Konichiwa!
Jag är verkligen världens lyckligaste idag. Först marknad i byn med langos, sedan solat i skön härlig sol och ikväll är det bästa tv-programmet på hela året, Eurovision Song Contest. Mycket godis, chips, dippa, läsk och mys! Jag är så himla glad och tacksam för att jag blivit så fri. Jag är tacksam till livet. Jag kan göra så mycket som jag tidigare inte kunnat. Ibland glömmer jag bort hur det en gång var, när jag gick i långbyxor och långärmade tröjor mitt i stekande sol för att dölja min kropp och med keps på huvudet som dolde mitt ansikte. Idag hade jag korta shorts och en t-shirt på mig vilket varit helt omöjligt innan och jag hade uppsatt hår så ansiktet syntes väl. Jag kom på mig själv att jag försökte känna efter idag men att jag inte kände något. Jag får gå i shorts lika mycket som någon annan. Det är svårt att förklara hur det var innan och även kan vara fortfarande, men jag kan säga så mycket att det är som en låsning. Jag kan inte, hur mycket jag än vill, visa min kropp eller mitt ansikte. Jag känner skam, att jag är äcklig, smutsig och mindre värd. Att se någon annan i ögonen och veta att de ser mig är det värsta tänkbara. Ibland kan jag varken prata, äta, gå eller ens röra mig i närheten av människor. Knappt svälja eller andas ibland. Förr fanns inte dagar av frihet, jag var ständigt en fånge i min kropp och mig själv, men idag kan jag ibland få uppleva friheten och det är jag evigt tacksam för!
Men men.. Som vanligt bara babblar jag på och glömmer att skriva om sådant som ni kanske vill veta mer om.. Ni kanske undrar hur det gick igår med den där killen? Det gick bra, kan jag säga. Vi var först hemma hos honom, pratade och fikade. Sedan visade han mig runt. Han hade mycket fina saker hemma hos sig. Bland annat ett eget flipperspel som vi testade att spela. Som om inte det var nog med ett eget flipperspel, hade han även SJU stycken till i en lokal i byn, som han också visade mig och vi testade. Vi åt sedan ute på en restaurang i byn, världens godaste pizza som jag nu blivit kär i. På pizzan var där tomat och ost såklart, och kyckling, curry, banan, ananas, jordnötter och mangochutney. Mmmm mumma! Vi hade det i alla fall roligt ihop och jag hoppas att vi kommer att träffas fler gånger! På vägen hem mötte jag många fulla typer.. Det var ju fredag, ishockey VM på gång, det var dagen innan Eurovison med genrep på fredagen. Det var väldigt mycket folk i rörelse överallt. Ja, jag var i Malmö. Jag skulle ta mig från stora busstationen Södervärn till tågstationen Triangeln. Det var en pärs. Väl där var det inte bättre. Tre fulla killar satte sig med ryggen mot mig på den bäck jag satt på. De skrek, stojade och stimmade. Den ena skrek, "JAG GILLAR SNOPP! Är det någon mer än jag som GILLAR SNOPP?" En annan kille på en bänk längre bort som inte var i deras sällskap svarade ja. "VAD GILLAR DU FÖR SNOPP? JAG GILLAR HÅRDA?". Sedan utbrast de alla i skratt. Jag kände mig riktigt obekväm, rädd och smått panikslagen, bara de inte börjar prata med mig, eller närma mig... När jag precis skulle flytta mig därifrån kom deras tåg, min räddning. Mitt tåg var försenat med tio minuter, men tio minuter i detta kaos av fulla människor, var ett helvete. Det blev inte heller bättre på tåget. För bredvid mig satte sig två danska killar som också var fulla som precis sett genrepet av Eurovision.. Jag förstod inte ett ord av vad de pratade om men jag såg bara att den ena tog sin 50 cl Pepsi flaska mellan benen som "ja ni vet vad" och asgarvade. Det var sjukt jobbigt men det var i alla fall tryggare än på stationen. Jag kom i alla fall hem till slut, tröttare än jag någonsin varit.
Men nu kvällsmat som är pannkakor med glass och sylt! Ha det!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar