Jag var hos psykologen idag och hon såg direkt att det var något.. Visst kunde jag ha valt att dölja det mer än vad jag gjorde men jag hade verkligen ingen lust eller ork till det. Det blev mycket prat kring det som gjort mig ledsen den senaste tiden, nämligen att jag varit för mycket.. Jag kämpar redan med att kunna prata och att ibland inte prata, och att sedan få till sig att jag är för mycket och att det faktiskt finns andra, tog knäcken på mig. Jag är superkänslig vad gäller mycket, nästan allt om jag ska vara ärlig, bland annat känslor och konflikter. Jag går på mig själv och tillbaka i gamla mönster och tankesätt när någon bekräftar det som egentligen är min stora farhåga, att jag inte duger, är jobbig, för mycket osv.. Jag vill vara snäll och lydig, den som ingen behöver säga ifrån till, men det är väl sällan så..
Vi pratade även om att jag öppnat mig väldigt mycket den senaste tiden speciellt till en viss personal.. Det är lite komiskt då det var hon som sade att jag var för mycket.. Egentligen vet jag väl inte varför jag öppnat mig så mycket, men jag tror det är något speciellt med henne. Hon har även fått läsa mina personliga papper så som mitt psykologutlåtande ang min autismdiagnos och liknande... Jag tror att min önskan är att känna mig förstådd, för det är sällan jag gör det.. Alltiing är förvirrade just nu, för samtidigt som jag är för mycket, vill de vara med mig mer än tidigare och hjälpa mig mer.....
Nej nu får jag sluta skriva, börjar snart gråta.. :'((( Vi hörs!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar