Jag var fåordig idag hos psykologen och hade det svårt att svara på hennes frågor. Svarade "vet inte" på nästan alla frågor. C upplevde mig som att jag hade det svårt att prata och svara, att jag var svår att nå. Nog var det så. Pratade mycket kring gårdagen. Det var ju hon som höll i informationsmötet. Vi försökte luska ut varför jag fick panikkänslor där. Det var det jag befarade lite själv att det var all denna stress och ångest över småsakerna och ändringarna i vardagen och mina rutiner. Det är inte lätt för mig med ändringar bara för att jag har förstånd och förståelse, som någon uttryckt det mot mig. Tvärt om, blir det mer jobbigt. Min ångest och oro kan ingen som inte vill verkligen se. Min ångest är väldigt påtaglig inåt, i mig, men det finns vissa saker som syns utåt. Jag blir till exempel väldigt stel, får svårt att röra mig och även svårt att prata ibland. Jag kan nog se ledsen ut också. Jag är väldigt känslig och drabbas lätt av oro, stress och ångest. En liten ändring där, en där och en där, blir tillslut kaos och panik hos mig. Personalen där jag bor har sedan en tid tillbaks börjat slarva med våra rutiner och tider. Jag mår väldigt dåligt på grund av det. C tycker att jag ska förmedla detta till personalen. Jag hatar att berätta om mina problem, för att jag är rädd att inte bli tagen på allvar, för att jag har svårt att prata med inlevevelse. Vi får se vad jag gör. Nu är jag i alla fall i hemorten. Gjort tårta till Trixie och fotat henne tillsammans med den och hennes nya leksak, som hon för den delen Älskar.
Grattis igen min bebis på ett års dagen! Älskar dig! <3
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar