"Har du gett dig in i leken får du leken tåla", finns det ett uttryck som säger. Jag håller då inte med om det när det gäller livet. Jag har gett mig in i livet men jag tål det då fan inte! Jag vill inte vara med i leken längre. För om detta är livet att ha huvudvärk, feber, ont i magen, hugg i sidan, värk i kroppen, ont i öronen, rinniga ögon och rinnig näsa på grund av perceptionsstörningar dagligen och om detta är livet att vara extremt känslig för ALLT, att gråta nästan varje dag, att ha ångest, stress och oro varje dag, att bli energilös för minsta lilla varje dag, då pallar jag FAN inte vara med mer!!!! Jag orkar inte ha det så här längre! Jag vill inte mer. Jag vill inte ha Autism, ADHD eller Social Fobi. Eller jo, det vill jag, men kan jag inte bara få slippa känsligheten!? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner panik inför att behöva leva så här i ca 60 år till. Jag vill verkligen inte det.
Jag har verkligen ingen lust till något ikväll.. Det enda jag gjort och gör är att skriva deppiga texter här på bloggen eller lyssnat på deppig musik eller läst deppiga texter eller kollat på deppig dokumentär. Woho! Detta är livet! Visst är det underbart? Det blir bara en fet jävla lögn om jag verkligen skulle säga det.. Livet är då långt i från underbart. Det är värdelöst, meningslöst, hopplöst och hjälplöst. Och med de orden sagt, tänker jag säga hejdå för gått så vi ses aldrig mer... Tack till alla ni som läst och följt min blogg så länge det varade...Haha, nej skämt åsido. Waow! Hon kan skämta, men då är det väl inte så farligt? Jo men visst, eller hur? Palla... Hejdå...
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar