Hej! För er som undrar, ja jag lever även om ni inte hört från mig på ett tag. Det har varit en vecka med väldigt dåliga dagar och med väldigt bra dagar. Det gör det svårt fokusera på allt annat. Min förra vecka var, hmm.. Mycket upp och ner. Ena dagen, extremt tuff, jobbig och kaotisk. En annan, helt underbar, bästa dagen på länge, skrattat så jag fått ont i magen. Mått allmänt dåligt hela veckan, mensvärk, PMS och nedstämd. I måndags körde jag, på tisdagen blev mitt psykologsamtal inställt i sista stund, precis när jag tagit på mig för att bege mig mot bussen, det var inte kul :/ Såg verkligen fram emot det. Behövde det. Mådde skit pga det. Och i onsdags gjorde jag det riktiga teoriprovet på trafikverket. Jag var ett nervvrak. Många orosmoment. Och jag klarade inte provet. Tvekade på många frågor som jag egentligen kan. Jag fick 51 rätt och godkänt var 52... Det kändes. Jag var så ledsen efter det. Och ingen hade jag att berätta det för.. Ingen visste att jag hade gjort det. Jag kunde inte heller säga något då. Det tog några dagar sedan blev jag mer taggad att klara det nästa gång. Nu är inget nytt. Bara frågorna men kunskapen, den har jag. Jag kommer att klara det!
I helgen var Love hos mig och vi var och såg Johan Glans World Tour Of Skandinavien och åt på restaurang. Den dagen skrattade jag så jag fick ont i magen. Och resten av helgen var bra, vi såg på melodifestivalen, mös och åt gott. För ett ögonblick mådde jag bra.
Idag körde jag upp. Självklart var jag ett nervvrak även då. Och självkart klarade jag inte det pga av det.. Jag gjorde många missar som jag inte gör i normala fall. Kontrollantens kommentar var, "Jag kommer inte att godkänna dig idag, det du måste bli bättre på är din planering och uppmärksamhet.". Jag måste se skyltar tidigare, reagera tidigare och agera tidigare. Det håller jag med om, MEN jag var så sjukt nervös och jag är oerfaren och kör på okända vägar, då tar det tid! Fan! Fan! Fan! Fy fan vad jag känner mig värdelös efter detta! Pratat med många och berättat om proven, känns skönt att äntligen berätta och få stöd. Nya tider är bokade för omprov. Försöker tänka positivt. Nästa gång bara måste jag klara det!
Jag reser mig igen, snart..
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar