Den här förlusten, det var och är fortfarande en katastrof för mig. Chilly var Min hund. Smärtan jag känner i mitt hjärta går inte att beskriva med ord. HUR kan det göra så fruktansvärt ont i en, utan att man egentligen, fysiskt sett, råkat ut för någonting?
Sorgen och saknaden är outhärdlig, jag vill fortfarande få det det ogjort, jag vill ha tillbaka min hund.
Jag är helt tom och jag hatar hela världen för det här.
Hon var hela mitt liv, mitt allt, det var jag och hon - mot världen.
Tre år är ingen ålder, vi skulle ju göra så mycket ihop, vi hade "hela" våra liv framför oss, så mycket som vi gått igenom har skapat ett band jag aldrig tidigare haft med något levande ting.
Jag kan verkligen inte, hur mycket jag än försöker, beskriva tillräckligt vad hon betydde för mig och vilken kärlek vi delade. Det var någonting man var tvungen att se med egna ögon för att förstå, det är någonting jag alltid fått höra av de som såg oss ihop.
Chilly var en frisk valp och unghund och vi hade mycket roligt ihop. Vi gjorde det mesta ihop. Vi åkte inlines, gick på kurser och sprang i snön tillsammans. En dag när jag borstade hennes tänder som jag brukade göra, kunde jag inte öppna hennes mun och hon skrek. Jag lät henne vara och tänkte inte mer på det, förrän några dagar senare när vi hade kalas för mig. Pappa skulle ge Chilly en bit gurka och hon tar den i munnen och skriker jättehögt med ett hjärtskärande skrik. Detta var på helgen. Vi fick en akut tid till veterinären i början av veckan. Det skulle inte bli det enda besöket där. Hon fick domen inflammation i käken första gången och behandling med kortison påbörjades. Stundtals blev hon bättre. En dag kunde hon ta en tennisboll i munnen vilket hon aldrig tidigare kunnat. Glädjen var stor och hoppet växte. Men hon blev sämre igen. Kräktes och bajsade blod. Hon blev mager. Musklerna i huvudet var helt borta och nu hade även musklerna på kroppen börjat förtvina. Veterinären sökte och frågade andra experter efter vad som drabbats Chilly. Jag minns den chocken den dagen domen kom. Domen löd: Eosinofil myosit. Till en början var det endast Käkmyosit. Det innebär att musklerna till underkäken drabbas av en inflammation. Orsaken anses vara en immunrelaterad sjukdom. I det akuta stadiet kan drabbade hundar inte stänga munnen. Underkäken hänger. När hunden försöker dricka vatten blir det massor av skum i dricksvattnet. I början är muskulaturen i pannan ovanför ögonen ansvälld. I ett senare stadium atrofierar- förtvinar dessa muskler liksom övriga käkmuskler. I pannan ses det tydligt eftersom skallen verkar ha magrat med tydligt framträdande kam på hjässan och liksom skålad i pannan. I det kroniska stadiet växer det in bindväv i musklerna. Detta medför att hunden i stället får svårt att öppna munnen. I riktigt allvarliga och obehandlade fall går det inte att öppna upp munnen ens när hunden är sövd. I många fall blir hundar med denna diagnos bättre, men min Chilly blev inte det. Det utvecklades bara till det sämre. Mot slutet kunde hon inte äta, knappt gå eller något. Veterinären kom med det ingen hundägare vill höra. Hon kommer inte att bli bättre. Kroppens eget immun angriper hennes muskler, många är redan drabbade och till slut tar det hjärtat. "Kommer hon att dö?". "Ja, jag är tyvärr rädd för det.". Den sjukdom som en gång var botbar hade nu utvecklat sig till något som mer liknar det människor kan få som kallas ALS. Chilly led så fruktansvärt mycket. Vi frågade veterinären vad han tyckte. Det tog emot att svara men han sade till slut: "Jag hade inte låtit henne lida mer.". Efter över ett års behandling med många motgångar och veterinärsbesök, var det dags för det sista farvälet. Jag hade henne i min famn när hon fick somna in. Hon var så lugn och tittade i mina ögon med blicken "Det kommer bli bra, gråt inte.". Hon visste vad som var på väg att hända. Jag höll om henne både länge och väl även efter att livets glöd släckts. Jag ville inte släppa taget, men till slut fick jag ge med mig.
Vila i frid Chilly
Saknaden är enorm
1 juni 2009 - 6 juli 2012
Här är hon i sina sjukaste och sista dagar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar