Så som jag mådde igår, känslan i kroppen, var något av det värsta jag upplevt.. Det var något jag aldrig upplevt förut. Jag har varit med om mycket, men detta var nog fan det värsta. Känslan satt i imorse. Jag kände hur min min bara hängde, och jag kunde inte förmå den att bli neutral. Jag såg inte ljust på något. Var så djupt försjunken i mörker, ledsamhet och en dimma. Personalen försökte säga positiva saker som "Vilket fint väder det är idag.". Jag suckade och tänkte "Vad är det för mening med det?." och svarade med en ledsen tyst ton "mm". Kände bara för att ställa in allt, gruppen och mötet idag, men så kom lejonet i mig, styrkan, viljan och det jävla anamma. Jag skulle åka och det gjorde jag. På bussen in fick jag pratat med mamma också, det kändes såå skönt! Hon hade pratat med Emelie och tydligen har jag överreagerat. Ja, jag är känslig. Det tog många år för mig att inse och acceptera det. På gruppen släppte jag loss. Spelade spelet "Med andra ord" och det blev mycket skratt. Jag tillät mig själv att skratta. Och efteråt, vilken jävla härlig känsla!
Jag försöker att inte hoppas på för mycket, ångesten, och den känslan smög sig på nu när jag sitter här ensam. Ensam är som sagt inte stark..
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar