Nastasia rises again

Min senaste tatuering föreställande ett lejon har länge varit en dröm och ständigt en jakt efter rätt motiv. Jag tror att jag var ca 14 år när jag funderade på en lejontattoo första gången.. Jag vill ha flera tatueringar men lejonet är det som stått högst upp på listan. Jag är lejonet i stjärnornas tecken, i hjärtat och i sinnet. När jag hade hittat mitt motiv efter flera års letande blev resultatet inte riktigt som jag först hade tänkt mig. Det skulle visa sig bli ännu bättre. Jag ville ha ett helt lejon med kroppen och allt, men då skulle jag inte kunna ha den på armen som jag ville. Tillsammans med tatueraren bestämde vi att kapa kroppen och låta lejonet hoppa ur ett svart hål. Jag tänkte inte så mycket på det då, inte förrän jag träffade min psykolog och hon förklarade min tatuerings betydelse..
Lejonet är jag, Nastasia, mitt nya bättre jag, starkare och tuffare, hoppandes ut ur mörkret/hålet.. 
/ Nastasia

Redo för utekväll i stan

Nu är jag redo för utekväll i "stan" (i byn där jag bor) tillsammans med Love...
/ Nastasia

Tankarna far i väg

Konichiwa! Jag har inte bloggat på ett tag som ni säkert märkt. Anledningen har nog varit att jag varit så upptagen hela dagarna eller åtminstone just då jag tänkt blogga. Tankarna far i väg.. I dagarna som varit har jag varit på kursen i mindfulness och det kan jag säga var en syn! Jag har ju varit och är fortfarande lite förkyld och på kursen i måndags hade jag rethosta. Jag försökte att inte hosta eftersom jag inte ville störa när vi mediterar. Från ingenstans började mina ögon att tåras och min näsa att rinna. Min enda tanke var att ta mig ut därifrån vilket jag gjorde och efter mig följde en av kursledarna. Jag gick till toaletten, tog papper och torkade ögonen och näsan. Det hela blev lite komiskt för när kursledaren kom fram till mig frågade hon mig om jag ville ha sällskap och hon verkade oroad för mig som om jag var ledsen. Jag svarade att jag inte var ledsen utan bara förkyld och började skratta. Haha! Min psykolog som är den andra kursledaren trodde också att jag var ledsen! Jag tycker att det hela bara är så himla komiskt och roligt. Vi gick iaf tillbaks in på kursen efter att jag fått hosta av mig.. Resten av kurstiden gick bra men jag hostade lite emellanåt.

I tisdags var jag hos psykologen och vi pratade kring mina aktiviteter och det som händer i mitt liv just nu. Det var inget speciellt samtal den gången. När jag kom hem fixade jag med min tvätt och fixade lunch, sedan åkte jag till stan med Maja. Jag åkte dit i hopp om att kunna åka hem 0 kr fattigare, men så blev det inte. Nej, jag köpte en hel del faktiskt som jag har väldigt mycket ångest för att jag gjorde. Det var två par jeans, tre tröjor och en klänning. Egentligen behövde jag nya byxor och kanske någon tröja men ändå får jag dåligt samvete.. Men men, jag är iaf glad för de kläder jag köpte för de är såå fiina! Vi var iaf i stan ett bra tag och jag kom precis hem till kvällsmaten, men då hade personalen inte gjort någon mat till mig och jag blev väldigt ledsen och stressad på grund av det. Jag försökte tänka mindfulness och det gjorde att jag i någorlunda lugn och ro kunde prova och packa upp mina kläder och slänga de i tvättmaskinen innan jag skulle äta. Tänk positivt! Då fick jag gjort det! Jadå..

I onsdags, igår, skulle jag träna på förmiddagen men jag lät mer än förkyld och alla avrådde mig från att träna.. Istället städade jag vilket jag skulle i tisdsgs men aldrig hann, sedan veckohandlade jag och sen åkte jag även med till elgiganten för att inhandla nya wii spel. Jag köpte även en ny antennsladd till tvn eftersom jag alltid har haft halvt myrornas krig i bilden som nu är borta tack och lov! 

Idag har jag äntligen jobbat igen och förhoppningsvis blir det en rutin framöver på måndagar och torsdagar. Jag trivs på mitt jobb och med arbetsuppgifterna där. Just nu är jag ganska trött i huvudet och har smått huvudvärk. Ska nog bara ta det lugnt resten av dagen..

Blev ett ganska långt inlägg, ville bara berätta lite om dagarna. Får försöka skriva varje dag kanske.. Vi hörs!

/ Nastasia

Alltid ska något hindra mig

Konichiwa.. Gissa om jag blev glad i lördags när jag vaknade med halsont..? Nej absolut inte. Jag insåg ganska snabbt att springa i skogen inte skulle bli av. Istället åkte jag med till stan för att köpa in fler spel och kontroller till vårt gemensamma wii. Det gick väl sådär, för när vi valt ut spel och ska betala, är det fel på den lappen vi fått av chefen. Så vi kunde inte få spelen.. Lämnade dem där för att hämta dem en annan dag. När vi kom tillbaks var det kalas för en annan boende. Vi åt god mat och fikade med marängsviss. Nom nom nom! Efter kalaset spelade vi trots inga nya spel eller kontroller, lite wii. Mitt halsont vid där laget ville inte bli bättre, utan bara värre. Jag drack mycket te med honung i hopp om att det skulle bli bättre. Lördagen gick snabbt och det blev söndag. Mamma hade ringt på lördagen och frågat om jag ville komma samma dag men eftersom det var kalas, bestämde vi på söndag istället. När jag vakande på söndagen var halsontet inte bättre men jag körde ändå till hemorten. Vi hade det så mysigt och vi passade brorsonen Pär ett tag när brorsan var på visning av ett hus. Brorsan och Emelie har äntligen fått sålt sin lägenhet! Jag blev så glad när jag fick veta det! :D Hoppas Hoppas de får tag på ett hus i samma ort som brorsonen Evin! Fatta vad kul de kommer att ha Evin och Pär. Födda samma år, kusiner och pappor som den är 8 månader mellan och bor i samma by och sen kommer de att gå på samma dagis och skola! Jag kan inget säga mer än att jag är överlycklig för deras skull! <3 Jag var i alla fall i hemorten hela dagen igår och kom hem på kvällen.
Idag skulle jag tränat kl 10.00 men min hals är inte bättre och jag valde att hoppa över. Dessutom har jag en överansträngd rygg/nacke som gör svinont.. Snacka om otur.. När jag äntligen kommit igång och vill träna, ska annat hindra mig.. Jag ska försöka vila idag och bada Trixie i parasit-schampo eftersom den där valpisen som var på besök hade loppor.. Tydligen är det väldigt stor smittorisk och man måste behandla med speciellt schampo även om hunden inte visar symtom, för de kan ändå bära på det..
I eftermiddag ska jag på kurs i mindfulness men jag kan knappt vrida eller röra mig normalt utan att det smärtar. Vi gör en del yogaövningar där och mycket sittande på stol utan ryggstöd. Jag vet inte om min rygg hade klarat det idag..
Vi får se vad som händer. Just nu känns det som en sån slapp/slö/tycka-synd-sig-själv-dag..
/ Nastasia

Min största utmaning i livet just nu är att få kontroll över min ADHD

Jag fokuserar mycket på mig själv och mitt mående som ni kanske märkt. Jag gör det som jag mår bra av och behöver. Jag försöker att ta tillvara på min rastlöshet och överaktivitet genom att jag t ex igår var ute och joggade och idag har jag tränat hårdare än någonsin på gymmet. Imorgon blir det att dra till skogen och jogga! Jag försöker att landa i mig själv som min läkare sade i måndags.. Mitt problem var också att jag är överdrivet glad och lycklig, men som många sade till mig: "Är det ett problem?". Nej egentligen inte, men det var så främmande för mig att känna sann glädje och lycka att jag kände mig obekväm och rädd. Jag kunde först inte acceptera min situation som den är, men efter att jag har pratat med min psykolog, läkare, arbetskonsulent och typ alla i personalen där jag bor, kunde jag inte förneka det alla gemensamt sade, att jag måste acceptera. Sedan tror jag att mindfulnesskursen i måndags också påverkade mig en del, då det var fokus på acceptans.. 

Jag har insett och fått förklarat att jag har ADHD och inte ADD, och att den har varit dold på grund av mycket ångest, depression, fobier och spärrar, men efter att jag släppte många spärrar och rädslor på kollo, kom ADHDn fram. Detta är mitt riktiga jag. Nu kan jag acceptera och förstå att det är så. Det är ganska solklart om jag tänker på hur det var när jag var liten.. Jag var väldigt utåtagerande, aggressiv och överaktiv på dagis och i lågstadiet. Jag var snabbast i klassen i årskurs 1 och jag gick ofta till attack med våld mot lärare och andra elever. Men sen blev jag inåt, tyst och snäll när jag var 10 år pga olika anledningar och trauman, då blev ADHDn dold ända tills jag idag då jag kunde låsa upp mig själv.
Min största utmaning i livet just nu är att få kontroll över min ADHD utan medicin och bevisa för min läkare om tre månader att jag har styrkan och viljan i ADHDn, att jag vill och kan.
/ Nastasia

Underbara söta och goa valpis!

Vi har en valp på besök eller egentligen är det en boendes mammas valp men han passar den. Så jävla söt! Jag är kär! <3
/ Nastasia

Jag börjar mer och mer infinna mig i min situation

Det börjar sakta bli lättare att vara jag. Jag har insett och accepterat att vara glad och speedad, inte behöver vara något negativt alls.. Jag har försökt vara mig själv dessa dagar och göra det jag mest av allt behövt göra, nämligen att röra på mig för att göra av med all överskottsenergi. Igår var jag ute på en joggingrunda! Det ni! Vilken känsla alltså! Jag ska göra det imorgon igen. Idag styrketränade jag på gymmet. Riktigt skönt var det. Som jag ska träna mycket hädanefter! 

Men nu ska jag sova. Natti!

/ Nastasia

Mötet med läkaren den 16/9

Mötet med läkaren var, hur ska jag säga? Inte riktigt som jag hade tänkt mig.. Jag kom dit med förhoppningen att jag skulle få hjälp, istället fick jag bara skratt åt mina problem, typ.. Så kändes det iaf.. Han tyckte att det är normalt att vara så här glad och speedad och att det visst fanns en anledning till det. Allt positivt som hänt i mitt liv bara det senaste halvåret och året. Okej, jag kan erkänna att jag förstår det nu i efterhand, att han har lite rätt. Men där på mötet var jag frustrerad och arg eftersom jag kände mig missförstådd och illa behandlad. Dock sade han precis som psykologen att detta är mitt nya jag, att jag måste landa i det, innan det är tal om hjälp för mina problem. Han ansåg att man inte kunde avgöra mina problem i dagsläget eftersom jag är i en identitetskris.. 

Jaja, jag kan lättare acceptera det nu. Detta är mitt nya jag, det är bara att infinna sig i det. Läkaren gav mig dock hopp om att efter tre månader om min identitetskris är över, kommer jag att få hjälp om vissa problem återstår..

Efter läkarbesöket åt vi buffé på en kinarestaurang och hade det mysigt. Underbart var det. Och jag fick visat gårdagens blogginlägg... Skönt! Hoppas det blir bättre.. Sedan var jag på mindfulnesskursen och det gick bättre än någonsin och det var nog den som fick mig tänka om och kunna acceptera hur läget är nu. 

Men nu ska jag se idol!!! :D Kan inte skriva mer... Ha det!

/ Nastasia

Imorgon är dagen

Äntligen är det måndag imorgon! Som jag har längtat. Jag har gjort allt för att få tiden att gå dessa dagar. Idag har jag bara spelat wii mario kart till exempel och igår wii mario kart och ett datorspel. Jag har låst upp alla banor på wii mario kart, några gubbar och bilar så att alla kan spela tillsammans och ha roligt sen. Inte kul om inte allt finns med! ;) Det är de gemensammas wii så ni inte undrar ifall jag skaffat ett!

Just nu är jag nervös för imorgon och vet inte om jag vill eller kan sova.. Men jag ska nog lägga mig ändå och försöka. Godnatt folket!

/ Nastasia

Min fråga är: Är detta okej!?

Det finns två personal eller egentligen mest en som jag inte riktigt klarar av här. Egentligen tror jag att det är hon som inte klarar av mig och därför klarar jag inte av henne. Hon är otrevlig mot mig, höjer rösten och beter sig allmänt oprofessionellt gentemot mig. Det har pågått en tid men idag anser jag att hon gick över gränsen... Det är hennes jobb att se till så att min vardag blir trygg, harmonisk och i balans. När jag då påpekar när jag upptäckt en miss, får jag en utskällning... Varför det? Det är väl ändå deras uppgift att se till att allt står rätt till? Jag känner en stor oro och ångest när något inte är rätt, därför säger jag ifrån. Det har dom dessutom sagt till mig att göra. Jag är förvirrad. När jag säger ifrån säger jag inte det för att vara taskig, eller för att jag tycker det är roligt, och definitivt är det inte personligt. Alla i personalen har lika mycket ansvar. Ska jag vara ärlig, har personalen den senaste tiden varit dåliga generellt på att kommunicera sinsemellan och därför att det blivit mer missar och missförstånd. Jag säger en sak till en personal i hopp om att hon sen säger det vidare eller på annat sätt informerar det till alla andra. De har sin dator där de dokumenterar allt, de har även en bok de skriver allt i, varför skriver de inte upp det där? Jag vet inte om jag ska gråta eller skrika. Jag känner mig så jävla ledsen och arg just nu att jag inte vet vad jag ska göra.
Den andra i personalen är för lik min far på många sätt. Gör si, gör så, gör inte så och så vidare. Hon säger det på ett hotfullt sätt och man blir rädd att göra henne besviken eller göra henne arg. Till exempel får man inte på något sätt smaska eller väsnas på annat sätt när vi äter. Det är just det jag har kämpat för, det som varit min rädsla. Jag har inte kunnat äta i bland människor för rädslorna att någon hör när jag äter. Nu påpekar någon att vi låter och alla sitter på helspänn för att inte väsnas, i rädslan att hon ska höra oss.
Dessa två personal är även väldigt bra på att kommentera allt vi gör eller berättar på ett negativt sätt. De är allmänt negativa och vi gör fel hela tiden. Och gör vi inte fel, säger vi fel... Det som jag fick skäll för att jag gjorde när jag sade till en annan boende för ett tag sedan, gör dessa två dagligen mot oss alla. Min fråga är: Är detta okej!?
/ Nastasia

Kladdigt värre - Nastasia bakar

Jag har bakat *host* *host* negerbollar i eftermiddag! Så hette de i alla fall i kokboken, men självklart heter de chokladbollar egentligen.. Jättegoda blev de i alla fall! Mmm mumma!
/ Nastasia

Jag lever men ändå inte

Jag lever i något slags mellanläge känns det som. Jag är här men ändå inte. Dagarna går men jag vet inte hur eller vad jag har gjort. Jag lever i någon slags dimma. Allt är oklart, suddigt och förvirrande i mig just nu. Jag fungerar inte, men ändå gör jag det. Det är psykiskt påfrestande att pendla mellan överlycklig/överaktiv till nedstämd/ångestfylld hela dagarna. Jag försöker att hålla tillbaks men jag är okontrollerbar. Jag vet inte om jag orkar stå ut till måndag... Det kliar i hela kroppen och jag vet inte vad jag är kapabel till att göra för att få lugn i kroppen, i själen...
/ Nastasia

Jag vill bli dödad på grund av nervositeten..

.. men väl där känns det bra och även efteråt. Det gick bra på jobbet idag men nervositeten innan får mig att vilja dö. Vi hade att göra nästan hela arbetspasset och tiden gick snabbt. Det kändes dessutom väldigt bra när man får bekräftelse på att man gjort ett bra jobb när någon som aldrig kommenterar kaffet säger, "Det var väldigt gott kaffe idag.". Jag blev glad för det var jag som hade lagat just det kaffet.
Nu är jag mer än trött efter mina 2,5 timmar på jobbet.. Så jag sätter punkt här. Vi hörs!
/ Nastasia

Jag älskar dig!

Skönt att komma hem efter arbetet till en glad bebis som längtat efter sin mamma. <3 Jag älskar dig! <3
/ Nastasia

Splittrad

Jag är splittrad i mina känslor, i mitt huvud. Det känns precis som om hjärnan inte är kopplad till munnen och kroppen. Samarbetet sinsemellan är dåligt. Det är svårt att förklara men jag kan bara säga att det blir mycket kaos och förvirring..

Idag har jag varit hemma hela dagen förutom när vi var i skogen.. Egentligen vet jag inte vad jag har gjort idag. Just nu vill jag bara att dagarna ska gå så att det kan bli måndag..

/ Nastasia

"Du måste acceptera att du inte kan acceptera."

Jag har varit hos psykologen idag efter tre veckors uppehåll. Jag berättade om läget och om förvirringen kring mina känslor. Hon sade att mina känslor är där för att stanna. Att de har varit dolda i mitt tidigare jag, innan jag föddes på nytt. Hon menar alltså att detta är mitt nya jag, att vara speedad, arg och överaktiv bland annat.. Vi pratade öven kring mina svängningar från överlycklig till nedstämd att det också är något jag måste acceptera. Jag är som jag är, det finns inget att göra åt det. Jag kunde bara inte acceptera det.. Hon sade då, "Du måste acceptera att du inte kan acceptera.". 

Inte nog med allt skit jag känner och upplever just nu, möttes jag av en p-bot efter psykologsamtalet... Jag ville bara gråta..... :( Men det blev bättre mot dagen när jag var med de andra där jag bor. 

Nu ska jag se klart idol med dem.. Ha det!

/ Nastasia

Varför ska livet vara så svårt, jobbigt och kämpigt hela tiden?

Jag ställer frågan men kräver inget svar.. Varför ska livet vara så svårt, jobbigt och kämpigt hela tiden? Vi upplever alla olika. Tänk om jag hade varit vanlig med ett vanligt liv, då hade jag kanske endast tyckt vädret varit jobbigt eller att någon är slö i kön. Men istället ska allt påverka mig, minsta lilla grej. Kan någon förstå min hopplöshet och hjälplöshet?

/ Nastasia

Ångest för mig

Ångest för mig är när det river och sliter i bröstet. När bröstet känns tungt och jag orkar inget. 

Ångest är när det gör ont i hjärtat. När hjärtat smärtar av minsta lilla rörelse i kroppen och jag får känslan av att jag kommer att dö.

Ångest är när det gör ont att andas. När varje andetag känns jobbigt och tungt.

Ångest är när jag känner ett hål inom mig som sitter i magen mellan revbenen.

Just idag känner jag väldigt mycket av ångesten. Jag är medveten om det och jag har tagit behovsmedicin. Jag har mycket att prata om med min läkare.. Just nu känns allt värdelöst, hopplöst och hjälplöst. Inget fungerar och jag känner inte igen mig själv i mycket. 

Idag har jag inte ens klätt på mig ännu eller duschat som jag borde... Det känns bara jobbigt, ansträngande, tungt och meningslöst.. 

/ Nastasia

Glad och nöjd för allt jag har gjort idag

Konichiwa! Hur är det med er idag? Här är det helt okej. Det har hänt mycket idag. Jag har hunnit med stan och varit i väg med boendet. Det behöver jag för att få tankarna på annat. Men nu känns det väl sådär. Ganska glad och nöjd ändå med allt som jag har gjort idag. Glad att jag hittade stövlar i stan, vilket jag behövde och dessutom till ett lågt pris. Glad att jag hade det trevligt med Maja i stan. Glad att jag hittade nya öronhängen förställande dödskallar! Sen är jag glad att jag följde med på utflykt med boendet där Trixie också var med och vi hade det jättekul! Trixie åt en hel korv för första gången! <3

Men nu är jag trött och ska bara ta det lugnt resten av kvällen! Ni får ha en fortsatt bra lördagkväll! 

/ Nastasia

Mina nya stövlar!

Här har ni mina nya stövlar som jag köpte idag! Super glad och nöjd med dem! De är i den supersnygga färgen lila och dessutom fick jag dem för den otroliga summan 199 kr! 

/ Nastasia

Mina nya skor!

Här har ni en bild på skorna jag köpte förra fredagen! 

/ Nastasia

Heldag med Trixie

Före och efter bild.

Konichiwa! Idag har varit en heldag med Trixie. Mamma har varit här och vi har klippt Trixie. Sen har jag klippt henne själv också. Det har varit lättare idag eller så har jag varit så inne i det jag gjort och inte hunnit känna efter. Ikväll har jag iaf gjort mina mindfulnessövningar. Hann aldrig med dem igår.. Nu tar jag det lite lugnt innan jag ska sova. Måste i säng i tid eftersom jag ska upp 8 en lördag morgon.. Ska till stan med Maja. Ni får ha det bra!

/ Nastasia

Jag kan lura till och med de som borde förstå att jag är glad...

Det blev inte att gå till affären som det var sagt. Jag blev väl något ledsen för det. Okej, kanske ganska mycket ledsen. Eller okej, mycket ledsen.. Det stegrades och blev värre med tiden. Jag var nog redan urbalans, vilket jag egentligen känt mig rätt länge nu. Jag har ångest och nedstämdhets känslor konstant och att det dessutom händer plötsliga ändringar blir som en explosion inom mig. Jag blev arg men mest ledsen och nedstämd. Jag försökte verkligen att rycka upp mig och tänka positivt, men jag kunde inte..
Eftermiddagen gick, det blev kväll och kvällsmat. Jag kände inte för att äta och speciellt inte med alla andra. Jag kände bara för att vara själv, helt ensam. Jag vågade dock inte be om det eftersom det skulle väcka uppmärksamhet, funderingar och frågor från personalen. Så jag åt med dem och efter maten gick vi till affären, en personal och jag. Jag ville kunna glädjas av mina muggar och av mjukglassen. Och jo, lite glad blev jag, men inte alls så mycket som jag borde. Vi kom tillbaks hem och vi drack kaffe. En annan boende hade frågat varför jag såg så deppig ut på eftermiddagen men fått till svar av personal att jag inte alls var det. På kvällen vid kaffet kommenterade han att det var kul att se mig lite gladare än innan och personalen svarade tillbaks att jag har varit glad hela tiden. Jag kan tydligen lura till och med de som borde förstå. Jag vet inte vad ni tycker, men ser jag ut att vara glad? (Jag gör mig inte till på bilderna, utan jag är så neutral jag kan).
Nu ska jag sova.. Det ska bli skönt att försvinna in i drömmarnas värld där allt är möjligt och man kan få uppleva det omöjliga.. God natt!
/ Nastasia

Första dagen på jobbet

Konichiwa! Nu har jag klarat av första dagen på jobbet. Jag var hemma redan 11.30. Två timmar var jag där. Det kändes precis lagom. Jag blev väldigt trött efteråt och jag har tagit det lugnt i eftermiddag. Idag på jobbet fick jag bara följa med henne som jag ska jobba med och se hur hon jobbar. Tanken är väl att vi så småningom ska jobba tillsammans och dela på arbetsuppgifterna. Det var ganska soft och softa arbetsuppgifter. Ingen stress och ingen hets. Jag tror att jag kan komma till att trivas där efter ett tag. 

Nog om det.. Igår var jag på mindfulnesskursen och för första gången känner jag att jag fick ut mycket utav det. Tidigare har jag haft det svårt att slappna av och att behålla fokus. Jag har fått träna hemma på hur jag ska sitta för att kunna vara rak i ryggen men ändå slappna av. Det är mycket svårare än det låter. För när jag slappnar av, sjunker min rygg ihop och jag hänger. Dessutom har jag gått och suttit mycket hopsjunken med huvudet ner större delen av mitt liv. Det har resulterat i att jag har så sjukt ont i ryggen både under övningarna och generellt i vardagen.

Nu ska jag i alla fall iväg till affären och köpa nya snygga kaffemuggar! <3 :D Vi hörs!

/ Nastasia

Mani slash dep

Konichiwa! Jag vet inte varför men mitt humör skiftar fort och ofta. Innan idag har jag känt lyckorus som inneburit att jag sjungit och studsat runt och just nu har jag sjuk ångest som sitter i "hålet" och som hugger i bröstet. Manodepressiv? Mani/dep? Jag vet inte. Jag vet bara att det är sjukt jobbigt och påfrestande både och. Båda är okontrollerade. Jag orkar inte ha det så här mer.. Just nu längtar jag bara till mitt läkarbesök den 16 september.. Hoppas att jag får svar och hjälp då.. :(

/ Nastasia

Idag mår jag mycket bättre

Konichiwa! Idag mår jag som sagt mycket bättre. Jag har sovit ordentligt och länge, sköönt! Sedan har jag tränat idag och det var också superskönt! Och sen har jag varit på mindfulnesskursen och där gick det bra! Jag har haft lyckorus, överenergi och rastlöshet till tusen ikväll.. Jag är helt galen! ;D

Men nu måste jag återgå till idol! Vi hörs!

/ Nastasia

Jag mår inte bra ikväll

Jag mår inte bra ikväll. Jag vet inte riktigt varför, det är nog bara mycket just nu. Det är mycket i tankarna, mycket som oroar och mycket ångest. Jag är orolig för imorgon, när det kommer en ny vikarie.. Men jag är också orolig för kursen eftersom jag missade förra gången. Sist det hände på en annan kurs, hoppade jag av kursen.. Det vill jag inte ska hända igen.. Jag är också orolig för tisdag, när det kommer ännu en ny vikarie.. Sen är jag orolig för ännu en ny vikarie.. Ja ni läste rätt. Det är många nya människor denna veckan. Hur ska jag orka?...

Jag vet inte hur det gick till men jag har lyckats att missa att praktiken börjar på torsdag denna vecka och blev påmind av en personal idag. Det tog hårt på mig. Jag känner att jag inte vill börja. Varför? Jag är bara så orolig, rädd och nervös att jag inte vill. Det är som en försvarsmekanism och det blir en låsning.

Jag känner mig otillräcklig. Jag vill så mycket men sällan blir det så som jag tänkt. Jag har för mycket krav från omgivningen och för mycket prestationskrav på mig själv. 

Jag måste:

Säga rätt, bete mig rätt, äta rätt, dricka rätt utan att bli kritiserad. (Det har hänt ett par gånger den senaste tiden att personalen kritiserat just det..Tryggheten som jag kände tidigare och som tog tid att bygga upp, är som bortblåst..) 

Träna på gymmet. Helst tre gånger i veckan eller mer..

Tänka på vad jag äter hela tiden.

Träna mindfulness minst 15 min varje dag. 

Gå långa promenader med Trixie.

Det är inte mycket jag måste varje dag, men det är tillräckligt för att jag ska känna mig otillräcklig.

De senaste veckorna har jag ständigt gått runt med hög stressnivå, ångest och oro. Huggen i bröstet som är en konsekvens av det, kommer lite då och då. Jag går ständigt runt med en brinnande känsla inom mig och en rastlöshet som är väldigt påfrestande. Jag vill ut och gå/springa men har inte ro att göra det. Stressen, oron och ångesten stoppar mig. Jag känner mig som en trasdocka som slits mellan alla känslor. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska bli av. Jag vet bara att just nu orkar jag inte leva så här :(

/ Nastasia