min frihet än en gång. Alla känslor kom som en våg över mig. Jag blev samma som då. Jag är samma som då. Kanske något mognare, mer erfaren och klokare. Men fortfarande lika rädd, lika skräckslagen, lika tystlåten och lika ensam. Jag fick ett eget rum. Här sitter jag ensam och rädd. Jag vågar knappt röra mig eller gå på toa för om någon ska se mig. Jag trodde det skulle bli annorlunda den här gången, men ikke. Jag är precis samma person som för fem år sedan. 

/ Nastasia