Nastasia pluggar, pluggar och pluggar.

Det går bra eller helt okej för mig med studierna. Det strular en del med tekniken att jag inte alltid kan lyssna på boken eller från kursen på hemsidan.. Det tar minst dubbelt så lång tid för mig att läsa och förstå då. Men jag är glad och nöjd för nu är första modulen av tre klar så pass att jag bara har provet och uppdraget kvar. Allt är läst i boken. Nästan klar med repetitionen. Skrivit min egen sammanfattning. Snart så är jag redo för provet och uppdraget, sen går jag vidare till modul 2. Har föresten bestämt mig för att bara gå denna kursen, sen lägger jag ner studierna. Jag har bara till juni nästa år att bli klar med gymnasiet och jag känner mig inte redo att klara av allt det som jag måste göra. Det är för mycket och bli för stor press och stress att om jag misslyckas, vilket jag tror att jag hade, hade jag gått ner mig totalt. Jag vill inte riskera det. Jag läser istället bara denna kursen för skojskull och för att det är intressant. Sen ska jag ut och jobba/praktisera igen. Eventuellt är det redan något på gång med djur. Wiiie! Jag var förresten på gymmet helt själv idag! Körde dit själv, gick in själv och tränade helt själv! Jag bara fick en känsla igår kväll om att göra det, men trodde känslan skulle försvinna till idag. Det gjorde den inte. Jag gjorde det också i protest mot personalen. Fan, ibland pallar jag inte med dem. Känner mig djupt sårad och sviken. Vill ibland bara fly bort från allt skit. Så det gjorde jag.
Men nu kvällsmat och sen fredagsmys med idol! <3 :D ha det!
/ Nastasia

Summering av dessa nästan tysta dagar...

Summering av dessa nästan tysta dagar..
I månsdags jobbade jag, sen tränade och sen powerwalkade. I tisdags tränade jag, sen tvättade jag, lagade lunch, powerwalkade, handlade och sen minns jag ej xD Känns som om det är ganska mycket inbokat på mitt schema nu för tiden. Mycket träning och jag älskar det! <3 :D
Igår ringde mammy och frågade om jag ville umgås, klart jag vill vara med henne! Det betyder mer än vad man tror och att dessutom få träffa mina brorsöner gör det bara ännu mer så aaaahhh! Idag ska jag till mammy igen och få träffa Evin, igår var det Pär. Aaaaawwwwwww! <3 <3 <3 Längtaar!
Igår var jag även på ICA och Elgiganten och handlade helt själv! Körde dit själv, gick in själv, tog varorna själv, betalade själv och körde tillbaks själv! Det är awsomeness! Jag köpte bara en broccoli på ICA och ett ipad fodral på elgiganten efterosm det ipad fodral jag beställde på nätet var sämsta kvaliteten ever. Det är ju inte så att jag hade kunnat handla vad som helst, när som helst eller alltid. Detta var något jag verkligen ville ha och som ingen kunde hjälpa mig med. Jag fick välja att göra det själv eller inte få det. Hihihi! Och jag gjorde det! :D
Idag har jag jobbat och nu vilar jag huvudet för att direkt efter lunchen sticka snabbt till gymmet och träna. Sen snabbt hem, duscha och klä sen för att sen köra till mammy! Sen blir det mys med mammy och Evin hela eftermiddagen/kvällen. Dock ska vi eventuellt äta pizza, men känner att jag vill unna mig det tillsammans med dem.. Mysigt när alla äter samma och tillsammans! <3 ;D
Snart är det lunch. Korv med broccoli/blomkåls-mos! Nastasia försöker verkligen vara nyttig. Igår åt jag köttbullar med broccoli och i tisdags åt jag lasagne på zucchini. Hihih! Jag tycker det är riktigt kul och gott att äta nyttigt! Jag tror att jag aldrig ska äta onyttigt igen! Grötmixen som jag gjorde själv blev förresten helt awsome! Älskar NYTTIGT! <3 Peace and love! <3
/ Nastasia

Nastasia är i chock! Hon gjorde det igen!

Vem ska hjälpa mig ur denna chock!? Jag har nyss kommit hem från ännu en dans! Det är helt ofattbart, helt otroligt, overkligt men samtidigt helt underbart!
Det var en juldans med julbord, julgröt och julfika. Jag fick skippa Janssons frestelse tyvärr eftersom jag är laktosintolerant och så fick jag sorbet istället för gröt! Hellre det än magknip och akuta toabesök...
Nu är jag helt slut och ska vila resten av kvällen.. Ni får ha det bäst! Puss!
/ Nastasia

Nastasia gjorde det igen!

Igår kväll var Nastasia på en dans! Hon gjorde det igen för andra gången! Vilken grej, vilken power, känsla och glädje det ger! Bilden är från igår efter att jag kommit hem..
Självklart tar det enormt mycket energi att gå på dans.. Faktum var att det varade i 4 timmar, 19-23! Vi åkte hem kanske halv elva.. Jag var så trött och utmattad när jag kom hem att jag inte kunde sova. Huvudet gick på högvarv och jag kunde inte komma till ro, trots att jag var så trött att ögonen inte kunde vara öppna och jag inte orkade sitta eller stå, utan låg i sängen..
Men men, för övrigt var det helt okej där, trist orkester som spelade sömnmusik, men annars var det trevligt där..
Kan inte skriva mer nu, för jag ska ut på långrunda med Trixie och en personal. Vi hörs!
/ Nastasia

Psykologsamtal - 1 nov 2013

Idag har jag varit på ett extra långt psykologsamtal, närmare 1.5 timmar. Det var uppföljningsmöte om mindfulnesskursen i första hand men även allmänt prat. Vi pratade om varför jag mått dåligt den senaste veckan. Att det mest har berott på det mötet i onsdags. Jag kommer att slippa dem hädanefter. Jag är mer än lättad och tacksam för det. C tycker att jag kan uttrycka mina känslor mycket bättre och mer än tidigare. Nog är det så. Och i slutändan är det jag som vinner på det. Nu när jag kan tala och uttrycka mina känslor blir min vardag mer harmonisk och i balans. Tänk er, nu slipper jag ha oro, extrem ångest, nedstämdhetskänslor och sömnbesvär i flera veckor innan ett sådant habmöte t ex. Jag behöver aldrig mer få uppleva det. Det känns helt fantastiskt och nästan overkligt. 

Livet känns något lättare och positivare nu. Jag kan se ljuset!

/ Nastasia

Hör upp alla läsare! Nastasia har gjort något stort för första gången idag!

Nastasia har gjort något stort för första gången idag.. Det var ett stort steg som inte var det lättaste att ta kan jag säga.. Men efter många om och men följde jag med de andra från boendet till en dans. Ja, ni läste rätt! Nastasia har varit på dans och hon har dansat för första gången på sina 23 år! Jag vill inte skriva för mycket om allt som hände. Jag kan bara säga att jag inte har haft så roligt på väldigt länge och att det var skönt att bara släppa allt. För en stund var jag fri, jag dansade, jag sjöng och jag skrattade. Nu är jag tillbaka i verkligheten igen då ångesten har ett hårt grepp om mig.. Så jag sätter punkt här.. Hoppas ni haft en bra söndag!
/ Nastasia

Min största utmaning i livet just nu är att få kontroll över min ADHD

Jag fokuserar mycket på mig själv och mitt mående som ni kanske märkt. Jag gör det som jag mår bra av och behöver. Jag försöker att ta tillvara på min rastlöshet och överaktivitet genom att jag t ex igår var ute och joggade och idag har jag tränat hårdare än någonsin på gymmet. Imorgon blir det att dra till skogen och jogga! Jag försöker att landa i mig själv som min läkare sade i måndags.. Mitt problem var också att jag är överdrivet glad och lycklig, men som många sade till mig: "Är det ett problem?". Nej egentligen inte, men det var så främmande för mig att känna sann glädje och lycka att jag kände mig obekväm och rädd. Jag kunde först inte acceptera min situation som den är, men efter att jag har pratat med min psykolog, läkare, arbetskonsulent och typ alla i personalen där jag bor, kunde jag inte förneka det alla gemensamt sade, att jag måste acceptera. Sedan tror jag att mindfulnesskursen i måndags också påverkade mig en del, då det var fokus på acceptans.. 

Jag har insett och fått förklarat att jag har ADHD och inte ADD, och att den har varit dold på grund av mycket ångest, depression, fobier och spärrar, men efter att jag släppte många spärrar och rädslor på kollo, kom ADHDn fram. Detta är mitt riktiga jag. Nu kan jag acceptera och förstå att det är så. Det är ganska solklart om jag tänker på hur det var när jag var liten.. Jag var väldigt utåtagerande, aggressiv och överaktiv på dagis och i lågstadiet. Jag var snabbast i klassen i årskurs 1 och jag gick ofta till attack med våld mot lärare och andra elever. Men sen blev jag inåt, tyst och snäll när jag var 10 år pga olika anledningar och trauman, då blev ADHDn dold ända tills jag idag då jag kunde låsa upp mig själv.
Min största utmaning i livet just nu är att få kontroll över min ADHD utan medicin och bevisa för min läkare om tre månader att jag har styrkan och viljan i ADHDn, att jag vill och kan.
/ Nastasia

Kladdigt värre - Nastasia bakar

Jag har bakat *host* *host* negerbollar i eftermiddag! Så hette de i alla fall i kokboken, men självklart heter de chokladbollar egentligen.. Jättegoda blev de i alla fall! Mmm mumma!
/ Nastasia

"Du måste acceptera att du inte kan acceptera."

Jag har varit hos psykologen idag efter tre veckors uppehåll. Jag berättade om läget och om förvirringen kring mina känslor. Hon sade att mina känslor är där för att stanna. Att de har varit dolda i mitt tidigare jag, innan jag föddes på nytt. Hon menar alltså att detta är mitt nya jag, att vara speedad, arg och överaktiv bland annat.. Vi pratade öven kring mina svängningar från överlycklig till nedstämd att det också är något jag måste acceptera. Jag är som jag är, det finns inget att göra åt det. Jag kunde bara inte acceptera det.. Hon sade då, "Du måste acceptera att du inte kan acceptera.". 

Inte nog med allt skit jag känner och upplever just nu, möttes jag av en p-bot efter psykologsamtalet... Jag ville bara gråta..... :( Men det blev bättre mot dagen när jag var med de andra där jag bor. 

Nu ska jag se klart idol med dem.. Ha det!

/ Nastasia

Musik är en stor del av mitt liv

Musik är en stor del av mig och mitt liv. Den följer med mig vart jag än går, t.ex i bilen, på bussen, tåget eller när jag är ute med hunden. Men så har det inte alltid varit. Jag har tidigare inte trott att jag klarat av musik med tanke på min ljudkänslighet och därför undvikit det, men det har bara varit tvärtom. Jag klarar hög musiknivå och det är jag evigt tacksam för! Musiken hjälper mig också på många sätt. Genom musiken får jag ut många tankar och känslor som kanske aldrig hade kommit ut annars.
Idag beställde jag högtalare med bas och dockstation från nätet just för att kunna få uppleva musiken ordentligt. Jag gillar när man känner musiken i kroppen eller i golvet. Musik ska höras och kännas!
/ Nastasia

Firat födelsedag

Konichiwa! Idag har jag blivit firad än en gång och denna gången av mitt boende. Jag fick supergod tårta och presenter, samtidigt som vi också hade kräftskiva! Vilken födelsedagsfest! Jag tror detta blev tredje eller fjärde gången.. Jag har inte gillat det förr, att bli firad, men nu kan jag säga att jag faktiskt blir glad och att jag uppskattar det. Allting handlar nog om att jag inte är van. Jag brukar inte bli firad, därför har det varit extra jobbigt. Samma gäller vid kramar, det är inget jag brukar få, men efter två veckor på kollo är jag van och gillar det. 

Nu har hela denna dagen gått och jag undrar, HUR gick det till? Jag har i alla fall varit superduperduktig i förmiddags när jag helt själv gick och handlade 3 st nagellack! Ger mig själv en klapp på axeln för det! Nagellack är något som kollo också fått mig att börja gilla. Det är inte så obehagligt på som jag trott och det är faktiskt fint! Eller vad tycker ni? Jag säger i alla fall HISS för nagellack, men för bara drygt två veckor sedan hade jag sagt DISS..

/ Nastasia

Härligt att vara hemma men saknaden är stor

Konichiwa! Det är härligt att vara hemma igen i sin egen lägenhet, i lugnet och med min bebis nära mig. Det är härligt att få gå på promenad med henne, se henne glad och bara njuta av tillvaron tillsammans med henne. Bilden är tagen idag då vi gick förbi en ny damm med en fontän och Trixie ville självklart bada. Aaw sötis! <3 Tyvärr var det stängsel runt hela så hon kunde inte bada, dessutom hade jag precis badat henne i duschen innan. Fan vad jag har saknat min bebis alltså! Det har jag inte fattat förrän jag kom hem. Däremot är saknaden enorm efter alla de fina människorna på kollot, ledare som deltagare. Jag saknar egentligen allt från kollot, stämningen, gården, allt vi gjorde, alla skratt och till och med rutinerna.. för..
På kollo var allt perfekt.
På kollo kunde jag släppa allt ansvar jag har hemma och bara vara här och nu.
På kollo förstod alla mig bara sådär.
På kollo kände jag tillhörighet.
På kollo kände jag mig omtyckt.
På kollo hade jag en varm känsla inombords varje dag.
På kollo trivdes jag.
På kollo kände jag mig fri.
Jag har aldrig känt allt detta på en och samma gång och jag har aldrig mått så bra eller haft så roligt i hela mitt liv som jag hade på kollo.. Detta är det absolut bästa som hänt mig. Det finns inte ord att beskriva. Jag är stum. Jag har sagt det innan och jag säger det igen; Kollo är bättre än att vinna drömvinsten på lotto!
Den största utvecklingen jag gjorde under min kollovistelse var ändå att gå från att ogilla närhet, till att älska det. Jag har aldrig kramats så mycket i hela mitt liv som på kollo. Varje kväll fick jag en godnatt-kram och ibland hände det att jag fick kramar under dagens lopp också.
Det största jag tar med mig från kollo är att jag vågar prova nya saker och att närhet är okej när det sker på mina villkor.
/ Nastasia

Tillbaks till verkligheten

Konichiwa! Igår var jag på Liseberg med kollot. Vi körde från gården ca 9.00 och var tillbaks på gården ca 22.00.. Jag kan inget säga mer än att jag var trött efter det.. Vi hade det jättebra där och JAG åkte karuseller! Kan ni fatta att jag åkt karuseller, kört gocart och åkt sommarrodel? Inte jag iaf! Det går liksom inte att ta in. Jag har gjort så otroligt mycket på kollo som jag aldrig ens kunnat drömma att jag skulle göra. Det fanns liksom inte på min världskarta. Tidigare kunde jag inte heller ens drömma om att vara hemifrån så länge som två veckor, helt ensam utan att känna någon. Jag är helt stum och vet inte vad jag säga. Allt känns så overkligt. Har jag verkligen varit på kollo och gjort alla dessa saker, träffat alla fina människor och varit social? Eller har allt bara varit en dröm? Jag är för evigt tacksam för att jag fått denna chansen. Det har stärkt mig, min självkänsla och mitt självförtroende. Det finns inte ord för hur mycket detta betytt för mig. Jag blir tårögd av att skriva det här.. Detta är bättre än att vinna drömvinsten på lotto..

Nu är jag iaf hemma igen. Tillbaks till verkligheten.. 

/ Nastasia

Jag vet inte om jag klarar av det..

För varje dag, för varje timme och för varje minut som går blir min oro, nervositet, skräck, ångest, ja kalla det vad ni vill, bara värre och värre. Som en tickande bomb, som när som helst kan explodera och jag faller djupt. Jag vill inte riskera att det händer på min vistelse på lägret. Jag drömmer dagligen om att jag faller och att jag är på läger. Jag är livrädd, skräcklagen för mig själv. Jag är rädd att jag ska få en panikattack och ha extrem panikångest. Jag vet att jag kommer att ha det extremt jobbigt de första dagarna. Jag vet att det kommer att bli så. Det är inget jag bara säger, jag vet. Jag är bara rädd att det inte släpper efter ett par dagar, att hela vistelsen blir jobbig. Jag har sovit borta förr, men det är inte många eftersom varje tillfälle har varit ett trauma i sig. Jag fattar inte ens varför eller hur jag kunde ge mig i på det här frivilligt. Jag förstod nog inte riktigt vad det innebar. Jag trodde nog, precis som alla andra, att "jag är så mycket bättre nu och att inga problem finns". Det är bara bullshit. Det är bara tack vare min medicin som det funkar "så bra". Visst är det sant att jag mår bättre och har mindre ångest, men den finns ändå där, varje dag. Jag vet inte vad jag ska göra och jag har kommit så långt att om jag ställde in lägret vore det de dummaste jag kunde göra..
/ Nastasia

Jag känner sorg

Jag känner sorg över att ingen någonsin någon gång i mitt liv kommer att förstå hur slitsamt det är att leva mitt liv med de problem och diagnoser jag har. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag är så fruktansvärt ensam. Fysiskt sett är jag kanske inte ensam, men jag känner mig ensam. Jag är helt tom inuti. Ingen förstår mig, ingen känner mig på riktigt, ingen vet hur jag har det, ingen, ingen, ingen... Det spelar ingen roll hur mycket eller hur många gånger jag skriver eller berättar hur det är eller hur jag upplever det, ingen kommer ändå aldrig någonsin att förstå.
Jag känner sorg över att jag aldrig någonsin någon gång kommer att få vara helt fri. Jag vet att mycket har förändrats i mitt liv det senaste året, och att jag är mer fri än tidigare. Jag känner ändå sorg att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva livet fullt ut i frihet. Jag har mina funktionshinder som hindrar mig.
Jag lever det bästa livet jag kan leva men jag kan ändå känna sorg för det liv jag aldrig kommer att få uppleva..
/ Nastasia

Vuxenpoäng till mig!

Konichiwa! Nu har Nastasia också skaffat ett Ica-kort! Vuxenpoäng till mig! ;D Jadå, jag blir bara vuxnare för var dag som går. Haha! Jag har flyttat hemifrån, tagit körkort, lagar mat, äter mörkchoklad, dricker kaffe, är egentligen allätare vad gäller allt i allmänhet. Tja vad mer kan jag säga? Jag är vuxen helt enkelt. Jag känner mig väldigt vuxen i alla fall, det är det viktigaste. Jag kanske inte är som alla andra, eller har ett liv som alla andra, men jag har det liv jag klarar av och jag försöker leva upp till mina förmågor fullt ut, var dag, mer kan jag inte göra...
Jag är tacksam till det liv jag har idag med tanke på hur det en gång såg ut och kunde fortsatt nedåt. Idag tar jag sakta steg uppåt och blir bättre, visare och starkare var dag.
/ Nastasia

Jag är helt amaaazing!

Jag åkte dit, gjorde provet, klarade det och åkte hem. Med tanke på hur svårt jag har det så är det helt amaaazing att jag klarade det! Jag är överlycklig!
En mindre sak att tänka på. Check!
Men nu är jag trött och ska ta det lugnt innan jag ska sova. Ha det!
/ Nastasia

Tonight I'm getting over you

Jag har kommit över honom... Idag ändrar jag min status från hjärtekrossad till singel. Livet fortsätter. Jag är en fri människa på alla sätt. Jag är lycklig.
/ Nastasia

Årets första langos!

Marknad är lika med Langos som är lika med livet och extrem lycka.

Konichiwa!
Jag är verkligen världens lyckligaste idag. Först marknad i byn med langos, sedan solat i skön härlig sol och ikväll är det bästa tv-programmet på hela året, Eurovision Song Contest. Mycket godis, chips, dippa, läsk och mys! Jag är så himla glad och tacksam för att jag blivit så fri. Jag är tacksam till livet. Jag kan göra så mycket som jag tidigare inte kunnat. Ibland glömmer jag bort hur det en gång var, när jag gick i långbyxor och långärmade tröjor mitt i stekande sol för att dölja min kropp och med keps på huvudet som dolde mitt ansikte. Idag hade jag korta shorts och en t-shirt på mig vilket varit helt omöjligt innan och jag hade uppsatt hår så ansiktet syntes väl. Jag kom på mig själv att jag försökte känna efter idag men att jag inte kände något. Jag får gå i shorts lika mycket som någon annan. Det är svårt att förklara hur det var innan och även kan vara fortfarande, men jag kan säga så mycket att det är som en låsning. Jag kan inte, hur mycket jag än vill, visa min kropp eller mitt ansikte. Jag känner skam, att jag är äcklig, smutsig och mindre värd. Att se någon annan i ögonen och veta att de ser mig är det värsta tänkbara. Ibland kan jag varken prata, äta, gå eller ens röra mig i närheten av människor. Knappt svälja eller andas ibland. Förr fanns inte dagar av frihet, jag var ständigt en fånge i min kropp och mig själv, men idag kan jag ibland få uppleva friheten och det är jag evigt tacksam för!
Men men.. Som vanligt bara babblar jag på och glömmer att skriva om sådant som ni kanske vill veta mer om.. Ni kanske undrar hur det gick igår med den där killen? Det gick bra, kan jag säga. Vi var först hemma hos honom, pratade och fikade. Sedan visade han mig runt. Han hade mycket fina saker hemma hos sig. Bland annat ett eget flipperspel som vi testade att spela. Som om inte det var nog med ett eget flipperspel, hade han även SJU stycken till i en lokal i byn, som han också visade mig och vi testade. Vi åt sedan ute på en restaurang i byn, världens godaste pizza som jag nu blivit kär i. På pizzan var där tomat och ost såklart, och kyckling, curry, banan, ananas, jordnötter och mangochutney. Mmmm mumma! Vi hade det i alla fall roligt ihop och jag hoppas att vi kommer att träffas fler gånger! På vägen hem mötte jag många fulla typer.. Det var ju fredag, ishockey VM på gång, det var dagen innan Eurovison med genrep på fredagen. Det var väldigt mycket folk i rörelse överallt. Ja, jag var i Malmö. Jag skulle ta mig från stora busstationen Södervärn till tågstationen Triangeln. Det var en pärs. Väl där var det inte bättre. Tre fulla killar satte sig med ryggen mot mig på den bäck jag satt på. De skrek, stojade och stimmade. Den ena skrek, "JAG GILLAR SNOPP! Är det någon mer än jag som GILLAR SNOPP?" En annan kille på en bänk längre bort som inte var i deras sällskap svarade ja. "VAD GILLAR DU FÖR SNOPP? JAG GILLAR HÅRDA?". Sedan utbrast de alla i skratt. Jag kände mig riktigt obekväm, rädd och smått panikslagen, bara de inte börjar prata med mig, eller närma mig... När jag precis skulle flytta mig därifrån kom deras tåg, min räddning. Mitt tåg var försenat med tio minuter, men tio minuter i detta kaos av fulla människor, var ett helvete. Det blev inte heller bättre på tåget. För bredvid mig satte sig två danska killar som också var fulla som precis sett genrepet av Eurovision.. Jag förstod inte ett ord av vad de pratade om men jag såg bara att den ena tog sin 50 cl Pepsi flaska mellan benen som "ja ni vet vad" och asgarvade. Det var sjukt jobbigt men det var i alla fall tryggare än på stationen.  Jag kom i alla fall hem till slut, tröttare än jag någonsin varit.
Men nu kvällsmat som är pannkakor med glass och sylt! Ha det!
/ Nastasia

På väg mot något nytt

Nu är jag på väg mot orten där killen bor. Vi får se vad som händer. Just nu är jag ganska förväntansfull, pirrig och ivrig! :D Ni får ha det!
/ Nastasia