Nastasia är ute och far

Både i onsdags och igår fredags har jag varit i väg och träffat gruppen. Det blir alltid sent när vi ses. Kom tex hem 23.40 igår kväll.. I onsdags var det en vanlig samtalsträff, där vi snackar och fikar ihop och igår var vi på Lund Comedy Festival. Så kul! Och idag har jag varit på Palmfestivalen med boendet och nu dricker jag vin :D Just nu känns livet bra. Fick många besked igår som jag väntat på hela veckan. På måndag börjar jag skolan för igår kom jag in på kursen jag sökt. Och på måndag börjar jag även träna för igår jag blev beviljad ersättning för träningskort. Så ja, nu börjar det hända saker. För tillfället har jag alltså träffpunkten för psykisk ohälsa när jag vill, träning på gym flera dagar i veckan, skolan på distans och träffgruppen. Känner ibland att jag vill mer, men jag är nog rätt nöjd med det jag har. Får se hur jag känner när allt har kommit igång helt.
/ Nastasia

Nastasia gjorde det igen!

Igår kväll var Nastasia på en dans! Hon gjorde det igen för andra gången! Vilken grej, vilken power, känsla och glädje det ger! Bilden är från igår efter att jag kommit hem..
Självklart tar det enormt mycket energi att gå på dans.. Faktum var att det varade i 4 timmar, 19-23! Vi åkte hem kanske halv elva.. Jag var så trött och utmattad när jag kom hem att jag inte kunde sova. Huvudet gick på högvarv och jag kunde inte komma till ro, trots att jag var så trött att ögonen inte kunde vara öppna och jag inte orkade sitta eller stå, utan låg i sängen..
Men men, för övrigt var det helt okej där, trist orkester som spelade sömnmusik, men annars var det trevligt där..
Kan inte skriva mer nu, för jag ska ut på långrunda med Trixie och en personal. Vi hörs!
/ Nastasia

Hör upp alla läsare! Nastasia har gjort något stort för första gången idag!

Nastasia har gjort något stort för första gången idag.. Det var ett stort steg som inte var det lättaste att ta kan jag säga.. Men efter många om och men följde jag med de andra från boendet till en dans. Ja, ni läste rätt! Nastasia har varit på dans och hon har dansat för första gången på sina 23 år! Jag vill inte skriva för mycket om allt som hände. Jag kan bara säga att jag inte har haft så roligt på väldigt länge och att det var skönt att bara släppa allt. För en stund var jag fri, jag dansade, jag sjöng och jag skrattade. Nu är jag tillbaka i verkligheten igen då ångesten har ett hårt grepp om mig.. Så jag sätter punkt här.. Hoppas ni haft en bra söndag!
/ Nastasia

Härligt att vara hemma men saknaden är stor

Konichiwa! Det är härligt att vara hemma igen i sin egen lägenhet, i lugnet och med min bebis nära mig. Det är härligt att få gå på promenad med henne, se henne glad och bara njuta av tillvaron tillsammans med henne. Bilden är tagen idag då vi gick förbi en ny damm med en fontän och Trixie ville självklart bada. Aaw sötis! <3 Tyvärr var det stängsel runt hela så hon kunde inte bada, dessutom hade jag precis badat henne i duschen innan. Fan vad jag har saknat min bebis alltså! Det har jag inte fattat förrän jag kom hem. Däremot är saknaden enorm efter alla de fina människorna på kollot, ledare som deltagare. Jag saknar egentligen allt från kollot, stämningen, gården, allt vi gjorde, alla skratt och till och med rutinerna.. för..
På kollo var allt perfekt.
På kollo kunde jag släppa allt ansvar jag har hemma och bara vara här och nu.
På kollo förstod alla mig bara sådär.
På kollo kände jag tillhörighet.
På kollo kände jag mig omtyckt.
På kollo hade jag en varm känsla inombords varje dag.
På kollo trivdes jag.
På kollo kände jag mig fri.
Jag har aldrig känt allt detta på en och samma gång och jag har aldrig mått så bra eller haft så roligt i hela mitt liv som jag hade på kollo.. Detta är det absolut bästa som hänt mig. Det finns inte ord att beskriva. Jag är stum. Jag har sagt det innan och jag säger det igen; Kollo är bättre än att vinna drömvinsten på lotto!
Den största utvecklingen jag gjorde under min kollovistelse var ändå att gå från att ogilla närhet, till att älska det. Jag har aldrig kramats så mycket i hela mitt liv som på kollo. Varje kväll fick jag en godnatt-kram och ibland hände det att jag fick kramar under dagens lopp också.
Det största jag tar med mig från kollo är att jag vågar prova nya saker och att närhet är okej när det sker på mina villkor.
/ Nastasia

Tillbaks till verkligheten

Konichiwa! Igår var jag på Liseberg med kollot. Vi körde från gården ca 9.00 och var tillbaks på gården ca 22.00.. Jag kan inget säga mer än att jag var trött efter det.. Vi hade det jättebra där och JAG åkte karuseller! Kan ni fatta att jag åkt karuseller, kört gocart och åkt sommarrodel? Inte jag iaf! Det går liksom inte att ta in. Jag har gjort så otroligt mycket på kollo som jag aldrig ens kunnat drömma att jag skulle göra. Det fanns liksom inte på min världskarta. Tidigare kunde jag inte heller ens drömma om att vara hemifrån så länge som två veckor, helt ensam utan att känna någon. Jag är helt stum och vet inte vad jag säga. Allt känns så overkligt. Har jag verkligen varit på kollo och gjort alla dessa saker, träffat alla fina människor och varit social? Eller har allt bara varit en dröm? Jag är för evigt tacksam för att jag fått denna chansen. Det har stärkt mig, min självkänsla och mitt självförtroende. Det finns inte ord för hur mycket detta betytt för mig. Jag blir tårögd av att skriva det här.. Detta är bättre än att vinna drömvinsten på lotto..

Nu är jag iaf hemma igen. Tillbaks till verkligheten.. 

/ Nastasia

Dagarna har gått fort

 

Konichiwa! Dagarna här på kollo har gått fort och i övermorgon åker jag hem.. I förrgår hade jag en dålig dag. Vi skulle på tubing den dagen och jag ville inte med. Jag kände på mig att det inte skulle gå bra där. Men ledarna övertalade mig trots att jag grät av rädslan att följa med. Jag var rädd för att det skulle kännas som förr. Jag hade dessutom varit på tubing förrut utan att åka. Det var en hemsk upplevelse ändå. Iaf så åkte vi iväg och jag grät hela vägen dit. När vi kom fram grät jag ännu mer och det blev värre hela tiden. Jag fick den känslan, den där hemska känslan, som om jag var i båten eller i ringen efter båten. Jag fick panik. Jag kom inte där ifrån och farten var outhärdlig. Det tog en bra stund innan jag lugnade mig. En ledare var med mig hela tiden och det är jag evigt tacksam för. Vi körde iaf tillbaks till gården efter att jag lugnat mig. Jag skämdes och kände mig låg under resten av den dagen. Hade en huvtröja med huvan på huvudet. Jag fick hyra film på kvällen och sakta lättade det innan det var dags att sova. Den natten sov jag som en ängel..

Igår var vi i en nationalpark, det var väl sådär. Inget speciellt och dessutom blev jag snabbt trött. Sen på eftermiddagen var det vattenkrig mellan deltagarna och ledarna, men jag tittade bara på. Jag var för trött för att vara med.. Senare på kvällen hade vi restaurang med god mat och mycket skratt. Det var jättetrevligt och mysigt. Ganska snart efter blev det sent och jag gick och lade mig. 

Idag har vi varit på city gross och handlat innan lunch. Jag köpte maoam-kola att ha i bilen imorgon när vi ska till Liseberg. Vi fick bråttom hem till lunchen för att sen köra mot gocart-banan. Det regnade på väg dit men det var uppehåll väl framme. Vi fick ha på oss overaller och hjälmar. Jag var sjukt nervös och smått rädd innan. Mest för hur bilen fungerade och vart jag skulle köra. Dessutom varnade de som hade banan oss med att banan var hal efter allt regn. Men allt gick bra trots allt. Jag tog det lugnt i kurvorna med gasade på i raksträckorna. Vilken upplevelse! Jag är så glad att jag gjorde det. 

Just nu händer inte mycket, lite förberedelser bara inför discot ikväll. Jag känner mig lite orolig för en deltagare har utbrott. Jag hatar när folk höjer rösten.. :( Kämpar emot gråten.. Nej nu avslutar jag här, orkar inte skriva mer. Ha det!

/ Nastasia

Det bästa som hänt mig på länge!

Konichiwa! Gud vad gott jag sov i natt! Härligt! Det behövde jag. Jag hann inte skriva igår om gårdagen. Vi var på ett badhus på dagen och jag blev ledsen på vägen dit. Tårarna rann och jag kunde inte stoppa dem. Det kändes ändå lugnt. Jag grät inte så mycket att jag hyperventilerade som jag gjort tidigare. När vi var framme vid badhuset såg självklart en ledare mig och vi gick till sidan och pratade. Jag berättade att jag inte gillade badhus och allt man gör där. Speciellt själva omklädningsrummen och duscharna. Jag hatar det! Men envis som jag är skulle jag med in i alla fall. Det var inte jättekul där, men det gick bra. Som tur var, var vi inte där länge utan åkte hem ganska fort. Hemma på gården var jag och en annan deltagare väldigt rastlösa tillsammans. Jag var ratlös med den där brinnande ilskna känslan inom mig. Jag visste inte var jag skulle bli av eller vad jag skulle göra. Jag fick tankar som att kasta sten och ta sönder något, eller hänga upp och ner, eller klättra upp på taket på gården och sitta där.. Jag sparkade på en boll hårt några gånger och det hjälpte. En ledare erbjöd mig att hugga ved efter ett tag. Oj! oj! oj! Vilken känsla alltså! Jävlar vad skönt! Men, jag blev helt speedad efteråt. Jag blev helt crazy!  Sjukt härlig känsla att bara släppa allt och typ vara ett "barn". Jag är så ansvarsfull och vuxen hemma att komma hit och få vara barnslig och ansvarslös är så härligt. Jag älskar att få vara här, det är det bästa som hänt mig på länge! 

/ Nastasia 

Många insikter

Konichiwa! Jag har insett att vara på kollo innebär många aktiviteter varje dag. Det är något att göra hela tiden. Idag har jag till exempel inte varit på mitt rum en enda gång. Det är helt sjukt! Men på något sätt gillar jag det. Jag tycker om allt vi gör här. Vi har så roligt och skrattar mycket. Jag har också insett varför min mage gör ont i bland, det är allt skratt. Och hostan jag får ibland är också på grund av allt skratt. I love beeing on this camp. Ops, nu har jag börjat skriva engelska också.. Jag pratar engelska här på kollo med en deltagare som är från Skottland så iland tänker jag på engelska och nu vill jag skriva på engelska.. Haha! Helt sjukt!

Idag var vi i alla fall på alpackatrecking, vilket innebar att vi fick gå med varsin alpacka på en vandring i skogen. Hur galet är inte det? Vilken kontakt jag fick mot slutet med min alpacka. Han hette förresten Haribo, det är han och jag på bilden. Gissa om jag blev glad när han hade lila koppel dessutom! Sjukt sött! Vi fick även komma nära andra alpackor och andra djur och klappa dem. Jag fotade med min systemkamera, men datorn och sladden är hemma så inga bilder kan komma upp här..

Iaf hemma på gården sen har vi studsat studsmatta, kastat ledare i sjön och tittat på film som jag hyrde och som heter Du Gör Mig Galen. Den var skitbra och det har varit en toppen dag. 

Svintrött nu och ska sova! Natti!

/ Nastasia

Allting känns som en dröm, en sån där bra dröm.

Konichiwa! Efter läget igår har det blivit till det bättre igen. Mycket bättre! Det blev bättre redan på kvällen igår när vi såg på film och mös med popcorn och jag började bli mer nära en annan deltagare. 

Idag gjorde vi en utflykt till ett ställe där man kunde åka sommarrodel. Det är istället för att åka på snö. Jag var sjukt nervös och orolig innan, men kände ändå att jag ville prova eftersom man kunde styra farten själv. Jag ångrar inte en sekund att jag vågade åka och gjorde det. Fy för vad kul det var! Och snabbt gick det (jag gasade)! Allting känns som en sån där dröm i en film med glitter och ljuvlig sång. Hela denna vistelsen här på kollot känns så, fast på ett bra sätt. Det känns för bra för att vara sant. Allting går också för bra för att vara sant. 

Ikväll har jag, en deltagare och en ledare badat i sjön, utan killarna.. Haha! Sedan har vi alla grillat pinnbröd runt en lägereld. Sjukt mysigt! Men absolut bäst var sommarrodeln! Absolut! Jag är helt euforisk! 

Nu ska jag nog sova. Hoppas på bättre sömn än de två andra nätterna.. Glömt att använda öronpropparna.. I natt ska de definitivt vara i öronen! Vi hörs!

/ Nastasia

Resultatet av att lämna över kameran..

Konichiwa! Idag är jag helt slut efter två intensiva dagar. Jag har nämligen varit på marknad idag och ätit LANGOS! Nom nom nom! Den satt som en smäck kan jag säga! Bilden ovan är tagen igår med min kamera på zoo. Det blev resultatet eftersom jag lämnade över kameran när jag skulle klä av mig. Ja, ni läste rätt.. Jag skulle ta av mig tjocktröjan. Kan säga att jag inte riktig var beredd på att bli fotad där, men att jag blev nöjd med den ;)

Men men, nu ska jag sova, imorgon är det hårdträning på gymmet som gäller! Ha det!

/ Nastasia

Gå på Zoo! Gå på Zoo! Gå på Zoo Zoo Zoo!

Idag har jag varit på världens bästa plats efter sängen.. nämligen Zoo!
Här har ni lite bilder från där.
Nu ska jag sova, är heeelt slut. Vi hörs imorgon istället!
/ Nastasia

Sillamacka vid havet

Konichiwa! Idag har jag varit vid havet och ätit sillamacka! Mmmm! Imorgon ska jag äntligen få träna igen!
Sätter punkt redan, är jättetrött.. God natt!
/ Nastasia

Jag dricker för första gången..

Rom, konjak och öl! ... Och det är gott!! Systembolaget nästa! Handla hem lite gotti gott gott!
/ Nastasia

Kasta pinne i parken

Konichiwa! Idag är det städ och tvättdag för min del. Jag är klart med allt, det gick undan idag. Kom i gång tidigt, skönt. Sedan har jag och en personal gått igenom alla papper inför det läger jag ska på i sommar. Jag har inte sagt något här på bloggen om att jag ska på läger. Det är något jag har kämpat för att få åka på. Jag fick veta detta i april, tror jag. I övermorgon (torsdag) är det möte om lägret, då jag får träffa lägerpersonalen och får mer praktisk info och lite så. Det ska bli roligt, spännande och så klart lite skrämmande att åka på läger. Det är något som jag aldrig har gjort men som jag länge velat.. I två hela veckor är lägret och det är så klart lite nervöst, eftersom det är ganska länge att vara hemifrån, på en främmande plats med främmande folk..
I övermorgon är det också min mammys födelsedag. Jag ska köra och gratta henne på kvällen efter mötet! <3
Jag har precis varit på långrunda med Trixie och kastat pinne i parken. Hon är för go! <3
Nu kvällsmat! Ha det!
/ Nastasia

På väg mot något nytt

Nu är jag på väg mot orten där killen bor. Vi får se vad som händer. Just nu är jag ganska förväntansfull, pirrig och ivrig! :D Ni får ha det!
/ Nastasia

Den Blå Planeten - Foton där ifrån

/ Nastasia

Den blå planeten - Min upplevelse

Idag har jag varit på Den Blå Planeten. Alla vill nog läsa om hur fantastiskt, roligt och underbart det var, men det kan jag inte. Jo, om vi bortser från allt det negativa, men då är det inte hela sanningen.

Jag var ganska lugn och förväntansfull inför besöket på Den Blå Planeten. Först hade jag varit väldigt orolig för att det skulle vara mycket folk, lite som vid en konsert eller i början på Emporia. Långa köer, trångt där inne, folk knuffas, trampar och kör över en. Men så sade personalen till mig att det inte alls skulle vara så. Dum som jag var, trodde jag dem. Det var ju precis som jag var orolig för. För när vi kom dit och skulle köra in på parkeringen, stod en vakt och dirigerade bort oss. Det var fullt på parkeringen. Efter många om och men hittade vi en annan parkering och parkerade där. Vi tittade sedan upp mot den stora byggnaden och såg dessa långa köer in. Jag kände direkt att jag inte ville in. Jag fick smått panik för jag visste att det inte fanns någon återvändo. Jag började titta mig omkring. Kön blev bara längre och längre. Jag ville bara där ifrån helt ärligt. Föreställde mig allt kaos som skulle bli där inne, för alla i kön skulle ju in där till slut.. Min räddning kom när en i personalen fick oss alla att gå före hela kön. Vi bara fick förbi alla och ställde oss först. Fråga mig inte hur det gick till för det vet jag inte riktigt. Jag blev dock orolig för det plötsliga, oförberedda och ovissheten. Jag var även rädd för vad som väntade, för än hade det bara varit tvärtom det personalen sagt. Som tur var fick jag hjälp med betalning, för aldrig att jag klarat det själv med en sån lång kö bakom, med danska pengar, allt oljud och den danska receptionisten. Hela tiden när jag stod och väntade på att de andra skulle betala tänkte jag: "Vad har jag gett mig in på!?". Väl där inne var det väldigt mörkt, men akvarierna var upplysta. Det blev snabbt väldigt varmt och jag fick hänga av mig jackan. Jag hade aldrig klarat av att gå där inne om det inte vore för min kamera, för med den kunde jag någorlunda fokusera på just det och koppla bort det jobbiga. Jag kunde njuta och uppskatta Den Blå Planeten en del, men energin tog slut väldigt fort. Jag blev irriterad, sur och grinig. När folk gick mot mig, knuffade jag tillbaks. Fy för vad sur och trött jag var ett tag. Vi stod på ett ställde och hela tiden, varenda person som passerade, knuffade till mig. Jag flyttade mig då lite bak men det hjälpte inte. Till slut blev jag så förbannad att jag ville skrika, springa där ifrån och åka hem. Detta var när vi var på restaurangen för att kolla om det fanns platser, men självklart inte. Vad trodde de liksom? Jag var trött, grinig, hade svinont i fötterna, mensvärk, lågt blodsocker, nästintill vätskebrist och ändå fortsatte vi att gå. Vi gick och vi gick. Jag slutade fotografera långt tidigare, jag orkade inte hålla kameran längre, inte fokusera eller orka hålla på och trängas. Jag började leta möjliga sittplatser överallt och tog mig en kort sittpaus. Ett tag funderade jag på att sätta mig på golvet, men vad skulle andra tänka eller tro? Hela tiden ska man försöka vara något slags ideal. Det finns en ram för hur vi ska vara, bete oss och se ut. Jag hatar det. Aldrig kan jag få vara mig själv fullt ut eller tillgodose mina behov. Jag måste hela tiden låtsas vara någon jag inte är och låtsas vara glad, låtsas att jag orkar, låtsas att allt är bra.. För jag var inte glad, jag tyckte allt var jobbigt, jag hade ont i magen och i fötterna, jag hade det svårt med alla syn- och hörselintryck, jag var trött och blev bara tröttare hela tiden. För det var ju så att ju mer tiden gick desto ondare fick jag och desto grinigare och tröttare blev jag. Tiden gick så otroligt långsamt mot slutet att det finns inte. Det var tortyr. Men till slut var det över och vi skulle köra vidare. Inte hem som min kropp bara skrek efter, nej vi skulle leta ett ställe att äta på. Det var skönt att få i sig lite mat, dricka och smärtstillande men tröttheten var bestående, stigande och outhärdlig. Det var inte konstigt att jag sen somnade i bilen på väg hem..

Nu undrar ni säker vad jag gör uppe vid den här tiden. Jag är dödstrött, eller egentligen övertrött och vet att jag har svårt att somna då.. Dessutom tog det tid att skriva detta, men nu ska jag sova. God natt!

/ Nastasia

Jag hade i alla fall tur med vädret

Sitter på tågstationen just nu, mitt tåg är försenat. Det är strömavbrott och tågen står stilla. I högtalarna säger de att tåget kommer 20.10, men vi får se.. Det gick i alla fall bra att träffa folket som jag skulle. Vi var ute och vi hade tur med fint väder. Där var en söt kille som jag bytte nummer med! Coolt att jag vågade! Där var en annan kille som jag var intresserad av, men honom vågade jag inte prata med :p Haha! Han pratar mest engelska eftersom han bara bott i Sverige i två år, men ååh så söt! Oh my god! Kan ni tänka er att jag verkligen bytt nummer med en helt okänd person? Att han kan smsa och ringa mig!? Shit vad läskigt men så sjukt roligt och spännande på samma gång!
/ Nastasia

Helt fantastisk och minnesvärd kväll

Det har som rubriken lyder, varit en helt fantastisk och minnesvärd kväll. Jag har åter igen skrattat så jag gråtit och fått ont i både käken och magen. Jag var och såg Marika Carlsson - En negers uppväxt. Den var stundtals väldigt gripande, rörande och berörande men även väldigt humoristisk med mycket skratt! Rekommenderas starkt!
Nu är jag dödstrött. Ögonen är suddiga och benen kändes som gelé när vi skulle hem och jag hade svårt att gå rakt. Skönt att vara hemma nu och få sova! Vi hörs imorgon då jag förhoppningsvis är piggare. God natt!
/ Nastasia

Har inte fattat det ännu..

att jag ska få se denna showen som jag velat så länge, men efter att den blev anmäld på grund av titeln trodde jag att den inte blev av, men det var ju fel för nu ska jag se den! :D Om drygt två veckor smäller det! Wiiie!!! Längtar!
/ Nastasia