Jag kan lura till och med de som borde förstå att jag är glad...

Det blev inte att gå till affären som det var sagt. Jag blev väl något ledsen för det. Okej, kanske ganska mycket ledsen. Eller okej, mycket ledsen.. Det stegrades och blev värre med tiden. Jag var nog redan urbalans, vilket jag egentligen känt mig rätt länge nu. Jag har ångest och nedstämdhets känslor konstant och att det dessutom händer plötsliga ändringar blir som en explosion inom mig. Jag blev arg men mest ledsen och nedstämd. Jag försökte verkligen att rycka upp mig och tänka positivt, men jag kunde inte..
Eftermiddagen gick, det blev kväll och kvällsmat. Jag kände inte för att äta och speciellt inte med alla andra. Jag kände bara för att vara själv, helt ensam. Jag vågade dock inte be om det eftersom det skulle väcka uppmärksamhet, funderingar och frågor från personalen. Så jag åt med dem och efter maten gick vi till affären, en personal och jag. Jag ville kunna glädjas av mina muggar och av mjukglassen. Och jo, lite glad blev jag, men inte alls så mycket som jag borde. Vi kom tillbaks hem och vi drack kaffe. En annan boende hade frågat varför jag såg så deppig ut på eftermiddagen men fått till svar av personal att jag inte alls var det. På kvällen vid kaffet kommenterade han att det var kul att se mig lite gladare än innan och personalen svarade tillbaks att jag har varit glad hela tiden. Jag kan tydligen lura till och med de som borde förstå. Jag vet inte vad ni tycker, men ser jag ut att vara glad? (Jag gör mig inte till på bilderna, utan jag är så neutral jag kan).
Nu ska jag sova.. Det ska bli skönt att försvinna in i drömmarnas värld där allt är möjligt och man kan få uppleva det omöjliga.. God natt!
/ Nastasia