Nastasia önskar alla ett gott nytt år!

/ Nastasia

Döm aldrig vad du inte förstår..

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, det är svårt att förklara för någon som inte har någon aning. Det är en daglig kamp att ha smärta, illamående, ångest eller andra problem på insidan medan du ser bra ut på utsidan. Det gäller dig själv som har eller har haft och allla som du känner som har eller har haft en osynlig sjukdom (ångest, bipolär, cystisk fybrosis, depression, diabetes, lupus, fibromyalgi, BMS, MS, artrit, cancer, hjärtsjukdomar, epilepsi, autism, ADHD, RSD etc.). "Döm aldrig vad du inte förstår."

/ Nastasia

Nastasia fick paket idag!

Gissa med vad? Öööh ja vad kan det ha varit? Kanske mina superdupersnygga dr martens skor och fina fina nitkeps? Japp! Helt rätt! Jag hade nyss kommit till föräldrahemmet i barndomsorten när jag fick sms om mitt paket. Det var bara för mig att köra hem igen och hämta det. Dessutom hade jag av någon konstig anledning glömt plånboken hemma också.. Fy skäms! Hur kunde det hända? Det var i alla fall tur i oturen då jag fick träffa några i personalen hemma som jag inte sett på länge! Sedan fick jag köpt hundmat och cocusfett till mamma också! Känner mig megaglad och superstolt!
Snart ska vi äta kinamat också! Kan det bli bättre? Näe! :D Peace out folket!
/ Nastasia

Bilder från dagen - Långpromenad i barndomsorten!

Behöver jag säga mer? Nej, tror bilderna säger allt! 100% mysfaktor!
/ Nastasia

@&f@r%ht+# !!!!!!!!!

D&t#%jä€$ #di+#=@ 6p@&9< $%#u4+=# g6-2€#~k^%#?!!!! Aaaaaaarrrgg!! Det är så mycket jag egentligen vill skriva, så mycket att det blir för mycket eftersom jag är vansinnet arg.. Så jag sätter punkt och lägger mig istället...

/ Nastasia

När det varit tyst - Total utmattning

Hej alla! Jag har inte skrivit på ett par dagar som ni säkert märkt. Anledningen har varit att efter jag kom hem, slog tröttheten och utmattningen till och jag har inte orkat något. Först idag har jag orkat duscha (sist var i tisdags...), städa och tvätta. Jag har inte gjort mycket mer än att spela på datorn dessa dagar. Jag har för det mesta till och med ätit inne hos mig alla dagens mål inklusive eftermiddags och kvällsfikan. Jag är helt slut. Alla tror att jag är nere, deprimerad eller ledsen på något vis. Nej det är jag inte, jag är bara utmattad och extremt känslig på grund utav utmattningen. Jag orkar inte vara social, humöret sviktar, jag är lättirriterad och bitter, ljud och ljuskänsligheten är större än någonsin att jag ständigt har huvudvärk och illamående på grund utav det och jag har mer ångest än vanligt och är mer känslig för förändringar och/eller ingen planering. Det är mycket vikarier denna veckan och det har påverkat mig väldigt negativt då många av dem inte vet vem vi alla här är och vad våra behov är. Speciellt en vikarie tar förgivet att alla ska komma ut och äta när det är dags för mat. Hon förstår inte att många inte har tidsuppfattningen eller bara inte kan komma ut utan att bli tillsagd. Hon plingar även på min dörr titt som tätt och tror det är okej. Jag blir väldigt orolig och ångestfylld. Igår var det så jobbigt att jag hade svårt att andas. Jag kände mig inte trygg. Den personen får mig verkligen otrygg. Tror hon kan styra och ställa hur som helst. Jag behöver framförhållning och att bli tillfrågad, inte att någon beordrar mig att göra något här och nu. 

Men men, idag jobbar inte hon.. Det är en annan mycket bra, underbar och bättre vikarie som till och med kom in till mig och frågade hur jag mådde. Hon är så kär! Fan nu plingar hon för kvällsmaten. Måste kila! Ha det!

/ Nastasia

Nastasia var busig igår!

För igår beställde jag dessa från nätet!
Ps. Det är megaskönt att vara hemma i lugnet igen! Ska bli skönt att sova i natt också! :D Sitter och spelar på datorn och chillar just nu och bara njuter av lugnet och tystnaden :D
/ Nastasia

Det har varit en bra och rolig jul trots allt!

Situationen i föräldrahemmet är alltid som den är. Det är många dåliga minnen där och min fars humör som påverkar mig. Far har varit förvånansvärt lugn men jag har hela tiden varit på min vakt. Han pratade negativt om min diagnos idag, ungefär som om den inte finns och igår pratade han negativt om bloggare för att jag bloggar. Jag vet att jag inte ska lyssna men jag kan inte låta bli att både lyssna och ta åt mig.. Men men, julen har ändå varit bra trots allt. Jag har umgåtts med mamma, bror, svägerska, brorson, och farfar. Far har oftast inte varit med mer än under kvällarna.. Vi har ätit gott, lek och gosat med Pär, skrattat, gått promenader, druckit, jag har blivit full, vi har byggt pussel och vi har badat. Imorgon kör jag hem till mig igen. Ska bli skönt att få sova ordentligt och i sin egen säng. Det jag kommer sakna mest är bubbelbadet, sällskapet, promenaderna med Trixie och Pär och charmtrollet Pär. Jag återvänder snart igen så jag behöver inte sakna länge!
Men nu ska jag sova! Upp vid 7 imorgon igen.. -.-
/ Nastasia

Dagen efter frukost!

Jag har varit uppe med tuppen idag med. Det börjar kännas att sömnen inte är tillräcklig. Jag kanske kör hem ikväll och sover hemma i natt. Idag är det kalkonmiddag och Evin och hans föräldrar kommer också. Längtar! Hoppas bara stämningen är bra vilket jag tvivlar starkt på..
Nu blir det iaf dagen efter frukost! Det bästa med julmaten tycker jag! Nom nom!
/ Nastasia

God natt!

Nu säger Nastasia och Trixie god natt!
/ Nastasia

Julmaten!

Vad tycker ni om julmaten? Vilket är bäst om ni fick välja en sak? Jag tycker bäst om Janssons frestelse och efter det på andra plats tycker jag om julskinkan och på tredje plats tycker jag om rostbiff och de olika kryddiga korvarna. Det jag tycker sämst om är prinskorvarna och sillen. Jag äter båda men det är inget jag gärna väljer. Idag åt jag två sillabitar och inga prinskorvar.
Nu står far här och snackar skit om bloggare och nervärderar mig.. Det svänger fort i hockey som man säger.. Kan inte koncentrera mig i alla fall.....Sätter punkt här........
/ Nastasia

Nu är det mysigt!

Efter maten blev allt bättre. Alla är glada och nöjda. Far är något febrig/förkyld (vilket kan ha förklarat hans humör tidigare), men annars är det bra. Nyss spelade vi julklappsspelet. Jättekul! Och jag vann tre roliga och bra saker. En prydnadsuggla, en anteckningsbok och en borste att ha i bilen. Jag är jättenöjd! Och nu dricker vi glögg och myser framför teven. Mamma har dock lagt sig precis.. Jag ska nog bygga lite pussel sen ska jag också sova. Det är påfrestande med en bebis i huset som vaknar ca 7 varje morgon oavsett vilken dag det är.. Jag har dessutom druckit en del idag.. En cider, 1,5 glas rödvin 13%, en drink och nu glögg 12%.
Ni får ha en fortsatt bra julafton allesammans!! <3
/ Nastasia

Julafton, vin och Kalle Anka!

Det är dålig stämning och negativ energi på min julafton. Jag har tagit vin nu som jag hoppas gör situationen mer uthärdlig..
Hoppas ni har en bättre julafton! <3
/ Nastasia

Nastasia önskar er alla..!

/ Nastasia

Jag är fortfarande i föräldrahemmet.

Jag är fortfarande här i föräldrahemmet.. De ville så gärna ha mig här att jag igår körde hem och packade för flera dagar. Jag handlade också till julklappsspelet och till Janssons frestelse igår. Så igår lagade jag Jassons frestelse helt själv här! Sedan blev det god stek i ugnen till middag och vin hela kvällen. Jag kan säga att jag blev något full. Eller ganska mycket.. Jag skrattade så jag grät hela tiden åt egentligen ingenting och jag pratade okontrollerat. Märkte även att motoriken var kass då jag snubblade och vinglade hela tiden och för att jag missade tangenterna på iphonen när jag skrev meddelanden. Haha! Alla hade roligt åt mig igår! Men jag hade också roligt. Det enda negativa var att jag inte kunde ta min medicin innan jag lade mig.. Så sömnen har väl varit sådär i natt.. Jag är ändå glad att jag inte tog medicinen för jag ville inte uppleva det som hände förra nyår då jag missade sängen och allt snurrade. Det var ändå lugnt igår liksom även om jag var påverkad av alkohol. Jag drack bara rödvin och inget annat. Ikväll ska jag ta det lugnt med drickandet för ikväll vill jag kunna ta min medicin.. Det var första gången jag varit utan min medicin sedan jag började för drygt två år sedan.. Det har varit skrämmande men än känner jag inget märkvärdigt. 

Nu ser vi på Ensam Hemma innan det är dags att börja på maten. Imorgon är det julafton!! Tiden går så fruktansvärt fort! Nyss kom jag hem från sommarkollo och det är augusti månad, för inte är det väl jul redan? Var är snön och julkänslan? Någon som håller med?

Men men, nu ska jag titta en liten stund till innan lille Pär ska vakna! <3 Gos Gos!

/ Nastasia

Make a wish!

Jag är i föräldrahemmet idag till imorgon. Det är julstämning här med julmust, lussekatter, pepparkakor, choklad och mycket mer!
/ Nastasia

Pissed off!!

Åååååååh jag är så jävla pissed off just nu att jag slår huvudet i väggen. Ja jag slår huvudet i väggen och det har blivit röda märken. Men än sen då? Ingen ska komma här och kaxa sig och säga vad jag ska eller inte ska göra! Jag kokar av ilska just nu! Om personen fortsätter med sin attityd mot mig är ett krig nära på att bryta ut och då vet jag inte vad jag är kappabel till att göra...

Jag har gått in till mig nu för att jag inte vill låta henne säga något mot mig och för att jag inte klarar av att se henne... Sen får vi se vad som händer..

/ Nastasia

Jag förstår inte varför..

Jag förstår inte varför folk har så lätt för att kritisera och kommentera andra men när det kommer till att de blir kritiserade kommer taggarna ut och försvaret fram.. Varför är det så? 

På sista tiden har jag fått mycket kritik för hur jag tar hand om min hund. Det gör ont att höra att man är dålig när det jag gör är mitt bästa. Ingen har rätt att säga till mig eller kritisera mig. Jag är en myndig person och hundägare. Inte säger man väl till en mamma med sitt barn att hon borde göra si eller så? Det är påhopp eftersom det är hennes ensak vad hon gör eller inte gör. Samma sak gäller mig som hundägare. 

Till alla er som håller på; Ge fan i att blanda er! Ursäkta att jag säger det, även om jag bor på gruppboende är jag inte dum i huvudet.. Jag vet hur man tar hand om en hund. Jag vet när hon ska gå ut. Jag vet när hon ska äta osv. När och hur jag gör det, ska ni ta mig fan skita i!! 

Jag känner mig rätt så ledsen just nu på grund av en viss person som beter sig elakt mot mig. Hon har en kaxig attityd som jag inte tål. Jag förstår ens en gång inte varför hon ska bete sig så mot mig. Vad har jag gjort henne? Hon verkar inte vara påläst heller då hon kaxar till sig ännu mer om jag inte svarar eller svarar direkt. Hon verkar inte veta vem jag är och vad mina problem är.

Men men.. Det finns de som förstår och bryr sig, men de är tyvärr väldigt få.. Jag får väl försöka glädjas åt det..

/ Nastasia

Nastasia meckar bil!

Nastasia har försökt hålla sig sysselsatt med att mecka med RCS bilen ikväll.. Hon fick den till att fungera till slut. Hon är riktigt imponerad på sig själv! Men nu ska hon sova. Imorgon bär det av mot föräldrahemmet och en heldag med mammy! <3 Ha det! Godnatt!
/ Nastasia

Oroligheter eller roligheter?

Är det oroligheter eller roligheter på mitt boende? Det är frågan.. Just nu är det väldigt mycket oroligheter. En boende mår jättedåligt psykiskt, en annan är väldigt våldsam och aggressiv, en annan hakar upp sig och tjatar, en annan bankar så hårt i väggen att jag blir rädd att det ska gå hål, en annan hotar att döda folk som gör h*n arg och sen har vi bara mig kvar.. Vem är jag i alla dessa oroligheter? Vad har jag för roll? Jo, jag blir destruktiv, nedstämd och ledsen.
Just precis vid kvällsmaten var det mycket våld och hot. Jag försökte äta upp så snabbt jag kunde för att sedan fly in i min lägenhet, där jag sitter nu. Här är jag trygg, men ensam...
Jag har så ont i magen just nu och det känns som om gråten är på väg... Men jag vill inte vara offret hela tiden. Jag vill inte visa mig svag och gråta, men jag kan inte stoppa tårarna och mina känslor..
Nej nu sätter jag punkt här innan jag verkligen börjar gråta. Fyfan vad jag hatar mig själv och mitt liv just nu! :((( Fan assååååå FAN FAN att jag ska gråta! Varför kan jag inte bara dö???????????? :'(((((((( Det hade varit så skönt att bara stoppa en kniv i hjärtat just nu...
/ Nastasia

Gröt till frukost har blivit en vana

Tidigare åt jag aldrig frukost. Först när jag var ca 18-20 år åt jag frukost ibland. Nu äter och sedan ca två år tillbaks frukost varje dag. Jag hade dessutom aldrig ätit gröt innan jag flyttade hit, men idag är gröt till frukost en vana. Det är bra frukost som ger bra energi och mättnad, speciellt när jag tränar!
Nu kan jag tyvärr inte sitta här mer eftersom jag måste byta om till mina nya träningskläder och bege mig till gymmet! Ha det!
/ Nastasia

Flashbacks

Jag hatar mig själv för Det. Jag är hemskt äcklig, smutsig och ful. Jag gråter just nu när jag tänker på Det och jag kan inte sluta gråta.. Så här mycket har jag inte gråtit på länge.. Det känns som om jag kvävs av mina känslor. De kväver mig och det gör ont att andas... Jag hatar mig själv!
/ Nastasia

Då var jag där igen, mötet med läkaren..

Jag sitter ensam i min lägenhet och skriver just nu. Jag är jätteledsen, nedstämd och rädd :((( Det är inte långt ifrån att jag gråter. Det har blivit gamla minnen, dåliga minnen om Det i bilen på väg hem. Annars gick mötet med läkaren bra. Det blev nästan som jag ville att jag ska börja med en ny medicin men först efter jul. Och hos psykologen gick det också bra. Så egentligen borde jag vara glad...

Nej nu orkar jag inte skriva mer.. :'(

/ Nastasia

En lång och seg söndag

Det har varit en lång seg dag trots att jag sov till halv elva.. Halvsovit på soffan större delen av dagen. Mått sådär. Ledsen och trött. Jag har varit trött då jag har de två senaste nätterna lagt mig ca halv två. Mår dåligt på grund av många anledningar. Jag vill helst bara att det ska bli måndag nu eftersom det är då mitt läkarbesök äntligen ska bli av. I tre månader har jag nu väntat och längtat på denna stund. Hoppas bara det blir som jag vill..
Så nu ska jag försöka sova. Det känns ungefär likadant som när man ska resa.. Man vill bara det ska bli nästa dag och då kan man oftast inte somna.. Men men, godnatt folket! Önska mig lycka till nu imorgon!!!! Kram!
/ Nastasia

Jag förstår nu de som köper..

Jag förstår nu de som köper kläder eller annat när de har ångest, vilken effekt det har. Jag har varit i stan idag och jag köpte tre klädesplagg trots allt.. Ett par långa lila träningsbyxor för 199 kr, en långärmad träningströja i lila för 199 kr och en svart kavaj för 199 kr. Det är något jag velat ha länge men inte funnit och idag fann jag dem. Jag ser mina köp som julklappar till mig själv eftersom jag inte ska få eller köpa några i år.. Förutom till bebbarna Pär och Evin såklart! <3
Jag mår fortfarande dåligt, men jag mådde tillfälligt bättre under stadsturen, speciellt för de köp jag gjorde. Samtidigt som stan i sig gör mig ångestfylld, ilsken och extremt trött och energilös, kan jag må bra. Förstår ni hur jag menar?
Jag vet inte vad jag ska göra ikväll, finns inget roligt att göra eller se på tv nu för tiden.. Allt är så himla trist och meningslöst.. Ska i alla fall ut och dricka te med de andra även fast jag borde vara ensam, men jag tänker för mycket då...
/ Nastasia

Finner ingen mening med att sova...

Men ska väl försöka ändå...
/ Nastasia

Har du gett dig in i leken får du leken tåla.

"Har du gett dig in i leken får du leken tåla", finns det ett uttryck som säger. Jag håller då inte med om det när det gäller livet. Jag har gett mig in i livet men jag tål det då fan inte! Jag vill inte vara med i leken längre. För om detta är livet att ha huvudvärk, feber, ont i magen, hugg i sidan, värk i kroppen, ont i öronen, rinniga ögon och rinnig näsa på grund av perceptionsstörningar dagligen och om detta är livet att vara extremt känslig för ALLT, att gråta nästan varje dag, att ha ångest, stress och oro varje dag, att bli energilös för minsta lilla varje dag, då pallar jag FAN inte vara med mer!!!! Jag orkar inte ha det så här längre! Jag vill inte mer. Jag vill inte ha Autism, ADHD eller Social Fobi. Eller jo, det vill jag, men kan jag inte bara få slippa känsligheten!? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner panik inför att behöva leva så här i ca 60 år till. Jag vill verkligen inte det.
Jag har verkligen ingen lust till något ikväll.. Det enda jag gjort och gör är att skriva deppiga texter här på bloggen eller lyssnat på deppig musik eller läst deppiga texter eller kollat på deppig dokumentär. Woho! Detta är livet! Visst är det underbart? Det blir bara en fet jävla lögn om jag verkligen skulle säga det.. Livet är då långt i från underbart. Det är värdelöst, meningslöst, hopplöst och hjälplöst. Och med de orden sagt, tänker jag säga hejdå för gått så vi ses aldrig mer... Tack till alla ni som läst och följt min blogg så länge det varade...Haha, nej skämt åsido. Waow! Hon kan skämta, men då är det väl inte så farligt? Jo men visst, eller hur? Palla... Hejdå...
/ Nastasia

Meningslöst.........

Låten säger allt.. 

/ Nastasia

Luciamys!

Ligger i soffan och tittar på play med mitt alldeles nya kedjetäcke och lussegott!
/ Nastasia

Det här blev för mycket för mig att hantera.

Min ekonomi har jag pratat om förr. Att den gett mig mycket ångest för att den varit dålig, men sen när jag gjorde en budget har den ändå varit bra eller åtminstone okej. Det är väldigt deprimerande att prata om pengar, men det är något man måste göra eftersom det är en stor del av ens liv. Fungerar inte ekonomin, fungerar inte livet. Och så är det just nu, känns det som...
Jag fick brev med posten idag. Det var ett från kommunen och ett från habben. Jag öppnade brevet från habben först och det var en tid till arbetsterapeuten den 15 januari som jag redan visste om. Vi ska diskutera schemahjälpmedel som kan hjälpa mig att överblicka tiden, få struktur och balans i vardagen. För just nu känns allt ur balans eftersom jag ständigt är så trött och överkänslig för allt... Så det var ett positivt brev. Det andra från kommunen var mindre positivt.. De ska höja matkostnaden med 600 kr i månaden från och med nästa år. Jag blev grymt ledsen eftersom det är sjukt mycket pengar för mig som knappt har råd med spotify för 99 kr i månaden.. Som om det inte är nog, ska kommunen även höja min hyra med 200 kr i månaden från och med nästa år. Det känns, kan jag säga. Det gör faktiskt ont. Men jag kan inget göra eftersom jag är helt utelämnande till och beroende av alla dessa makter..
Jag har gjort om min budget med de nya kostnaderna. Det är skrämmande, det är sjukt och för jävligt rent ut sagt. Om det vill sig riktigt illa, har jag inte råd att äta ute ens för en dag i månaden, eller bli sjuk, eller gå på bio, eller köpa en ny jacka om den jag har går sönder.. Min budget inkluderar inte schampo, balsam, deo, tvål, kläder, skor, tuggummi eller något annat smått och gott.. Jag kan säga så mycket att just nu ser jag ingen mening med att leva. Vad är det egentligen för mening? Jag kan inte göra något ut över det vanliga, jag kan inte köpa nya kläder även om jag behöver, jag kan inte köpa presenter även om någon fyller år, jag kan inte, jag kan inte. Jag är bara en belastning för kommunen, för staten, ja till och med för hela Sverige. Så varför finnas? Kan någon säga mig det?
/ Nastasia

Finns det något ljus i detta mörker?

Nastasia ställer frågan; Finns det något ljus i detta mörker? Jag undrar tveksamt.. Livet är en kamp för alla, det vet jag. Jag må ha låg intelligens i vissa sammanhang men jag är inte dum i huvudet. Jag förstår precis som ni att jag inte är ensam om att känna att livet är kämpigt och jobbigt. Skillnaden är bara att många av er inte har de problem och diagnoser som jag. Ni har ingen aning om hur det är att leva med dem. Ni har verkligen ingen aning. Allt för ofta får jag höra att andra kan känna som jag, ångest, oro och stress till exempel. Det är precis att de förminskar mina problem eftersom alla har de likadant. Nej, nu ska Nastasia förklara för er som inte förstår. Jag har bland annat Autism, ADHD och Social Fobi vilket gör min vardag väldigt kaosartad då jag blir lätt påverkad av ångest, stress och oro. Min hjärna kan inte hur gärna jag än vill, hantera och sortera alla syn och hörselintryck. Ljuset från en stark lampa eller solen som blänker, ljudet av en fläkt, bestick, glas, prat, bilar utifrån eller kläder som sitter åt eller kliar, ger mig ångest. Jag är alltid påverkad av ångest, mer eller mindre. Förändringar i vardagen men också tider som ska hållas ger mig ångest, stress och oro. Sedan blir jag snabbt trött. Jag blir extremt trött efter bara 2,5 timmars arbete. Ni är inte ens i närheten av den tröttheten efter 8 timmars arbete eller vad ni nu arbetar. Jag vet det eftersom ni inte reagerar som jag. Jag blir nedstämd, har jättemycket ångest, alla ljud går in i varandra och kanske låter konstiga och de är extremt påfrestande att jag kan gråta. All denna ångest, stress och oro jag utsätts för dagligen medför även fysiska besvär så som, huvudvärk, ont i magen, illamående, yrsel och värk i kroppen tex. Ibland är jag så trött, har så ont och är så svag att jag inte orkar eller kan dammsuga eller bädda min säng. Många av er kan inte heller förstå att vistas i miljöer med mycket ljud, ljus och människor tar extremt mycket energi på mig. Många tycker att jag borde bli pigg av att träna på gymmet tex. Det är fel. Jag blir extremt trött, så trött att jag under träningen har svårt att stanna kvar på grund utav det. En gång när jag tränade kändes det som om jag var under vatten, då alla ljuden lät så där som under vatten men vissa var väldigt höga att det gjorde ont. Jag blev yr och såg allt i ett vitt skimmer. Den dagen fick jag gå hem från gymmet efter bara 20 minuter. Varje dag har jag en kamp mot utmattning, extrem ångest, stress och oro. Varje dag måste jag utstå väldigt jobbiga saker som ger mig detta. Varje dag känner jag att jag inte orkar, att jag bara vill ge upp. Det är tydligen ingen som kan förstå detta...
Vill bara tillägga att denna text mest är riktad till dem utan dessa helvetes diagnoser. Ta inte åt er som har dem! Jag vet att ni har det lika jobbigt eller värre! <3
/ Nastasia

När ångesten tar över..

Ikväll skulle vi på boendet med all personal ha julfest. Jag hade inte värderat, funderat eller tänkt något speciellt på det förrän just idag när det skedde. Jag var ensam från 13-17 då det började 17.  På de 4 timmarna hann jag tänka mycket, sedan gjorde det inte lättare att vi under lunchen pratade om att ingen förstår mig och direkt tar en personal åt sig och typ skäller ut mig. Seriöst! Ta en chill pill och lugna ner dig! Det är en känsla jag har, en upplevelse som inte är personlig mot någon. Jag är väldigt ensam om hur jag känner och jag är ensam om mina diagnoser bland de jag känner. Hon kan säga vad hon vill, men jag vet vem jag är. I alla fall, då jag sedan var ensam under eftermiddagen byggdes ångesten upp mer och mer. Till slut när klockan var 16.45 och jag var påklädd i finkläder, kände jag paniken. Jag vågade inte gå ut till de andra. Jag hörde att där var folk och jag hatar att komma ut när folket redan är där. Jag kände mig hyfsat lugn ändå och skickade iväg ett sms till personalen om de kunde hämta mig. De minuterna som gick efter att jag skickat iväg smset var en plåga och evighets långa. Jag hann tänka, fantisera och filosofera om hur jobbigt det skulle bli ju längre tiden gick. Klockan hann bli över 17 innan personalen svarade. Då hade jag redan fasat för det värsta och jag grät i min ensamhet eftersom jag kände mig misslyckad, barnslig och löjlig. När klockan sedan var 17.15 kom en personal in till mig, då var ångesten så stor att jag kände en panikattack var på väg om jag skulle ut till de andra. Jag och personalen pratade och hon lugnade mig med att det bara var folk jag kände och inte alls så många som jag trott. Fyfan vad utelämnande, pinsam, löjlig och hemsk jag kände mig. Varför ska jag känna så här? Varför ska det vara så svårt och jobbigt hela tiden för? Vi gick i alla fall ut gemensamt till slut.
Alla satt redan där och det var sjukt jävla pinsamt och jobbigt att sätta sig bland dem jag egentligen träffar dagligen. De drack glögg och jag fick också när jag satt mig en mugg med glögg. De flesta hade redan druckit upp, vilket var dödsjobbigt som alltid. Då tittar de på mig när jag dricker. Såklart, för de har inget att göra. Jag skakade något så fruktansvärt att jag spillde glögg på handen och fick ställa ifrån mig muggen ett tag. Ju mer tiden gick fick jag både mer ångest och mindre ångest. Ångesten kunde inte bestämma sig om den skulle hålla mig hårt fast eller släppa taget lite om mig. Fram mot slutet av julfesten kände jag mig äntligen okej med lite ångest men nu känner jag mig mest ledsen och nedstämd eftersom jag ska behöva bete mig och känna mig såhär... :((( Men men.. nu ska jag försöka sova..........
/ Nastasia

Nastasia är i chock! Hon gjorde det igen!

Vem ska hjälpa mig ur denna chock!? Jag har nyss kommit hem från ännu en dans! Det är helt ofattbart, helt otroligt, overkligt men samtidigt helt underbart!
Det var en juldans med julbord, julgröt och julfika. Jag fick skippa Janssons frestelse tyvärr eftersom jag är laktosintolerant och så fick jag sorbet istället för gröt! Hellre det än magknip och akuta toabesök...
Nu är jag helt slut och ska vila resten av kvällen.. Ni får ha det bäst! Puss!
/ Nastasia

Det är fortfarande en stor sorg..

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag har inte samma relation till Trixie som med Chilly. Jag vet om det. Jag vet att jag oftare borde gå längre rundor, göra saker, leka och träna med henne. Jag vill göra allt detta. Det vill jag, men jag har ingen ork eller lust eller vad man ska kalla det. Jag känner mig som en bitter hundägare som helst velat att Trixie skulle kunnat Sitt innan hon ens hört ordet. Innan har jag inte kunnat sätta fingret på vad det är som gör det så svårt med Trixie när det var så lätt med Chilly. Men egentligen är det en ganska enkel förklaring. Jag är fortfarande i en stor sorg efter Chilly. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket att det gör ont. Det är speciellt jobbigt när jag och Trixie är på samma platser, går samma rundor, leker samma lekar eller tränar samma trix som med Chilly. Jag har inte riktigt fattat det tidigare.
Ikväll har jag dessutom tittat på gamla videoinspelningar på Chilly från valp till  vuxen. Jag är så grymt ledsen nu och jag kan erkänna att jag gråter i just denna stund när jag skriver detta. Fyfan... Jag känner mig som en sån fruktansvärd hemsk människa för att jag inte tar hand om Trixie på rätt sätt. Det värsta är att jag inte kan ta tillbaka de 1,5 år jag har gjort fel även om jag blir bättre nu.. Hon är förstörd för livet och det är MITT fel för att jag inte kunnat sluta tänka på Chilly. Alla säger jämt att Trixie aldrig kan bli Chilly. Vet ni vad? JAG VET! Alla har alltid åsikter om en men ingen kan förstå den smärta jag lever med varje dag. Min bästa vän, min bebis, min hund fick jag ta det hemska beslutet om att avliva bara 3 år ung efter att hon varit sjuk i en dödlig sjukdom i minst ett år vad vi vet säkert. Kan ni förstå den smärtan!? Nej, det kan ni inte. Jag har autism, adhd, social fobi, dyslexi och psykisk ohälsa, de tillsammans och även individuellt gör mitt liv jävligt jobbigt att leva och jag möter mycket oförståelse, missförstånd, dömande och kritik på grund utav det. En hund är inte som människor, för hundar förstår, dömer inte, är tillgivna och kärleksfulla på ett villkorslöst sätt. Jag hade aldrig fått uppleva den kärleken, den närheten, det kärleksfulla bandet, den glöden och lyckan förut. Jag tog nog hand om Chilly bättre än genomsnittet i Svergie då jag var hemma på heltid och kunde ge henne all min tid. Det var precis efter att jag varit inlagd på psyk vid flera tillfällen och då jag som mest var nergången i min depression som jag skaffade Chilly, i augusti 2009.. Det är ingen som kan förstå vad hon har betytt för mig och att hon faktiskt räddade mitt liv, för det var för henne som jag orkade kämpa.
Jag mår så sjukt dåligt just nu att jag vill ta livet av mig,  men självklart vet jag precis som många av er som läser, att det bara är en tillfällig känsla.. Nu tänkte jag försöka sova eftersom jag borde sovit för länge sedan, men inte haft lust till vilket jag egentligen inte har nu heller... Men men, godnatt då folket!
/ Nastaisa

Underbart med snö så länge man inte ska pendla..

God kväll kära läsare! Hur mår ni? Är det snö? Nyss var det stormen Sven som drog förbi och som skapade kaos i lilla Sverige. Här i Skåne är det snö nu och fortfarande inställda eller försenade tåg och bussar. Tur att jag ej ska ut varken med tåg, buss eller bil på ett tag. Nej, idag har jag bara varit hemma, spelat, duschat och borstat Trixie, surfat och varit på apoteket. Behövde nya bättre öronproppar att ha på danserna jag börjat gå på, där nästa är nu imorgon redan. Skulle nog även behöva använda öronproppar i stan och på gymmet..
Resten av denna kväll ska jag bara se på play och mysa med Trixie i soffan under täcket.
Ni får ha en fortsatt bra lördagskväll! Puss!
/ Nastasia

Jag fick uppleva första snön!

Jag fick uppleva första snön här i södra Skåne! Jag fick den dessutom på bild trots snöstorm! Haha! xD
/ Nastasia

Jag var tvungen att avbryta

Jag har nästan precis duschat efter att ha varit på gymmet och tränat. Jag vet inte riktigt vad som hände där men jag började må väldigt dåligt och fick avbryta mitt i och gå hem.. Jag hade det jättesvårt med ljuden, till och med musiken och ljudet av maskinerna. Det var även en som jobbade på gymmet som tränade, det gjorde mig orolig och jag hade svårt att fokusera. Jag tror att allt som jag kände och upplevde, ångest, oro, illamående, yrsel, dimmig syn, okoncentrerad, ont i magen osv, berodde på att jag egentligen redan hade överbelastade sinnen eftersom det var sent med träningen idag och att jag jobbat innan idag. 

Jag vet egentligen ingenting känns det som. Allt är bara vad jag tror. Jag vet bara säkert det jag upplever och känner. Just nu är allt jobbigt, alla ljud, allt ljus och jag har mycket ångest. Jag är inte trött så att jag vill sova men jag är för trött för att göra någonting...

Tror jag ska slappa framför teven resten av kvällen. Där ute är det ändå storm, igen.. Jag håller mig helst inne då.. Ni får ha det bra i stormen (för antar det stormar typ i hela Sverige..)!

/ Nastasia

Detta har hänt när det varit tyst på bloggen..

I tisdags var det min hemmadag då jag städar och tvättar bland annat. Jag skulle även till psykologen den dagen kl 10. Jag hade förberett mig på att prata kring energi och dess påverkan på mig, men C hade redan förberett något helt annat. Vi pratade istället kring ilska, vad det innebär för mig och var jag sätter olika personer i mitt liv.
När jag kom hem från psykologen skulle jag laga lunch. Som vanligt drog lunchen ut på tiden och klockan hann bli över 13 innan vi dukat undan. Jag hade fortfarande inte kommit i gång med varken tvätt eller städning då. Dock hade det ändå varit svårt eftersom jag varit upptagen med annat, men desto viktigare att komma i gång när jag var ledig. Jag minns inte riktigt vad som hände sen. Jag fick i alla fall hugg under bröstet på vänster sida vid hjärtat. Det ville inte ge med sig. Jag fick ta behovsmedicin då jag misstänkte att det var ångest, men självklart var jag rädd ändå. Hela eftermiddagen gick och jag fick inte städat, dock fick jag tvättat. Huggen gav sig till slut och jag kunde slappna av fram mot kvällen.
I onsdags, igår, när jag hade vakant och åt frukost kände jag smått huggen igen. Tänkte att jag kanske inte vågade träna som jag skulle efter frukosten. De avtog mer och mer och jag vågade gå och träna. Jag gav mycket mycket mer än jag någonsin gjort. Jag gjorde dubbelt så mycket som jag gör i vanliga fall. Istället för att gå tre varv med tio övningar per maskin, gjorde jag sex varv med tio övningar per maskin. Jag gjorde tio övningar, pausade ca 30 sek, sedan gjorde jag tio till. Fyfan vad det kändes! OMG! Det är precis att jag orkar tio och att sedan göra tio till! Det är en skön känsla efteråt. I alla fall efter träningen igår, skulle jag få hjälp med städningen eftersom jag inte fick det i tisdags. Jag vet ärlig talat inte vad som gjorde att jag inte fick hjälp i tisdags... Efter att vi städat min lägenhet tog jag det mest lugnt inne hos mig resten dagen.
Just nu sitter jag vid datorn och skriver det här. Egentligen skulle jag varit och tränat klockan ett men det får bli lite senare vid tre-tiden när ordinarie kan följa med. Det känns alltid lite jobbigt när det är någon ny. Sedan så är jag rätt trött också eftersom jag har jobbat idag och tänkte vila nu fram till träningen.. Så ni får ha det bra! Ni fick en liten update i alla fall! Kram på er alla där ute!
/ Nastasia

Nastasia lagar mat!

I tisdags lagade jag korvstroganoff a la thai. Det är med röd currypasta, persilja, kokosmjölk och rostad kokos. Jag har gjort denna rätt innan men åh som jag gillade det extra mycket denna gången.
/ Nastasia

DagsSchema - Strategier att underlätta vardagen vid Autism

Jag har länge haft ett schema i mobilen som varit en ganska stor hjälp i min vardag. Där har jag haft tider på när jag ska ut med Trixie, mattider och kaffe bland annat. Först igår har jag tagit det till en högre nivå. Nu ska personalen veta om mina promenader med Trixie så att promenaderna kan vara stressfria, lugna och få vara långa. Luckorna i schemat ska oftast vara vila, inne i min egen lägenhet. Och måltiderna ska jag få välja beroende på hur min energi/stressnivå ser ut om jag vill äta tillsammans med alla eller själv. Alla kvällar efter kvällsmat ska jag dessutom ink kaffedags vara inne hos mig.
Ungefär så här såg det ut för ett år sedan, men läget nu är att jag inte vill vara ensam även om jag behöver det.. Jag ignorerar allt ofta om att jag har problem att vara med människor energimässigt. Nu är det dags att acceptera och göra någonting åt det!
För övrigt har jag inte gjort mycket idag förutom att jag varit på julmarknad och teater i byn på eftermiddagen. Nu är jag astrött och ska sova. Jobb imorgon och upp 7.. Natti!
/ Nastasia