Känner mig fucking stolt och megaglad...

Jag kom nyss hem efter att ha varit i Limhamn i Malmö och bytat till vinterdäck.. Mamma var med men det var jag som körde och jag känner mig fucking megastolt och glad för det! Att jag klarade det. 

Innan idag har jag också jobbat som vanligt på torsdagar.. Så ja, jag är lagom trött nu.. Ska vila nu ikväll med mitt kedjetäcke i soffan! :D 

Men nu kvällsmat! Ha det!

/ Nastasia

Kedjetäcke

Ligger just nu i soffan en stund innan läggdags med mitt kedjetäcke för första gången! Så mysigt!
Aspergerträffen gick förresten bra. Jag är alltid orolig och nervös i onödan men sådan är jag, inget att göra något åt! ;)
/ Nastasia

Hmm vad har vi här!???

Idag fick jag mina efterlängtade kattöron med posten som jag ska ha på halloweenfesten! Wiie! Trixie fick modella! ;)
/ Nastasia

Redo för aspergerträff

Nu är Nastasia trots extrem nervositet redo för asperger träff!
/ Nastasia

Mötet som jag fasat för allt för länge nu...

Det har varit så mycket strul med detta möte under en längre tid. Det har blivit inställt, flyttat, folk har strukit sig själva från mötet och skrivit in sig igen, det har blivit många missförstånd, folk har blivit arga och när det sen blir av, är någon sjuk... Jag har fasat för detta möte allt för länge. Jag vill likna min känsla med att stå på skansen-scenen i direktsändning och fullsatt med publik, alla ser dig, ja hela svenska folket ser dig och plötslig trillar alla kläder av dig... Samma känsla som det är, utelämnandet, nakenheten och det genanta, är det på mötet. Jag fick fram det på mötet med hjälp av personalen. Så från och med nu slipper jag dessa möten.. Thank GOD! Jag kan inte beskriva nog hur lättad jag är för det... All spänning, nedstämdhet och ångest har minskat väldigt mycket och jag mår bättre..
I alla fall hade jag ett annat möte innan detta möte. Det var med en arbetsterapeut. Jag har sedan en vecka tillbaka fört nattbok som hon då skulle få idag. Anledningen var att jag skulle kanske få låna ett kedjetäcke, vilket jag också fick. Så ikväll blir det att mysa med det och imorgon också. Sedan kan jag börja använda det på natten med.
Men nu är det lunch.. Ni får ha det!

Bra låt så här på morgonen..

I, Alone - Otep

LOUD & PROUD

LOUD & PROUD

Alone, in the crowd

Sometimes I feel

more dead than alive

Sometimes I feel

I can do it this time

Sometimes I feel

so empty inside

Sometimes I feel

like I'm losing my mind

Sometimes I feel

like trash cast aside

Sometimes I feel

suffocated by the lies

I want to burn it

I want to hurt them

The spider readies the web

May the bridges I burn light

my way

isolated in defiance, I will

remain

May the bridges I burn light

my way

I will never comply, I'll forever defy

I'm strange

I'm odd

I'm queer

I'm flawed

I'm one of a kind

I'm strange

I'm odd

I'm queer

I'm flawed

I am divine

Alone, in the crowd

Sometimes I feel nothing at all

Sometimes I feel everything is

my fault

Sometimes I feel

the hate break my mind

Sometimes I feel they deserve it this time

Sometimes I feel my scars are for rent

Sometimes I feel my hands

around their necks

I want to crush them

I want to hurt them

The spider readies the web

May the bridges I burn light

my way

Isolated in defiance, I will

remain

May the bridges I burn light 

my way

I will never comply, I'll forever

defy

I'm strange

I'm odd

I'm queer

I'm flawed

I'm one of a kind

I'm strange

I'm odd

I'm queer

I'm flawed

I am divine

Don't let the heavy drapes of

the world drag you down

I don't wanna be complete

I don't wanna be content

I don't wanna be perfect

I don't wanna be like them

Loud & Proud

Loud & Proud

I don't wanna be complete

I don't wanna be content

I don't wanna be perfect

I don't wanna be like them

May the bridges I burn light

my way

isolated in defiance, I will

remain

May the bridges I burn light

my way

I will never comply, I'll forever

defy

Loud & Proud

Loud & Proud

Fan asså..

Jag orkar inte leva om jag ändå inte är tillräcklig när jag sliter och kämpar som ett djur.. Vad är det då för mening? Jag gör alltid fel så varför ens försöka? Jag säger alltid fel så varför prata? Jag är mest till besvär så varför leva och besvära andra? Världen och jag hade mått bättre om jag inte fanns...
Jag pallar inte leva och vara så känslig för minsta lilla tillsägelse... Ja, jag blev tillsagd idag och jag blir extremt generad, ångestfylld och nedstämd........ What to do about it? Finns bara ett sätt. Jag måste ha modet och ta livet av mig. Först då blir allt bra. Jag har försökt leva upp till vad jag borde och misslyckats för många gånger nu. Att jag inte har fattat att jag är hopplös, hjälplös och värdelös. Säg vad ni vill men jag vet sanningen, jag känner ändå mig själv bäst och har levt ett jävla hemskt liv allt för länge nu...
/ Nastasia

Ännu en bra låt som passar nu....... :(((((

Simple Plan - How could this happen to me

I open my eyes
I try to see but I'm blinded by the white light.
I can’t remember how
I can’t remember why
I'm laying here tonight
And I can’t STAND the pain
And I can’t make it go away
No I can’t STAND the pain

*CHORUS*
How could this happen to me
I've made my mistakes
got nowhere to run
The night goes on as I’m fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me

Everybody’s screaming
I try to make a sound but no one hears me
I’m slipping off the edge
I’m hanging by a thread
I wanna start this over again
So I try to hold
On to a time when
Nothing mattered
And I can’t explain what happened
And I can’t erase the things that I’ve done
No I can’t

*CHORUS*
How could this happen to me
I've made my mistakes
got nowhere to run
The night goes on as I’m fading away
I’m sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me

I've made my mistakes
got nowhere to run
The night goes on as I’m fading away
I’m sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me

Bra låttext som passar väldigt bra just nu...

Simple Plan - Welcome to my life

Do you ever feel like breaking down?

Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you
Do you ever wanna runaway?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more?
Before your life is over
Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With their big fake smiles and stupid lies
While deep inside you're bleeding

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

No one ever lied straight to your face
No one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy but I'm not gonna be okay
Everybody always gave you what you wanted
Never had to work it was always there
You don't know what it's like, what it's like

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like (what it's like)

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life
Welcome to my life
Welcome to my life

Det kanske inte är det bästa men det har ändå varit bra..

Jag har varit i stan och shoppat två gånger denna veckan. I torsdags och idag.. Det kanske inte har varit det bästa med tanke på min dåliga ekonomi men det har ändå varit bra saker jag köpt och till bra pengar. Jag köper sällan saker som är onödiga eller till sjuka pengar. I torsdags köpte jag t ex två klänningar för 149 kr styck och idag köpte jag en skjorta på 50% rea för ca 140 kr och ett halsband på 25 % rea för ca 180 kr. Det är väl inte fy skam? Visst, jag har dåligt samvete och ångest att jag köpt något, det har jag ju alltid, men visst borde jag känna mig nöjd med mina köp?
Anledningen till att jag har varit i stan två gånger denna veckan har berott på att jag behövt köpa till någon annan, vilket jag också har gjort. Idag berodde det på att det var rea just i den butiken som jag behövde köpa till en viss person och i torsdags berodde det på att jag skulle köpa present till Pär.. Men som vanligt kommer man alltid hem med något mer än bara just det man skulle köpa..
Jag tycker om att shoppa och att gå i affärer men jag anser inte mig själv vara som många som måste köpa när de är i stan. Jag går dit med tanken att INTE köpa något men ser jag något jag verkligen gillar, vill ha och möjligen behöver, köper jag det. Det är oftast inget snabbt beslut utan att jag tänker igenom mina köp väldigt noga innan jag gör de.
Nej nu måste jag avsluta här och gå och lägga mig.. ska upp 7 och jobba imorgon.. Natti!
/ Nastasia

Jag har hittat utklassningen av mjukglass!!

Jag har hittat och ätit utklassningen av mjukglass idag, nämligen yoggiboost, frozen yoggi.. Oh my god så gott det var! Man kunde välja allt! Vilken smak på "glassen", på såsen, på strösslet, på färsk frukt och godis! Absolut godare och mer valmöjlighet än mjukglass!
Yoggiboost finns på Emporia i Malmö. Som jag ska äta det varje gång jag är där!
/ Nastasia

1-års Kalas

Igår var det kalas för Pär. Det var trevligt och roligt! Bästa Evin och jag på bilderna! Pär mådde inte jättebra, förkyld och ganska svår att fotas med :/ Men men, jag fick gosa desto mer med Evin istället! <3
/ Nastasia

Bara tagit det lugnt idag

Idag har jag bara tagit det lugnt och gjort så lite som möjligt. Jag har dock varit på en liten joggingrunda och så har jag spelat lite på datorn.. Annars har jag inte gjort mycket mer än det vanliga att gå ut med Trixie och vara med henne. Vi har myst mycket idag <3

Ikväll blir det mer mys med gott och Idol! Längtar! Och imorgon är det kalas för Pär. Aaw redan ett år! <3 

/ Nastasia

Tröttheten håller i sig

Ja tröttheten håller i sig. Sömnen blir bara sämre också. Det var en kamp på jobbet idag. Jag var så svag, seg och trött. Det har även börjat värka i kroppen som oftast kommer med mycket trötthet eller ångest. Men jag mår bra för övrigt med väldigt lite ångest. Det är bara sådan här extrem trötthet att det finns inte och det börjar gå mig på nerverna... Trots allt, har jag städat igår och i eftermiddag efter jobbet har jag varit i stan. 

Jag är helt slut nu.. Ska snart sova. Hoppas på bra sömn i natt.. Skönt att inte ha något inplanerat! Ha det!

/ Nastasia

En väldigt dramatisk händelse

Jag vill inte erkänna att jag inte kan eller orkar lika mycket som någon annan. Oftast tar jag på mig alldeles för mycket eller så tar något som brukar ta lite energi mycket mer. Igår var en sådan dag. Jag var hos psykologen på förmiddagen. Det gick bra där och jag kände mig glad efteråt. När jag skulle hem satte jag på egen musik från spotify i bilen och sjöng högt. Jag kom inte långt förrän jag skulle få uppleva något väldigt dramatiskt för första gången i mitt liv. En bil kom väldigt väldigt fort och gjorde en väldigt väldigt dum omkörning av mig så att vi nästan krockade och jag fick panikbromsa. Sedan kom en polisbil utan sirener och blåljus och gjorde samma dumma omkörning. Vid det laget var jag så skärrad och chockad men jag lyckades ändå behärska mig och handla trots allt. Det kom en till polisbil som nästan körde in mig i baken eftersom det kom möten och då jag sänkte farten för att underlätta hans omkörning.. Jag var i chock efter allt jag upplevt men fortsatte att köra hem. Faran var över, tänkte jag och jag försökte tänka på annat genom att sjunga. Men så var det inte... En polisbil kom med blåljus i en fart man bara ser på tv, asså jag lovar, det var jävligt snabbt.. Jag insåg att han behövde köra om mig, så jag sänkte farten och höll mig till kanten/diket. Det kom möten men polisbilen körde om ändå.. Allt gick på microsekunder.. Detta händer inte, tänkte jag, men jo allt som jag skriver nu har hänt. Jag har varit med om en polisjakt! När jag fick det klart för mig när jag satt där i bilen, brast det för mig och jag började gråta. Jag insåg att jag just kunde ha dött vid flera tillfällen och att jag just varit väldigt nära någon brottsling, kanske en mördare.. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var då.. Fy fan! Hade det inte varit så lugnt med trafik att jag kunde köra efter min förmåga hade jag stannat och hämtat mig. Jag kom hem oskadd fysiskt men psykiskt var jag instabil.. Personalen såg detta och vi pratade kring det. Åndå var jag psykiskt instabil och väldigt trött hela dagen. Det blev inget som det skulle den dagen.. Ingen städning och ingen träning. Tröttheten fortsatte till nästa dag, idag. Jag är så trött att det känns omänskligt för jag är så muskelsvag och seg i huvudet att jag inte orkar någonting.. 

Det blir sängen tidigt idag.. Just nu orkar jag inte skriva mer, men ni har fått en liten update iaf..

/ Nastasia

Återträff med kollo

Igår var jag på återträff med kollo på Big Bowl. Jag var sjukt nervös innan och jag var som vanligt nära på att banga och stanna hemma, men jag åkte dit. Den största rädslan var att jag skulle vara ensam och det var jag. Jag var alldeles ensam i ca 30 min. Sedan kom kolloledare och tidigare deltagare, dock ingen från min period. Det var skitkul att se några av ledarna iaf! Sedan var det kul att träffa deltagare som varit med något år tidigare eller på en annan period. Vi avslutade träffen på BK (Buger King) sedan skulle vi säga hejdå. Jag ville inte släppa taget om en ledare precis som på kollo.. Det kändes hemskt att aldrig få se henne igen eller åtminstonde på väldigt väldigt länge. Hon lovade att vi skulle ses nästa sommar och då kunde jag släppa taget.
Så nu längtar jag som F-A-N till nästa sommar! Låt vintern gå snabbt! Snälla!

/ Nastasia

Det här är lycka!

Vad mer behöver jag säga? Bilden säger allt..
/ Nastasia

Att vila och hushålla med energi

Dagarna som varit har jag försökt ta tillvara på och hushålla med min energi samtidigt som personalen rört till det för mig. Både förra veckan och denna har varit rörig och med mycket plötsliga ändringar. Det tär på mig och min energi. Jag har ändå tränat och jobbat denna veckan, och bara det tar energi. Jag har behövt vila mycket i veckan på grund av det. Eller egentligen behöver jag det alltid men inte förrän nu har jag insett det och gjort det på allvar. Det är svårt att förklara utan att det låter fel.. Jag tänker lilsom inte på vad det är som gör mig trött eller att jag är trött. Jag är nästan alltid trött och det är därför svårt att komma på idén att en vila är det jag behöver mest..

Nu ska jag iaf sova. Min plan är att försöka sova 12 timmar i natt.. Behöver verkligen sömn och vila efter allt kaos. Vill bara säga att förutom allt kaos runtom kring mår jag bra. Ångest och trötthet är vardag för mig och något jag ständigt måste kämpa med. Men som sagt, för utom det, mår jag bra.

/ Nastasia

Lagat nom-nom-soppa!

Idag har Nastasia lagat nom-nom-soppa nämligen grön ärtsoppa med en klick av pepparrotsgräddfil! Nom nom nom!
/ Nastasia

Kan man verkligen känna så här?

Ikväll har jag varit för mig själv i lägenheten och spelat datorspel. På något sätt är det avkopplande efter en full eftermiddag med mycket intryck. Jag vilar min hjärna genom att focusera på spelet och kan då smälta alla intryck.. Trots att jag hade mycket ångest nu ikväll, har jag ändå varit glad. Kan man verkligen känna glädje och ångest på samma gång? Tydligen.
Men nu ska jag iaf gå och lägga mig! Natti!
/ Nastasia

Hör upp alla läsare! Nastasia har gjort något stort för första gången idag!

Nastasia har gjort något stort för första gången idag.. Det var ett stort steg som inte var det lättaste att ta kan jag säga.. Men efter många om och men följde jag med de andra från boendet till en dans. Ja, ni läste rätt! Nastasia har varit på dans och hon har dansat för första gången på sina 23 år! Jag vill inte skriva för mycket om allt som hände. Jag kan bara säga att jag inte har haft så roligt på väldigt länge och att det var skönt att bara släppa allt. För en stund var jag fri, jag dansade, jag sjöng och jag skrattade. Nu är jag tillbaka i verkligheten igen då ångesten har ett hårt grepp om mig.. Så jag sätter punkt här.. Hoppas ni haft en bra söndag!
/ Nastasia

Idag för 20 år sedan!

Ikväll tänder jag ljus och tänker på min mormor som gick bort idag för 20 år sedan. <3
Jag minns än idag den kärleksfulla värmen från henne trots att jag bara var 3 år då hon gick bort... Vila i frid Mormor! <3
/ Nastasia

Hon som gör det värt att kämpa trots att du egentligen vill ge upp..

Vi har varit i parken i eftermiddag idag.. Det är verkligen tack vare henne som jag många gånger orkar kämpa trots att jag egentligen velat ge upp...
/ Nastasia

Jag har nått min gräns

Jag ser på idol i min lägenhet nu, innan var jag ute hos de andra.. Efter förra inlägget kom många tankar och mer känslor, till slut brast det och jag började gråta.. Jag är jätterädd för att det är mig det är fel på, att det är mig personalen pratar om. Sedan är jag rädd eftersom en från trappen kom in till oss i kväll och som ville prata med personalen avskilt. Var det om mig? Det känns verkligen så. Jag duger inte för mig själv så varför ska jag duga för andra? Dessutom är jag rädd sedan händelsen när jag blev felaktigt anklagad av någon på gården. Jag är rädd varje gång jag är ute att någon ska se mig, komma fram till mig och säga att jag gör något fel. 

Känner just nu bara för att isolera mig och aldrig vara bland människor. Vad är det för mening att försöka, göra sitt bästa och kämpa när inget du gör ändå duger? 

Jag orkar inte leva, det gör jag inte. Varför kan jag inte bara få dö? Snälla? Nej, nu kommer tårarna igen.. Jag vill bara dö.. Varför ska det vara så svårt!?.... :'(

/ Nastasia

Känslorstormar

Jag har haft det svårt denna veckan vad gäller allt. Mycket känslorstormar. Jag har haft det svårt att komma i gång och jag har känt mig sjukt ensam och nedstämd. Personalen har varit mycket annorlunda vilket har påverkat mig negativt, både på grund av att det avviker från våra rutiner men också för att jag blir rädd. Jag blir orolig när de hela tiden viskar till varann och är stressade/nervösa och stänger in sig flera minuter i personalrummet. Oftast har det varit just då de brukar vara med oss. Ingen personal finns med oss och vi är mycket ensamma. Jag har fått bevittna mycket märkliga och jobbiga saker på grund utav det.. Många andra boende beter sig väldigt annorlunda speciellt vid matbordet när personalen inte är där. Det är sjukt jobbigt att se och jag undrar om personalen är medveten om det..

Igår var jag i alla fall på jobbet trots allt. Det gick bra men sen skulle jag städa hemma. Jag klarade inte av att göra det på min hemmadag i tisdags ju.. Men jag fick hjälp igår och jag fick städat hela lägenheten. 

Men nu kan jag inte skriva mer, ska se idol! 

/ Nastasia

Ingen lust

Det har varit en tung, seg och jobbig dag. Jag var både taggad och inte taggad till träning idag. Det blev ingen träning på grund av personalbrist. Jag blev något nere för det men samtidigt hade jag ingen lust. Hela dagen gick. Jag orkade inte klä mig eller göra något. Jag kände mig hängig med huvudvärk fram mot middag och in på eftermiddagen. Troligtvis på grund av att jag inte druckit kaffe. Det gjorde jag ju inte eftersom jag var inställd på att träna och kaffe och träning går inte ihop. 

Trots att jag mådde som jag mått idag, körde jag ändå iväg till en aspergerträff.. Det känns inte speciellt bra efteråt. Känns bara dumt och onödigt att jag körde dit. För inget blir bra när man inte har lust till det.. Jag har inte alls haft lust till livet överhuvudtaget idag... Ska lägga mig snart och KANSKE det är en bättre dag imorgon.. Vi hörs!

/ Nastasia

Livet är ständigt en kamp

Jag känner mig ensam, ledsen, nedstämd och ångestfylld. Kommer jag någonsin att bli helt fri från dessa känslor? Nej. Livet är ständigt en kamp. Så är det för alla, men för oss med neuropsykiatriska funktionshinder är det mycket mer än så. Jag hatar mina diagnoser. Varför skulle just jag få dem? Och varför skulle just jag bli utsatt för allt hemskt som jag blivit utsatt för? Varför kunde jag inte bara bli normal? Ja, ibland önskar jag att jag var normal. Slippa vara så känslig för allt och lätt bli påverkad av ångest. nedstämdhet, stress och oro. Vem hade jag varit utan mina diagnoser? Det kommer jag aldrig att få veta..
Ska lägga mig tidigt ikväll, helst nu.. Vill bara sova bort alla problem och hoppas att jag vaknar till ett bättre jag imorgon.. För just nu vill jag inte leva...
/ Nastasia

Trixie hjälper sin mamma att tvätta idag!

I förmiddags har jag varit hos psykologen. Jag hade mycket som jag ville ta upp men inget blev sagt.. Jag hade det svårt att prata.. Vi pratade om mycket annat dessutom.. Det känns väl sådär. Känner mig fortfarande påverkad av händelsen sen i söndags och jag är därför extra känslig för allt just nu. Jag har konstant ont i huvudet, i magen och känner mig spänd.
När jag kom hem från psykologen skulle jag ha hemmadag. Det började bra när vi gjorde lunch. Jättegod köttfärssås. Jag hade det svårt att komma i gång med det andra, städa och tvätta.. Jag hade behövt någon som pushade mig, kanske följde med mig och stöttade mig. Det gjorde det inte lättare när personalen stänger i sig i personalrummet flera minuter upp till en halvtimme. Jag kom trots allt i gång med tvätten med hjälp av Trixie och lite stöd av personalen som tillslut kom ut ur rummet. Jag ville börja städa men kunde inte förmå mig att göra det. När klockan var ca 15.40 gick jag ut till personalen för att få uppmärksamhet men efter en timmes väntan blev oron och ångesten bara större. Jag stannade kvar till det var kvällsmat kl 17.10.. Kom nästan precis in till mig. Just nu känner jag inte alls för något. Jag är så ångestfylld och nedstämd.
Idag råder mycket tystnad, det tar emot att prata, det kommer inga ord eller ljud...
/ Nastasia

Flashbacks

Det var meningen och tänkt att Vellingeblomman skulle bli något kul, men istället blev det en kamp med flashbacks och mycket ångest. Jag trodde aldrig att en plats från ens förflutna kunde göra så mycket med en och ge så många känslor, men tydligen.. Jag var nära på att gråta flera gånger men kämpade emot.
Jag klarade mig vägen dit och där, men insåg att jag var tvungen att passera platsen på vägen hem också. Skulle jag klara det? Jag var så nära på att gråta redan då, att det inte fanns en chans att jag skulle klara av den platsen en gång till.. Jag kände panik. Det fanns ingen återvändo. Jag var fast. Eller? Jag kom på iden att fråga om vi kunde ta ett annat håll hem, men skulle jag klara av att säga det utan att brista ut i gråt? Det tog emot något så fruktansvärt och jag fick försöka många gånger innan det till slut kom fram några ord. Självklart var det inga problem att lösa, men hur kunde jag vara säker på att det andra hållet inte passerade platsen i alla fall? Det kunde jag inte med säkerhet veta och jag satt på helspänn hela vägen hem. Som tur var passerade vi aldrig platsen igen. Men fy för vad hemskt att ha passerat där en gång! Det vill jag aldrig göra igen! Jag mår fortfarande inte bra trots att det var två timmar sedan vi kom hem. Jag känner mig nedstämd, rädd och smått panikslagen.. Att en enda plats kan göra så mycket med en är helt otroligt.. Eller kanske inte egentligen om man vet bakgrunden till platsen........
Nej nu får jag sluta skriva innan jag avslöjar för mycket. Det är för hemskt för att ens nämnas här.. Jag kan bara säga att det hände för flera år sedan och att det har koppling till den platsen...
/ Nastasia

Ny mugg!

Jag har fått en ny mugg av min moster i helgen! :D Visst är den snygg?
/ Nastasia

Rolig pippi

Jag har varit i hemorten lördag till söndag och haft det mysigt. Alla var där inklusive Pär och Evin. Det var kul att träffa alla igen!
Farfar har flyttat in hos mina föräldrar i väntan på lägenhet. Han flyttade in där i augusti med sin pippi också. Gud vad söt och rolig hans pippi är! :) Den tror att det finns en annan fågel i spegeln och är helt besatt.. Försök inte komma nära hans "beundrare" för då hugger han! :o Haha!
Men nu är jag hemma igen, i min lägenhet. Snart ska vi iväg till Vellingeblomman och titta på dödskallar och halloweenutställning! Ska bli sjukt kul!!! :D
/ Nastasia

Att leva med autism - Konsekvensen av plötsliga ändringar

Det är en jobbig dag, denna fredag. Den började som vanligt när jag vaknade av mitt satta alarm 9.00. Jag gick ut med Trixie och gick sedan ut för att äta frukost. Jag skulle laga mig havregrynsgröt men möttes av fel havregryn i köket, det fanns tydligen inte vanlig. Det kändes för jävligt rent ut sagt. Jag kände bara för att skita i att äta gröt och ta müsli istället. En personal kom just då jag funderade detta och berättade att det går bra att göra gröt på fiberhavregryn också men att det behövdes mer vätska. Jag hade planerat att göra efter ett recept som jag hade i huvudet, ett recept på 1 dl vanlig havregryn, 1 dl mjölk och 1/2 dl vatten. På paketet stod det helt plötsligt att det skulle vara 2-2,5 dl vatten till 1 dl fiberhavregryn! Det kändes inte bra. Jag fattade beslutet tillsammans med personalen att jag ändå kunde ta 1,5 dl vätska, då fiberhavregryn lätt blir lös annars. Det var tur att jag gjorde det, för gröten blev perfekt och mycket godare än vanlig havregryn. Trots det, kunde jag inte glädjas åt det eftersom det hela blev så jobbigt. Okej, en jobbig sak på morgonen, tänkte jag och hoppades på en bra dag utan fortsatt jobbiga händelser. Det blev inte så.. Personalen var ensam, och jag skulle inte få träna som bestämt, insåg jag ganska snabbt. Jag kände mig ledsen och besviken, men då säger personalen att hon kallat in en helt främmande personal från ett annat boende och att vi hann träna innan hon skulle iväg med en annan boende. Jag kände mig yr, förvirrad och trött. Jag ville träna men vid det laget var jag inställd på ingen träning. Okej, jag skulle gå och träna iaf då. Tiden gick och det blev ingen träning. För helvete! Jag fick dock ett erbjudande om att gå med den vitt främmande människan! Fatta om jag kände mig panikslagen, kränkt och sviken. Jag gick in i någon slags dimma efter det. Jag tackade självklart nej till erbjudandet och sade att jag ändå inte kände för att träna. Jag har varit i min lägenhet hela dagen. Jag gick ut vid lunch för att äta, men egentligen var jag inte hungrig.. Sedan var jag också ute vid 14:30 och drack kaffe med den där främmande människan. Det var hemskt! Fan också, nu tåras ögonen också när jag skriver.. Kämpar emot gråten.. Pallar inte gråta och jag pallar inte låta dem se mig så här...
Orkar inte skriva mer... Ska fortsätta ligga i soffan och titta på play resten av dagen.. Har ingen lust eller ork till något känner jag just nu..
/ Nastasia

Jag vill ha tillbaka mitt liv

För ca ett år sedan var jag fortfarande i en depression, men vissa saker i min vardag var bättre än de är nu.. Det är svårt att förklara och likaså förstå. Mitt liv för ett år sedan var mer fokuserat på långa promenader, träna hunden och tänka på vad jag äter. Jag mådde psykiskt väldigt dåligt på den tiden, men vissa saker fungerade bättre än idag. Efter att jag fick avliva Chilly förra året fredagen den 6 juli, tappade jag all lust och ork till att ens försöka med Trixie som jag skaffade knappt en månad senare. Trixie har inte fått en rättvis start, det kan jag inte sticka under stolen med.. Jag försökte verkligen att engagera mig i början men efter att jag hoppade av valpkursen som vi skulle gått på blev det bara värre. Jag tycker väldigt mycket om Trixie, det måste ni förstå, men jag känner inte den glöd, den värme eller det band Chilly och jag en gång hade. Jag kunde lita på Chilly till 110% och hon litade på mig, men jag kan inte lita på Trixie. Jag saknar Chilly allt för mycket fortfarande och jag jämför Trixie med henne. Jag vet att Trixie inte är eller kommer att bli Chilly, men jag sörjer att Trixie inte kan bli lika bra eller bättre än Chilly. Jag vet inte om det går att göra någonting åt så här i efterhand.. Jag har fortfarande inte den orken, känner jag, även om jag verkligen vill ha det... Chilly var min bästa vän, min bebis, som jag hade gått många kurser med, vi var tajta, vi litade på varandra, vi sov tillsammans, vi gick långa promenader osv..
Det är så mycket jag vill i mitt liv, så mycket som jag vill göra bättre, men inte har ro eller orken till. Jag vill träna oftare än vad jag gör. Jag vill träna hårdare än vad jag gör. Jag vill bli bättre på att utöva min mindfulness varje dag. Jag vill bli bättre på att ta hand om Trixie och träna henne varje dag. Jag vill bli bättre på att gå långa promenader varje dag. Jag vill bli bättre på att tänka på vad jag äter. Jag vill bli bättre på att ta hand om min munhygien. Osv...
Sedan är det även små vardagssysslor i vardagen som jag kunde göra utan problem förut. Till exempel att gå ut med soporna, torka bordet, hålla ordning och koll på vad jag har och inte har... Jag drar på allt och kommer aldrig riktigt i gång. Jag tänker att jag ska göra det sen, men sen blir aldrig av. Förut kunde jag inte tänka så, utan jag gjorde allt direkt istället. Skillnaden från förr och nu är att det var ångesten och rädslorna som styrde mitt liv förr och nu är de är mindre kan jag släppa efter. Jag känner mig inte lat samtidigt som jag gör det. Jag vet att det inte är lathet, för jag vet att det handlar om att inte kunna komma till skott. Ångesten fick mig att komma till skott i rädslan att någon skulle skälla på mig annars, men idag vet jag att ingen gör det och då blir det genast svårare.
Jag kan vara hemma en hel dag och vilja och behöva göra så mycket, men när hela dagen har gått, har inget blivit gjort och jag undrar vad jag har gjort hela dagen. Jag kanske har påbörjat något men inget har blivit slutfört.
Just nu står biblioteket högst, att lämna tillbaka ljudböckerna som jag inte haft ro till att lyssna på och som tiden snart har gått ut. Och så måste jag kolla igenom mina hushållsartiklar om något börjar ta slut som tvål, schampoo, balsam, deo, tandkräm etc. Kommer det någonsin att ske? Det är frågan..
/ Nastasia

Jag känner mig som en trasdocka..

Jag känner mig som en trasdocka som slits mellan att vara speedad och vilja göra allt, till att vara totalt utmattad och inte orka något. Jag känner allt på en gång. Kroppen vill göra saker och en del av hjärnan också, men den andra delen av hjärnan är helt slut. Idag har jag varit på jobbet och arbetat mina 2,5 timmar. För många låter det kanske lite med 2,5 timmars arbete, men för mig är det nästan för mycket. Under mitt arbetspass orkade jag tillslut inte lyssna mer att min hjärna stängde av när min kollega pratade med mig. Jag kände mig dum när hon pratade med mig och jag svarade fast jag egentligen inte var där. Jag har ingen aning om vad hon pratade om eller vad jag svarade på.. Jag var iaf mer än trött i huvudet när jag kom hem. Jag var också mer än speedad och rastlös när jag kom hem. Den kombon är inte skön. Egentligen hade jag behövt vila, ta det lugnt och bara vara ensam, men jag får inte ro till det... Först den senaste timmen har det blivit så..
Nog om det.. Jag vill köpa nya snygga glasögon men är kluven till var man kan köpa så billiga som möjligt med bra kvalité och av seriösa optiker. Jag har alltid köpt en en optiker sedan jag var liten men jag vet inte om de är de bästa.. Jag har googlat lite om de lite billigare butikerna, men de har fått väldigt dålig kritik. Så jag vet inte vad jag ska göra.. Jag får fundera och googla vidare och hoppas att jag finner en bra butik..
Nu ska jag ut med Trixie innan kvällsmaten iaf. Ha det!
/ Nastasia

Nastasia lagar mat

Idag har jag lagat något jag fått tips om från mamma och som vi döpte till "Nastasias skaldjursgratäng"! Det är räkor, kräftstjärtar och crabsticks i den bland annat.. Yummi så gott det var! Nom nom nom!
/ Nastasia

Städ och tvättdag

Idag har jag min städ och tvättdag. Håller just nu på med en storrensning av allt-i-allo-skålen i hallen... Lite många kvitton kanske?...
/ Nastasia