Ibland tror jag att jag pushar mig själv för mycket. Jag har styrkan hos ett lejon, jag ger aldrig upp, eller mycket sällan. Även om jag är för trött för att gå en lång runda, pushar jag mig själv till det. Det kan handla om tempot. Att tempot är för snabbt, men istället för att sakta ner, kämpar jag. Visst är det bra att kämpa men att alltid göra det, varje dag, tär på den lilla energi jag har. Som att vara social tex. Jag har varit social nästan hela dagen idag. Jag orkade egentligen inte, men jag kan inte förmå mig att gå därifrån eller att säga nej. Är jag väl ute hos de andra, har jag svårt att lämna även om jag borde. Nu tex när jag äntligen är inne hos mig, känner jag den där extrema tröttheten. Jag orkar knappt trycka på tangenterna och jag hänger över datorn. Orkar inte hålla uppe min kropp. Den är tung. Min ögon är suddiga, de känns såriga och trötta. Jag vill så mycket, jag vill vara social, jag vill vara med på saker, jag vill jobba (hör du det Emelie!!!???), jag vill, jag vill, men jag måste lyssna på min kropp, vad vill min kropp? Min kropp säger stopp nu, den är slut och hjärnan går på högvarv. Så jag sätter punkt här. Ni får ha det bra!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar