Mår bättre nu

Jag mår bättre nu med yrseln. Det tog tid men till slut så är det helt borta. Nu är jag bara grymt trött, sliten och mörbultad. Tagit nattmedicinen och ligger i sängen nu. Ska snart sova. Ska bli sååå skönt! Natti!

/ Nastasia

Det skulle jag aldrig sagt..

Jag trillade nu precis istället.... Helt skärrad, chockad och ledsen... :'(

/ Nastasia

Fy fabian vad läskigt!

Jag svimmade/trillade nästan precis pga av min behovsmedicin som gör mig svag och yr, plus att jag känt mig yr hela dagen med.. Dubbel yrsel plus svaghet är lika med inte bra.. Jag är helt skärrad. Ligger ner, vågar ej gå upp. Allt snurrar om jag blundar... Sätter punkt här, är helt svag som sagt, mobilen väger ton! 

/ Nastasia

Nastasia ställer frågan:

Varför ens stiga upp ur sängen när det vakna tillståndet är så smärtsam, plågsam och tortyrisk?
/ Nastasia

En helg med Love

Det har varit en helg med Love mitt i mitt kaos. Jag har kunnat njuta ibland av umgänget och närvaron av honom. Inte på det sättet, nej, vi är bara vänner, inget annat. Det har betytt mycket att ha honom här men också har det tagit energi. Jag måste anstänga mig för att vara glad, och då känns det dessutom fejk, på låtsas. Jag kan som sagt inte känna livsglädje även om jag vill ibland. Just nu ser jag inte meningen med något. Jag gråter men rösten som en gång peppade mig till att fortsätta trycka ner mig, finns inte där. Det känns som frekvenser av rösten, små ljud. Att hen försöker komma fram, men på grund av min medicin har svårt att nå mig. Ibland hör jag små ord, inga meningar. Jag vet inte om jag gillar det eller om jag saknar hen. Jag är förvirrad. Jag är less på att ständigt må dåligt, bli förvirrad, behandlad illa och jag är fucking less på mig själv. Skulle vilja ge mig själv en fet jävla lusing. Ja, jag hatar mig själv mest av allt. Det är också därför jag inte vill leva.....

/ Nastasia

Nastasia is praying...

Mår asdåligt. Känner ingen livsglädje alls. Tagit min behovsmedicin för ångesten som äter upp mig inifrån. Jag vill bara sova. Sova bort mitt liv som inte är värt att leva. Vad är det för mening med allt? Jag ska ändå dö och detta liv som är nu är pain, suffering och tortyr. Jag svär, jag vill verkligen inte leva detta liv. Jag vill verkligen inte det. Men jag vill inte heller dö....
/ Nastasia

It's difficult..

It's difficult. I take a low dose of risperdal nightly for my psychotic symptoms because I can't handle the voices in my head. I take an high dose of antidepressant for my darkness because prayer isn't enough. My headshrinker hears me twice a month, she mostly delivers the host, and sometimes I can stand in the woods and see the world spark.
/ Nastasia

Psykologsamtal 26/6-2014

Jag skulle köra till psykologen i torsdags men känslorna och ångesten var så stor att jag inte klarade av det. Jag satte mig i bilen men nästan direkt började jag störtböla. Fick dumma tankar och blev rädd för vad de kunde göra på vägen. Jag gick in igen, snöt mig och tårkade tårarna men så fort jag tänkte på att köra började jag böla igen. Jag skrev då till personalen att jag inte klarade av att köra. Det tog lång tid innan de svarade men till slut så. Dom kunde köra mig dit, vilket de gjorde. Jag satt tyst i bilen hela vägen dit, rädd för att böla mer. Väl inne hos psykologen såg hon att jag inte mådde bra då jag gömde mig under kepsen och solglasögon. Vi pratade om honom som krossade mitt hjärta. Han finns åter i mitt hem men jag vill verkligen inte han ska såra mig igen. Han är på god väg. Personalen som körde mig fick komma in till psykologen sista kvarten för att göra upp hur personalen ska hjälpa mig. Dom ska inte lämna mig ensam med honom. Tack och lov! Jag vill verkligen inte att det ska hända något igen.. Sedan pratade vi om att jag är sjuk och hör röster. Det trodde inte C. Hon tror att jag är frisk och bara hör tankar som är mina egna. What the fuck!? Hon gör mig förvirrad än en gång. Är jag sjuk eller är jag frisk? Och vad då inte hör röster, det känns och hörs verkligen som röster. Jag har känt mig ledsen och förvirrad sedan hon uttryckte sig så i torsdags. Jag förstår att hon vill lugna mig men det gör hon inte. Hon gör mig bara mer nedstämd och ledsen. För om jag inte är sjuk och det finns en förklaring till mitt beteende, vad är det då? Helt normalt och föra konversation med sig själv som två personer? Och att alltid höra en andra person i sitt huvud som säger åt dig vad du får och inte får göra?

/ Nastasia

Min inre trädgård

Min inre trädgård har vissnat och dött.

Kvarlämnat är ett öde landskap, sönderspräckt av kyla och ångest.
Ibland är det en smärta som driver mig till vansinne.
Ibland är det en ekande tystnad av tomhet och likgiltighet.
När jag ser upp på taket från sängen och tillåter mig själv att tänka, så kommer insikten så smärtande nära.
Jag vill verkligen inte leva längre.

/ Nastasia

När det är vikarier..

När det är vikarier är det oorganiserat kring maten och dess upplägg. Även fika. Allt sätts fram vid bordet. Fritt fram. Ingen koll så att alla får eller om det räcker. Idag fick en person inte kvällsmat på grund utav det. Jag känner mig delaktig i det, men jag trodde verkligen att det skulle räcka. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag trodde jag skulle kvävas ett tag. Detta är worst senario ever. Jag ville bara försvinna från matbordet, inte äta upp. Men då hade han som inte fick mat kunnat ta min. Det hade varit ännu värre eftersom min mat redan var påbörjad. Jag känner mig så jävla fet som äter mycket, så mycket att det är sjukt, som en personal sade ikväll. Det är sjukt vad mycket jag äter. Det är sjukt. Hur fan kunde jag göra så!? :( Jag gjorde bara vad de andra gjorde och trodde det var okej, men nej. Jag ska sluta ta upp mat, det blir bara fel. Jag tar i princip aldrig upp själv, varför? Jo, för att det inte ska bli fel som idag.. Jag hatar det! :'( Fan vad jag hatar mig själv! :'((

/ Nastasia

Why can't I quit me?

Ibland önskade jag att det var lika enkelt som i ett spel att avsluta spelet som att avsluta sig själv...
/ Nastasia

Sängdags!!

Varit uppe sedan kl 05.30 och ska äntligen få sova! Mått piss i dag med att drömmarnas värld är där jag vill vara. Där trivs jag bäst. Så god natt...
/ Nastasia

Ny avatar på bitstrips

/ Nastasia

Läkarbesök 25/6-2014

Idag var dagen då jag skule träffa min nya läkare på allmänpsyk, då min gamla sagt upp sitt ansvar om mig eftersom han inte kunde hjälpa mig. Tidigare tillhörde jag neuropsyk men nu är det som sagt allmänpsyk. Min läkare A är en kvinna, bara det är ett plus. Att hon dessutom var lugn, trevlig, lyssnade och var lätt att prata med gjorde vår kontakt bättre än bra. Jag trivdes skarpt hos henne. Dock fick jag inga riktiga svar på VAD det är för fel på mig, en diagnos. Tror hon vill lära känna mig först och nog är det bäst så.. Hon menade dessutom att aspergare i svåra jobbiga situationer kan bli psykotiska. Men hon verkade inte helt tro på det själv om mig då jag ALLTID hör röster.. Vilken aspergare gör det liksom? Men men, is i magen är vad jag måste ha, som alltid.. Det är tufft när det enda jag vill är att veta VAD det är.

Det brstämdes för ny medicin med. Igen. Risperdal. Så ikväll börjar jag med den och imorgon slutar jag med Abilify..

/ Nastasia

Ligger vaken

Ligger vaken i sängen och kan ej somna om. Hela natten har jag sovit i snooze-läge. Vaknat flera gånger och drömt samma dröm. Ska gå upp för kan ej ligga kvar mer nu.. Måste på toa bland annat..

/ Nastasia

En vecka med abilify

Det har nu snart gått en vecka sedan jag började med abilify. Än kan jag inte säga om den funkar fullt ut eller om den är bra för mig. Av de vanliga biverkningar som kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare har jag eller har haft de markerade; Okontrollerbara ryckningar eller tvära rörelser, huvudvärk, trötthet, illamående, kräkningar, matsmältningsbesvär, förstoppning, ökad salivproduktion, berusningskänsla, sömnsvårigheter, rastlöshet, oroskänsla, sömnighet, skakningar och suddigt seende. Förutom de som näms på FASS, känner jag även av att min ljuskänslighet har blivit värre, att mina ögon svider och tåras, och att jag kisar mer och väldigt mycket.
Dessutom ända sedan jag började med abilify har jag sovit på snooze-läge och stigit upp innan 8 varje morgon, oftast kl 7.. Sedan drömmer jag flera gånger samma dröm under samma natt.. Det är enerverande eftersom jag på över en vecka inte fått sova en hel natts sömn..
/ Nastasia

Nastasia ska bekänna en sak..

Sedan en tid tillbaka har det kommit fram mer och mer att jag hör röster. Ni vet så där som riktigt sjuka gör? Jag är en av dem. Jag blir nästintill, om jag inte för den delen på riktigt blir, psykotisk. Jag har konflikt med något som inte finns. Personalen på mitt boende har sett mig i detta tillstånd. Bara senaste veckan eller två, har det hänt två gånger.. Dessutom hör jag dagligen röster men inte så där psykotiskt. Jag tar ju en ny medicin sedan i onsdags för detta.. Sedan ska jag till min nya läkare på psykiatrin på onsdag med och då ska jag ta upp detta. Jag vill veta vad jag har för något som gör detta med mig. Jag vill inte vet om det är något, utan bara vad. För jag vet att detta inte är normalt, vilket jag i för sig har trott i alla andra år.. 

Så här står det på nätet:

"75 % av de med schizofreni har hörselhallucinationer, medan för bipolär är motsvarande siffra 20-50 %. Vid egentlig depression med psykotiska inslag har 10 % hörselhallucinationer medan vid PTSD är siffran 40 %. Hörselhallucinationer kan förekomma hos psykiskt friska och de har oftare positiva röster, kontroll över sina röster, inte så ofta röster och de stör inte dagliga aktiviteter. Det finns också bevis för att vanföreställningar skiljer psykotiska besvär från hallucinationer hos friska."

Jag hoppas så innerligt att jag får svar på onsdag, för det hade verkligen lugnat mig. För just nu kan jag inte tänka på något annat än vad det är för fel på mig. Jag mår riktigt jävla dåligt att jag funderat på att åka tillbaka till avdelningen där jag vantrivdes. Jag kämpar för att slippa det. Jag måste bara hålla ut några dagar till, sen SKA jag ha svar. Så är det bara. Punkt.

/ Nastasia

Sometimes I feel...

Från I, alone - Otep

Sometimes I feel

more dead than alive

Sometimes I feel

I can do it this time

Sometimes I feel

so empty inside

Sometimes I feel

like I'm losing my mind

Sometimes I feel

like trash cast aside

Sometimes I feel

suffocated by the lies

Sometimes I feel nothing at all

Sometimes I feel everything is

my fault

Sometimes I feel

the hate break my mind

Sometimes I feel they deserve it this time

Sometimes I feel my scars are for rent

Sometimes I feel my hands

around their necks

/ Nastasia

Bilden säger allt!

/ Nastasia

Min midsommar!

Hos päronen har jag firat vår lilla speciella midsommar. Vi har inga blommor, ingen midsommarmat, ingen dans runt midsommarstången osv osv osv.. Vi åt det vi tycker om, inte det alla säger att man ska äta.. Mamma och jag åt hemmagjord räkmacka till lunch och sen åt vi alla fiskpaket till kvällsmat.. Nom nommm nommmm!! Jag svär det var helt amaziiiing! Sedan har det blivit vin och bad i jacuzzin ikväll. Wiiiiiieeee!!! :D Ingen orkade jordgubbarna efter vår sena kvällsmat vid 21-tiden.. Förresten handlade jag på ica helt själv innan idag! Säkert fem olika varor och jag tog egna spontana beslut väl där! Handlade mer än vad jag skulle! Woho! Känner mig awsome även om jag skakade värre än om jag haft parkinson... Haha!
Nej nu ska jag bara dricka upp sista vinet sen ska jag nanna.. Ha det! Och förresten hoppas ni haft en bra midsommar!
/ Nastasia

Jag är hemma nu!

Ja, jag är hemma nu. Efter att jag vaknat och stigit upp 05.32 idag, blev tristessen grym och enorm. Jag ville bara hem. En personal från mitt boende skulle komma och hälsa på och jag bad henne hämta hem mig. Jag märkte dessutom knappt av den nya medicinen förutom lite ostadighet och illamående första timmen efter att den börjat verka. Vi pratade med min kontaktperson på avdelningen och det bestämdes att jag fick komma hem på permission till på måndag. Om jag fortfarande mår bra då, blir jag utskriven per telefon, annars måste jag in igen.. Så ja, jag är hemma men skulle något hända under dessa dagar både innan och på måndag, måste jag in. Än är jag inte helt fri, men jag är ändå glad att få vara hemma och slippa tristessen och ensamheten på avdelningen. 

/ Nastasia

En liten update här inifrån!

Idag har jag fått träffa läkaren här på avdelningen. Det var läskigt, nej förresten, det var döläskigt. Jag var livrädd. Som sagt så har jag varit på psykakut förra måndagen med. Det är komplicerat. Jag mår väldigt dåligt, deprimerad eller något, samtidigt som min personlighet är splittrad. Detta har inte kommit upp förrän idag hos läkaren här. Han tog bort medicinen jag började med i tisdags, cipralex som är antidepp, för att byta ut mot abilify som ska hjälpa mot min splittrade personlighet. Så ja, om denna nu fungerar blir jag antagligen utskriven snart... Hoppas hoppas. För det är dötrist här. Jag svär, om jag inte hade vetat bättre hade jag kunnat tro att man kunde dö av tristess.. Suck -.-'

/ Nastasia

Jag är samma person som för fem år sedan

Jag minns korridoren så väl. Det beige/bruna plastgolvet, de vita väggarna, dörrarna och rockarna. Jag minns hur det en gång luktade där. Allt ter sig precis likadant. Det är som om tiden har stannat. Jag klev tveksamt in i korridoren som skulle beröva min frihet än en gång. Alla känslor kom som en våg över mig. Jag blev samma som då. Jag är samma som då. Kanske något mognare, mer erfaren och klokare. Men fortfarande lika rädd, lika skräckslagen, lika tystlåten och lika ensam. Jag fick ett eget rum. Här sitter jag ensam och rädd. Jag vågar knappt röra mig eller gå på toa för om någon ska se mig. Jag trodde det skulle bli annorlunda den här gången, men ikke. Jag är precis samma person som för fem år sedan. 

/ Nastasia

Locked in

I've been in chains since i was a kid

I don't know freedom, not quite sure I ever did

Now that I'm physically locked in in this institution

I feel more like an illusion but most of all confusion 

Just recently I was at home, now I don't even have a name

I'm nothing but a number, here we are all the same

We lost so much, many of us want to disappear

Will we ever get out of here?

/ Nastasia

En bild säger mer än tusen ord

/ Nastasia

Puuuhh!

Det har varit en lång dag nästan utan mat och dryck. Lagar till kvällsmat nu men sen blir det sängen. Jag är helt slut, utmattad och tagen. Jag har varit på psykakut hela kvällen men är hemma nu som ni säkert förstår. Jag orkar tyvärr inte skriva något mer om det nu ikväll. Ha det!
/ Nastasia

God mat och havet!

Kände inte alls för att göra något idag heller. Precis som hela denna veckan i princip. Ångesten var/är för stor. Jag ställde in ridningen och studenten jag skulle på idag.. Jag känner mig misslyckad för det, men jag vet också att jag hade känt mig mer än misslyckad om jag gått på det och misslyckats väl där... Personalen förstod, men de kunde typ inte godta en hemmadag i mitt tillstånd. Jag blev övertalad att åka till havet. Havet är en plats jag trivs på mer och mer. Lugnet, ljudet från vågorna, lukterna, och miljön. Det är rogivande. Sedan åt vi på restaurang med, världens godaste sallad so far! Jag svär, det var den godaste jag ätit! Waow! Det blev en ganska bra dag till slut. Tyvärr håller det bara just då, just där. Nej, nu pallar jag inte skriva mer... Bölar snart.. Pallar inte... :( Ha det!
/ Nastasia

Nastasia önskar alla en glad nationaldag!

Även om min kunde varit bättre.. Så är det. Livet är tufft just nu. Jävligt tufft. Denna svacka börjar bli väldigt djup. För djup. Jag lever på starka ångestdämpande tabletter nästan varje dag... Just nu kan jag inte se ljuset i min mörka tunnel...
/ Nastasia

Lost in the darkness

Lost in the darkness, hoping for a sign
Instead there is only silence

Can't you hear my screams?
The darkest clouds have surrounded me
Why can't someone save me?
I find my self alone and caught in my own body
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind and heart
I can't feel my senses
I just feel the cold
No one will ever save me
How can I find heaven in this hell?
I'm close to insanity that buries me alive
I wonder why I'm still breathing when I'm half past dead
/ Nastasia

Om sanningen ska fram...

Jag skriver inte lika aktivt och eller privat här på bloggen längre, som ni säkert lagt märke till. Om sanningen ska fram är lusten att blogga i princip borta. Jag finner inga ord när jag väl ska skriva. Det slutar oftast med ett ofärdigt inlägg som senare raderas. Jag har så mycket känslor, tankar och koas inom mig att jag inte vet hur jag ska hantera dem. Det är mycket ångest, oro, stress, nervositet och panik. Många gånger vet jag inte varför. Det bara är så. Det händer mycket inom mig varje dag som ändras från timme till timme, från dag till dag. Jag hinner inte själv med att stanna upp och känna efter, tänka efter. 

Idag har varit en rent ut sagt tortyrisk dag. Jag har lidit från det att jag steg upp till att jag nu snart ska lägga mig. Jag har tagit mina nattpiller plus behovsmedicin men ändå kan jag sitta här och skriva.. Det känns kanske något lugnare men jag tvekar. Jävla piss.. Nu bölar jag med.. Se, det är därför jag inte skriver här.. Jag orkar inte skriva ens om hur jag känner längre.. Denna svackan har varat länge nu tycker jag.. Jag har inte tränat på över två månader för att jag inte klarade av att gå dit. Jag klarar inte heller av att kasta soporna. Jag orkar snart inte mer! :'((

/ Nastasia

Min tredje 5:2 fastedag!

Dagens lunch; Ett kokt ägg. Ca 100 kcal.

Dagens kvällsmat; Torsk i ugn med blomkålsmos & blandade bönor. Ca 300 kcal.

Idag har jag haft min tredje 5:2 fastedag. Gud vad jobbigt det har varit idag! De första två dagarna gick det hur bra som helst, men idag var det grymt kämpigt. Jag har mått dåligt psykiskt i kombination med yrsel, trötthet, huvudvärk och seg i huvudet. Dagen har varit grymt lång och jag har räknat ner timmarna till kvällsmaten i princip hela dagen. Men men nu är denna dag snart slut och jag ser framemot nattens sömn.. ZzzZzzz..!
/ Nastasia