Jag lever i något slags mellanläge känns det som. Jag är här men ändå inte. Dagarna går men jag vet inte hur eller vad jag har gjort. Jag lever i någon slags dimma. Allt är oklart, suddigt och förvirrande i mig just nu. Jag fungerar inte, men ändå gör jag det. Det är psykiskt påfrestande att pendla mellan överlycklig/överaktiv till nedstämd/ångestfylld hela dagarna. Jag försöker att hålla tillbaks men jag är okontrollerbar. Jag vet inte om jag orkar stå ut till måndag... Det kliar i hela kroppen och jag vet inte vad jag är kapabel till att göra för att få lugn i kroppen, i själen...
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar