En ond cirkel.

Just i denna stund när jag skriver mår jag skit. Jag hatar hela världen men mest av allt hatar jag mig själv. Jag skrev aldrig igår eftersom jag hade fullt upp, men annars var det en riktigt bra dag. Jag träffade psykologen på förmiddagen och vi pratade om att jag var kär, vilket hon såg utan att jag ens sade något.. Hon är helt awsome! Annars pratade vi inte så mycket om annat. Sedan lagade jag lunch, nom nom kycklingwok a la Nastasia! <3 Awsomeness! Efter lunchen powerwalkade jag i ca en timme trots fortsatt träningsvärk från i lördags, plus träningsvärken från kvällen innan. Kan säga att det kändes, men åh så skönt ändå! Sedan efter powerwalken körde jag till mammy. Vi skulle hälsa på hos Trixie och även lämna det sista. Det kändes helt ok. Det kändes inte som om Trixie var min hund, dessutom kände jag inte igen den Trixie jag en gång kände. Hon var som en helt annan hund. Hon var lugn, harmonisk och go. Jag är glad för att jag fattade detta beslutet för hon har det så mycket bättre och är så mycket bättre nu! <3
Idag har jag tränat på förmiddagen trots att jag knappt kunde gå på grund av träningsvärken.. Kändes awsome ändå! Kände mig dock osynlig i morse och den dåliga känslan höll sig kvar hela dagen för att sedan byggas på allt eftersom dagen gick och mer hände. Jag fick hem mina Behåar igår som jag beställt på nätet. Den ena gillade jag inte och jag skulle skicka tillbaka den idag. Jag vet inte varför men jag mår skitdåligt över mina bröst och min vikt. En personal sade en massa saker om mina behåar, mina bröst och min vikt. Jag mådde skit efter det. Jag känner mig så äcklig, smutsig, som ett missfoster, mindre värd, i vägen, för mycket, att jag alltid gör fel osv osv osv... Sedan hatar jag mig själv för att jag känner och tänker så här. Och då hatar jag mig själv ännu mer... Det blir en ond cirkel. Om jag tänker eller känner något negativt, känner jag att jag gör fel, att jag borde skärpa mig, och då mår jag bara ännu sämre osv.. Förstår ni hur jag menar? Oftast när jag gråter försöker jag skärpa mig och det enda som händer är att jag gråter ännu mer... Hatar mig själv...
Jag säger bara... Fuck människor, fuck ångest, fuck alla jävla diagnoser, fuck känsligheten, JA till och med FUCK LIVET!
Hejdå!
/ Nastasia

Nastasia har äntligen kunnat träna!

Ja, idag har jag äntligen kunnat träna igen efter att jag skadade mina knän i ett fall efter min psykotiska episod.. Jag har fortfarande lite ont ibland men åååh så skönt det var att träna! Jag kände mig stark och med mycket energi, men efteråt var jag heeeelt slut i kroppen.. Jag tränar dessutom mer effektivare nu än tidigare. Blir klar på ca 40 min! :) Tidigare tog det drygt en timme! Så jävla awsomeness!
Jag duschade såklart när jag kom hem men jag hade så mycket energi trots allt. Jag bestämde mig för att röja undan allt som har med hundar att göra. Så nu är min lägenhet 100 % hundfri och helt utan hundsaker! Det tog sin lilla tid men åååh så skönt och fint det blev!
/ Nastasia

Ett livsavgörande telefonsamtal.

Ikväll fick jag ett livsavgörande telefonsamtal av min mamma. Jag är så glad och lättad av det samtalet att det inte går att beskriva! Nu är all oro borta för om Trixie skulle tillbaka hem till mig eller ej. Hon kommer att stanna hos de som lånade henne på prov. Phhheeeeew vilken lättnad!!! Nu är jag 100% ikke hundägare! Jag är bara jag :)

/ Nastasia

Nu är hon borta..

Nu är Trixie borta för ett tag i alla fall.. Om de gillar henne och allt går bra, behåller de henne.. Känns väl ok, antar jag...

/ Nastasia

Att erkänna för sig själv

Jag tycker det är extremt svårt att erkänna för sig själv att jag t.ex är trött, energilös eller utmattad. Att jag då behöver vila och vara ensam och kanske till och med ställa in aktiviteter på grund utav det. I förrgår var jag så fruktansvärt nervös och orolig för morgondagen. Jag var både orolig för mötet jag skulle ha med min psykolog, men jag var även orolig för om jag skulle orka allt den dagen. Först jobba, sedan möte med psykolog + åka färdtjänst, och sen teater på kvällen och se Arlövs Revyn. Om jag måste välja bort något, vad ska jag då välja? Jobbet. Det gjorde jag. I onsdags kväll skrev jag till min handledare att jag inte kunde komma på grund av läkarbesök. För nog var min psykologtid en oförberedd tid.
Mötet med psykologen gick bra igår. Vi lade upp en negativ (inte behålla) och en positiv (behålla) lista med att ha Trixie. Jag hade ca två på den positiva sidan och kanske tio på den negativa sidan. Sedan pratade vi om hur det skulle vara att både behålla eller inte behålla henne. Allt lutade självklart åt att som det är nu, är det inte bra, varken för mig eller Trixie. Hon far inte illa, nej, men hon kunde haft det bättre och jag hade kunnat vara bättre, men jag kan inte. Vi bestämde att jag inte ska behålla henne och jag känner mig nöjd med det beslutet. Självklart kommer det att finnas stunder när jag tänker tillbaks och undrar om jag gjorde rätt beslut, men då kan jag också bara se tillbaka på min positivt/negativt-lista och bli påmind om att det ändå var rätt beslut. Missförstå inte mig, jag älskar Trixie, det gör jag verkligen, men inte sådär helhjärtat och "tills döden skiljer oss åt" som med Chilly, förstår ni hur jag menar? Än en gång måste jag erkänna för mig själv och denna gång att jag inte kan vara den mamman Trixie behöver, men det säger inte att jag är en dålig mamma.. Jag älskar Trixie och jag tycker hon är värd en bättre mamma, därför ska jag ge bort min bebis.
/ Nastasia

Allt för att inte tänka eller känna..

Jag spelar, jag spelar och jag spelar. Allt för att inte kunna tänka eller känna.. Jag vill bara att dagarna ska gå till den speciella dagen. Än är inget slaget i sten, men jag vet till 99% att det kommer att ske. Jag väntar nu bara på ett telefonsamtal från min psykolog för råd i detta livsavgörande beslut.
Jag orkar tyvärr inte skriva något mer, för ju mer jag skriver eller tänker på det, desto mer känner jag och mår dåligt. Peace.
/ Nastasia

Gråter i min ensamhet där ingen ser eller hör..

Efter inlägget igår kväll började jag gråta. Jag grät i min ensamhet, i tystnaden, i min lägenhet. Jag kunde höra de andra utanför. Jag hörde skratt, prat och jag hörde teven. Själv satt jag och föraktade mig själv, men bara för en liten stund. En annan boende ville ha ut mig vid teven och jag ville så gärna det också att jag torkade mina tårar, gick ut och låtsades som inget hade hänt. "Är du trött?", fick jag som fråga på mina våta, röda och ledsna ögon. Om det ändå vore så enkelt, om det ändå vore så enkelt....
Idag gråter jag igen. Jag gråter för att jag saknar Chilly. Jag gråter för att Trixie inte är den hund jag vill att hon ska vara. Jag gråter för att jag inte kan uppnå de krav jag och alla andra har på mig som hundägare. Jag gråter för att jag än en gång måste erkänna mig misslyckad. Jag gråter för att jag ska behöva lämna ifrån mig min hund, min vän, min bebis. Jag gråter. Jag gråter. Jag gråter.
/ Nastasia

Jag har en väldigt stark känsla inombords.

Jag har en väldigt stark känsla inombords som säger att jag ska ge bort min bebis. Jag svär, hade jag bara haft modet att göra det själv, hade jag gjort det redan.. Jag är ingen bra mamma, det har jag känt länge, men sedan jag fått det bekräftat från olika håll, är det nu ett faktum. Jag har varit väldens bästa mamma en gång, det kan jag säga om mig själv och jag vet att det är sant. Jag var verkligen världens bästa och jag sörjer att jag inte kan vara den jag en gång var. Jag har inte kommit över Chilly ännu trots att det snart är två år sedan hon vandrade vidare utan mig. Jag kan inte hur mycket jag än vill, vara den mamma eller känna som jag gjorde gentemot Chilly. Jag vill så gärna att Trixie ska vara Chilly. Att hon ska vara lika lugn, tillgiven, lättlärd och smart som Chilly. Trixie är inte lugn, hon är inte tillgiven, hon är inte lättlärd, eller smart. Trixie är enormt känslig, hon klarar inte mycket människor, hon kissar lätt på sig, hon är väldigt nojig på ljud, hon lyssnar inte på mig osv..
Ska jag vara ärlig, vilket jag alltid är, så känns Trixies och min relation ungefär som en dålig personkemis relation människor emellan. Förstår ni? Att Trixie och jag liksom inte passar ihop.
Innerst inne vet jag att jag inte är en dålig mamma på det sättet att hon far illa. För Trixie får mat 2 ggr dagligen, hon får färskt vatten 1-2 ggr dagligen, hon får göra sina behov utomhus, hon får leka och hon har leksaker varje dag, hon har ben varje dag, hon är aldrig ensam mer än ca 3 timmar varje dag. Men det ändrar ändå inte den starka känslan jag har inombords att min bebis behöver en bättre mamma än mig.
/ Nastasia

Bilder från dagen - Långpromenad i barndomsorten!

Behöver jag säga mer? Nej, tror bilderna säger allt! 100% mysfaktor!
/ Nastasia

God natt!

Nu säger Nastasia och Trixie god natt!
/ Nastasia

Jag förstår inte varför..

Jag förstår inte varför folk har så lätt för att kritisera och kommentera andra men när det kommer till att de blir kritiserade kommer taggarna ut och försvaret fram.. Varför är det så? 

På sista tiden har jag fått mycket kritik för hur jag tar hand om min hund. Det gör ont att höra att man är dålig när det jag gör är mitt bästa. Ingen har rätt att säga till mig eller kritisera mig. Jag är en myndig person och hundägare. Inte säger man väl till en mamma med sitt barn att hon borde göra si eller så? Det är påhopp eftersom det är hennes ensak vad hon gör eller inte gör. Samma sak gäller mig som hundägare. 

Till alla er som håller på; Ge fan i att blanda er! Ursäkta att jag säger det, även om jag bor på gruppboende är jag inte dum i huvudet.. Jag vet hur man tar hand om en hund. Jag vet när hon ska gå ut. Jag vet när hon ska äta osv. När och hur jag gör det, ska ni ta mig fan skita i!! 

Jag känner mig rätt så ledsen just nu på grund av en viss person som beter sig elakt mot mig. Hon har en kaxig attityd som jag inte tål. Jag förstår ens en gång inte varför hon ska bete sig så mot mig. Vad har jag gjort henne? Hon verkar inte vara påläst heller då hon kaxar till sig ännu mer om jag inte svarar eller svarar direkt. Hon verkar inte veta vem jag är och vad mina problem är.

Men men.. Det finns de som förstår och bryr sig, men de är tyvärr väldigt få.. Jag får väl försöka glädjas åt det..

/ Nastasia

Det är fortfarande en stor sorg..

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag har inte samma relation till Trixie som med Chilly. Jag vet om det. Jag vet att jag oftare borde gå längre rundor, göra saker, leka och träna med henne. Jag vill göra allt detta. Det vill jag, men jag har ingen ork eller lust eller vad man ska kalla det. Jag känner mig som en bitter hundägare som helst velat att Trixie skulle kunnat Sitt innan hon ens hört ordet. Innan har jag inte kunnat sätta fingret på vad det är som gör det så svårt med Trixie när det var så lätt med Chilly. Men egentligen är det en ganska enkel förklaring. Jag är fortfarande i en stor sorg efter Chilly. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket att det gör ont. Det är speciellt jobbigt när jag och Trixie är på samma platser, går samma rundor, leker samma lekar eller tränar samma trix som med Chilly. Jag har inte riktigt fattat det tidigare.
Ikväll har jag dessutom tittat på gamla videoinspelningar på Chilly från valp till  vuxen. Jag är så grymt ledsen nu och jag kan erkänna att jag gråter i just denna stund när jag skriver detta. Fyfan... Jag känner mig som en sån fruktansvärd hemsk människa för att jag inte tar hand om Trixie på rätt sätt. Det värsta är att jag inte kan ta tillbaka de 1,5 år jag har gjort fel även om jag blir bättre nu.. Hon är förstörd för livet och det är MITT fel för att jag inte kunnat sluta tänka på Chilly. Alla säger jämt att Trixie aldrig kan bli Chilly. Vet ni vad? JAG VET! Alla har alltid åsikter om en men ingen kan förstå den smärta jag lever med varje dag. Min bästa vän, min bebis, min hund fick jag ta det hemska beslutet om att avliva bara 3 år ung efter att hon varit sjuk i en dödlig sjukdom i minst ett år vad vi vet säkert. Kan ni förstå den smärtan!? Nej, det kan ni inte. Jag har autism, adhd, social fobi, dyslexi och psykisk ohälsa, de tillsammans och även individuellt gör mitt liv jävligt jobbigt att leva och jag möter mycket oförståelse, missförstånd, dömande och kritik på grund utav det. En hund är inte som människor, för hundar förstår, dömer inte, är tillgivna och kärleksfulla på ett villkorslöst sätt. Jag hade aldrig fått uppleva den kärleken, den närheten, det kärleksfulla bandet, den glöden och lyckan förut. Jag tog nog hand om Chilly bättre än genomsnittet i Svergie då jag var hemma på heltid och kunde ge henne all min tid. Det var precis efter att jag varit inlagd på psyk vid flera tillfällen och då jag som mest var nergången i min depression som jag skaffade Chilly, i augusti 2009.. Det är ingen som kan förstå vad hon har betytt för mig och att hon faktiskt räddade mitt liv, för det var för henne som jag orkade kämpa.
Jag mår så sjukt dåligt just nu att jag vill ta livet av mig,  men självklart vet jag precis som många av er som läser, att det bara är en tillfällig känsla.. Nu tänkte jag försöka sova eftersom jag borde sovit för länge sedan, men inte haft lust till vilket jag egentligen inte har nu heller... Men men, godnatt då folket!
/ Nastaisa

Jag fick uppleva första snön!

Jag fick uppleva första snön här i södra Skåne! Jag fick den dessutom på bild trots snöstorm! Haha! xD
/ Nastasia

En hemsk känsla ingen hundägare vill känna.

Jag har länge känt mig som en dålig hundägare eller mamma gentrmot Trixie, som på senare tid har utvecklats till en hemsk känsla ingen hundägare vill känna. Jag vill ge bort min bebis för att jag känner mig otillräcklig, värdelös och hemsk. Hon hade fått det bättre hos någon annan. Nej, vad säger jag! Nu bölar jag snart.. Jag älskar Trixie och jag vill inte förlora henne. Jag vill vara en bra mamma men det känns som om alla granskar mig som hundägare hela tiden. Personalen har börjat kommentera hur jag tar hand om min hund, min bebis. Jag kan säga att det känns något så fruktansvärt mycket. Det gör ont. Det finns nog inget värre än när någon kritiserar dig och ditt sett att vara på. Jag har som sagt känt mig dålig en längre tid. Jag vet om att jag inte är perfekt men jag kämpar varje dag. Min förra bebis Chilly vandrade vidare för snart 1,5 år sedan. Det är väldigt jobbigt fortfarande. Jag vill så gärna att Trixie ska vara lika duktig, lydig och tillgiven som Chilly. Det är en sorg som jag måste bära och utstå med varje dag eftersom Trixie inte är i närheten av hur Chilly var. 

Jag är inte dum i huvudet utan att jag förstår att Trixie inte kommer att bli Chilly. Jag förstår att hon är en egen individ med sina egna egenskaper. Det förändrar ändå inte den sorg jag känner. Förstår ni hur jag menar? Jag hoppas det! För ni får inte tro att jag inte är en djurvän, att jag ogillar Trixie eller att jag inte vill ha henne, för det gör jag!!

/ Nastasia

God jul och gott nytt år!

Idag har jag gjort mycket.. Först jobbat, sen handlat i stan och sen varit hos tandläkaren på en akuttid som jag fick inom två timmar.. Haft ont i en visdomstand länge och ville bara dra ut den.. Men de bara rensade den och lät den va.
Idag har Nastasia handlat sin allra första julgran i sitt liv! Vad tycker ni?
Imorgon ska jag träna men innan det måste jag handla nytt gymkort då mitt förra gick ut idag.. Ja, jag kommer bli fattig.. Kul så här i början på december nära jul.. Men men, nu ska jag nog inte behöva handla något nytt på länge. Julklapparna är redan klara sedan flera veckor tillbaks.
Men nu kvällsfika och TV. Ha det!
/ Nastasia

Trixie nyklippt idag!

Idag har mamma och jag klippt Trixie hemma hos mig.
Tack mamma! <3
/ Nastasia

"Vill du bada?"

På frågan om Trixie vill bada räcker hon tunga till mig.. Hmmm undra hur jag ska tolka det!?
/ Nastasia

Jag älskar dig!

Jag älskar dig! <3
/ Nastasia

Hmm vad har vi här!???

Idag fick jag mina efterlängtade kattöron med posten som jag ska ha på halloweenfesten! Wiie! Trixie fick modella! ;)
/ Nastasia

Hon som gör det värt att kämpa trots att du egentligen vill ge upp..

Vi har varit i parken i eftermiddag idag.. Det är verkligen tack vare henne som jag många gånger orkar kämpa trots att jag egentligen velat ge upp...
/ Nastasia