Gammalt blogginlägg från den 7 mars 2012

Gråter i min ensamhet. Men idag var det inte bara tårar. Jag bokstavligt talat kunde inte andas korta stunder, kändes som om bröstkorgen skulle hoppa ur mig och jag kände knivhugg i bröstet. Trodde jag skulle dö ett tag.. Men men, det är bara till att bita ihop.. För nu måste jag ringa Maja och träffa henne. På med det påklistrade leendet och alla lögner om hur bra jag mår och har osv, sen är jag redo.. Sayonara! 
/ Nastasia