Jag har länge känt mig som en dålig hundägare eller mamma gentrmot Trixie, som på senare tid har utvecklats till en hemsk känsla ingen hundägare vill känna. Jag vill ge bort min bebis för att jag känner mig otillräcklig, värdelös och hemsk. Hon hade fått det bättre hos någon annan. Nej, vad säger jag! Nu bölar jag snart.. Jag älskar Trixie och jag vill inte förlora henne. Jag vill vara en bra mamma men det känns som om alla granskar mig som hundägare hela tiden. Personalen har börjat kommentera hur jag tar hand om min hund, min bebis. Jag kan säga att det känns något så fruktansvärt mycket. Det gör ont. Det finns nog inget värre än när någon kritiserar dig och ditt sett att vara på. Jag har som sagt känt mig dålig en längre tid. Jag vet om att jag inte är perfekt men jag kämpar varje dag. Min förra bebis Chilly vandrade vidare för snart 1,5 år sedan. Det är väldigt jobbigt fortfarande. Jag vill så gärna att Trixie ska vara lika duktig, lydig och tillgiven som Chilly. Det är en sorg som jag måste bära och utstå med varje dag eftersom Trixie inte är i närheten av hur Chilly var.
Jag är inte dum i huvudet utan att jag förstår att Trixie inte kommer att bli Chilly. Jag förstår att hon är en egen individ med sina egna egenskaper. Det förändrar ändå inte den sorg jag känner. Förstår ni hur jag menar? Jag hoppas det! För ni får inte tro att jag inte är en djurvän, att jag ogillar Trixie eller att jag inte vill ha henne, för det gör jag!!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar