Det känns som om det brinner en ilska inom mig som bara måste ut och jag kan inte stoppa den.

Konichiwa! Eller god kväll.. Igår pratade jag med mamma i telefonen, guuuud vad jag saknar henne! Ännu mer nu när det hänt något så stort som mitt körkort. Jag vill träffa henne och det ska jag på söndag. Jag hade bestämt mig att åka till henne innan hon frågade om jag ville. Självklart vill jag träffa henne! Det är Mors Dag på söndag, hon har varit på semester, jag har tagit körkort och jag saknar henne. Klart att jag vill träffa henne då! Längtar som in i bomben till söndag! 

Idag har jag inte gjort mycket mer än att jag varit på psykologsamtal. Vi pratade såklart om körkortet men även om annat. Hon verkade tvivla på om jag är redo för kursen till hösten. Jag vill inte vara svag och erkänna att jag också tvivlar. Jag ska klara det, så är det bara. Jag vet inte vad det är med mig men jag har blivit mer irriterad på sistone. Blir irriterad på min psykolog och alla hennes frågor, men även småsaker i vardagen. Jag blev väldigt irriterad i morse när jag skulle äta frukost och jag inte fick upp pålägget på gaffeln. Jag blev så irriterad att jag inte orkade försöka och jag gav upp. Emellanåt vill jag bara skrika för att jag är så förbannad. Det känns som om det brinner en ilska inom mig som bara måste ut och jag kan inte stoppa den. 

Förhoppningsvis är detta bara något tillfälligt, för antagligen beror det på hormonerna i kroppen (ägglossning!?) eller kanske att jag fått för lite sömn. 

Nu ska jag i alla fall bara se klart let's dance, sen ska jag sova.. 

/ Nastasia