Jag ska vara ärlig. Ibland har jag önskat att jag inte hade hund. Jag har aldrig fått den där starka känslan för Trixie som jag hade för Chilly (R.I.P Missed forever! You will always be in my heart <3) men på senare tid har det ändrats. Trixie är nu 9 månader och hon börjar sakta bli lugnare och mer vuxen. Hon är mer tillgiven och kärleksfull gentemot mig. Ni skulle bara sett hur hon reagerade när jag fick en panikattack. Det går inte att beskriva med ord vad det betydde för mig. Tack vare henne lyckades jag lugna ner mig betydligt fortare än om jag varit ensam. Hon kom till mig, gav den blicken (var inte rädd, jag finns här för dig), hon tryckte sin kropp mot mig och slickade mina tårar. Det stärkte mitt band till henne något så enormt att jag ångrar så att jag önskat bort henne! Det kommer aldrig att ske igen! Hon är min sanna vän, min bebis, och det kommer hon att vara enda in i döden! Chilly kan vara stolt! <3
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar