Idag har varit en skrattfest. Umgåtts mycket med de andra här där jag bor. Vi har ätit, fikat, spelat fia, spelat wii, snackat och skrattat! :D Känns bra att skratta. Att kunna skratta. Det är inte helt självklart. Jag kan inte alltid skratta med nya människor. Nu har jag bott här i snart ett år (redan? :o) och först den senaste månaden känner jag att jag är mig själv till 100% och kan slappna av. Jag har utvecklats enormt bara detta året. Från att verkligen inte kunna öppna munnen och prata, inte ens skratta eller göra någon min, till idag då jag både kan prata och skratta. Det är en befrielse. Att leva i tystnad är ungefär som att leva med tejp på munnen, du vill prata, men kan inte. Det kommer inga ord. För ett år sedan kunde jag inte göra något inför någon. Och då menar jag allt. Inte klia mig, kolla klockan, titta någon i ögonen, eller röra mig överhuvud taget. Jag var fast. Känslan av att inte kunna röra sig är obeskrivlig. Visst är jag inte helt fri även idag. Det kommer jag aldrig till att vara. Jag får ibland känslan av att inte kunna röra mig, prata eller liknande. Men skillnaden är att idag vet jag att jag kan egentligen. Kanske inte just nu, för idag har ångesten kommandot och jag tiger. För när ångesten talar, då tiger jag. Man väcker ju inte en björn som sover, eller hur?
Nej snart ska jag ut till dem igen och äta kvällsmat. Måste bara säga att katten här på boendet är sjukt söt! Och sjukt lik katten igår! :o Men vår katt lever och är små busig, trots sina nästan 10 år :)
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar