Igår var en omtumlande dag för mig och jag har inte riktigt smält allt än. Första tanken och känslan av att få bekräftat att det man undrat eller trott hela sitt liv är en lättnad. Men allt eftersom kommer ledsamheten, ilskan och frågorna. Varför fick jag ingen hjälp tidigare? Varför såg inte skolan mig?
Helt ärligt. Vad är det för samhälle vi lever i!? De såg inte min dyslexi, de kallade mina lässvårigheter för ett mysterium, de visste om dem, men agerade inte. De såg inte min autism, de sade att jag var speciell men ifrågasatte inte om något låg bakom mitt sätt att vara på som var långt ifrån normalt, de valde att blunda. De såg inte min uppmärksamhetsstörning och koncentrationsstörning, de sade att jag var lat för att jag inte kunde arbeta i skolan i den stökiga miljön men arbetade jättebra hemma.
Det borde vara ett krav för att få jobba som lärare att ha utbildning i barn med särskilda behov!!!! Så de vet vad som kännetecknar olika funktionsnedsättningar och hur man upptäcker dem lättast.. Eller håller ni inte med??
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar