Jag var stel på mötet. Mycket ångest och jag hade det svårt att röra mig. Kände mig bra innan mötet och precis i början. Jag blir så arg på mig själv. I huvudet upprepades meningen, "Du är fan störd och CP. Du är sämst. Värdelös.". Jag satt där stel som ett fån, hopsjunken, med huvudet ner och tittade aldrig upp. Jag kan inte rå för det. Jag blir som en dörr som gått i baklås.
Har mycket ångest om dagarna generellt. Det är mycket plötsliga ändringar som jag mår väldigt dåligt över när de sker. De tar energi, jag blir trött och jag får ångest. All denna ångest gör mig, vad ska jag säga? Ångestfylld, nedstämd och är på gränsen till en panikattack ibland. Jag var nära på att gråta innan idag för att en person var ute i köket som jag inte visste om. Jag drog mig undan och undvek på så sett en eventuell panikattack. Det är också sådana simpla tidsändringar i rutiner som får mig att må dåligt. Jag var även nära på att gråta på mötet idag också, men jag lyckades hålla tillbaks tårarna. Igår var jag glad för den mat jag skulle få laga idag. Sen av en ren slump fick jag veta att jag inte alls skulle få laga det. Jag blev först ledsen och trött, sedan blev jag arg. Varför fråga mig vad jag vill om det ändå inte blir så? Varför inte berätta alla dessa plötsliga ändringar för mig? Jag blir så trött, matt i hela kroppen och arg för att ingen förstår Mig och hur det är för Mig.
Jag mår inge vidare just nu. Ska nog lägga mig snart. Ni får ha det!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar