Emelie är min svägerska och hon är en bra person på många sätt. Vi kan ha det roligt ihop. Men hennes idéer och åsikter om mig är inte helt ok. Hon tycker att jag gör mig begränsad, att jag inte tänjer på mina gränser, att jag inte försöker, att jag ger upp för lätt osv. Fan vad jag blir ledsen alltså! Hon vet inte vem jag är. Jag tänjer på mina gränser nästan varje dag, jag utmanar mig själv, jag försöker och jag ger inte upp. Jag försöker att inte vara begränsad. Bara för att jag har självinsikt och kan känna av mina begränsningar, då gör jag mig begränsad? Jag vet oftast när det blivit för mycket och då tar jag en paus. Hon tycker visst jag kan jobba till exempel. Hon förstår inte. Om jag inte orkar dammsuga, eller laga mat en helt vanlig vardag, hur ska jag då orka jobba? Jag försökte förklara, men hon är envis. Känner mig misslyckad. Hon tror inte på mig. Hon tror jag överdriver allt. Att jag är hyperkondriker. Jo, men visst är jag det. Absolut! Jag bara fejkar att jag är trött, för det syns ju inte på mig? Jag fejkar ångest och panikångest. Jag fejkar även att jag är laktosintollerant, det är därför jag kan få koliksmärtor och diarré. Hela jag kanske bara är fejk, ett skämt? Jag kanske inte existerar?
Fan alltså! Jävla piss! Är det någon som förstår mig? Hur jag har det? Någon?
Nu vill jag bara gå i ide en vecka eller två. För detta drog musten ur mig.. Fan!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar