Dag 29 - Mina ambitioner

Jag var tvungen att kolla upp vad ambition egentligen innebär, för jag blev osäker. Ett annat ord för ambition är målsättning eller strävan. Det känns om att jag redan har skrivit om mina mål här i livet. Jag skrev om det i det här inlägget. Jag vet inte om jag kan säga mycket mer om det. Jag försöker att leva mycket här i nuet. Fokusera på här och nu. Att tänka och planera för framtiden, skapar bara oro och ångest, och sedan kanske det inte alls blir så. Jag försöker även att inte tänka på det som har varit, för det har ju redan varit. Här och nu är det som gäller.
/ Nastasia

Dag 28 - Mina favoritskor

Dessa är absolut de bästa skorna jag ägt genom tiderna. Använt dem varenda dag sedan den dag jag köpte dem. Jag bara älskar dem! <3 De är så himla sköna och så är de snygga också! ;)
/ Nastasia

Dag 27 - Min favoritplats

Min absolut favoritplats är sängen, det håller nog Trixie också med om! <3 Jag älskar min säng och mitt täcke och att mysa med Trixie i sängen innan läggdags! <3 Det finns inget bättre! Jag har väldens skönaste säng, bästa täcke och mysigaste hund i världen! :p Tack mamma för sängen och täcket och för att du berättade om Trixie så att hon blev min! <3
/ Nastasia

Dag 26 - Mina rädslor

Jag är rädd för konflikter,
rädd för att göra fel,
rädd för att synas,
rädd för att blotta mig,
rädd för att misslyckas,
rädd för att tappa kontroll,
rädd för att få panik,
rädd för mig själv,
rädd för känslor.

Jag är rädd för män,
rädd för höga farter,
rädd för mörker,
rädd för min far,
rädd för allt nytt,
rädd för framtiden.

Jag är nästan rädd varje dag..
Alltid finns det något att vara rädd för.
/ Nastasia

Dag 25 - Min skoltid

Min skoltid var en pärs att ta sig igenom. Jag hade det svårt med kompisar och med skolarbetet. På den tiden visste ingen om de problem och diagnoser jag har idag. Jag kämpade som ett djur för att hinna i kapp mina jämnåriga. Fuskade mycket i skolan. Jag bläddrade i boken men läste inte till exempel. Jag lurade lärarna genom alla år i skolan. Viss hjälp av speciallärare fick jag men de visste inte problemet och därför blev inte hjälpen ultimat, dessutom hade jag inte förtroende för dem och kunde inte prata med dem. Mitt problem låg i autismen, social fobin, dyslexin, och ADDn. Jag var tyst hela fjärde klass, jag pratade ingenting mer än hemma. En klasskompis fick mig att sakta börja prata men det var inte förrän i sjätte klass som jag kunde prata med lärarna igen. Jag hade svårt med stora klasser, skolmiljön, ljudet, ljuset, koncentrationen, uppmärksamheten och ovanpå det inlärningssvårigheter med läs och skrivsvårigheter. Idag kan jag sucka och skratta lätt för mig själv, att skolan inte såg detta. De såg mig, men inte hela mig. De såg bara en tyst, snäll och försiktig tjej som faktiskt gjorde bra ifrån sig på prov. De anade inte alla de timmar jag satt på kvällar och helger för att komma i kapp det alla andra gjorde i skolan men som jag inte kunde. Att jag ens klarade grundskolan utan att gå om en enda klass och fick betyg, är helt otroligt med tanke på den lilla hjälp jag fick. Det var faktiskt en klasskompis som hjälpe mig mycket, även om vi inte såg det så då. Hon förhörde mig inför alla prov och glosförhör. Oftast kunde jag inte eftersom jag inte hade läst på. Hon sade då svaren och jag lärde mig på så vis. Utan henne hade det inte gått. Jag hade fått gå om eller gå IV-programmet. För övrigt i skolan med kompisar, var det svårt. Jag hade det svårt socialt och jag var udda. Udda är inte bra i skolan. Udda i skolan är ett offer för mobbning. Psykisk mobbning var det mest av. Tjejernas viskningar, suckar, blickar och hånskratt. Jag blev alltid vald sist på gympan till exempel. Ingen ville heller ha mig i gruppen när det var grupparbeten. Jag mådde väldigt dåligt under min skoltid. Jag hade det jobbigt i skolan och hemma. Jag trivdes verken eller. Jag kände mig annorlunda och udda redan på dagis och i skolan blev den känslan mer påtaglig. Jag förstod att jag var det men inte varför. Trodde att jag bara var sen i utvecklingen och skulle bli som alla andra, men den känslan försvann ganska snabbt och jag blev mer och mer ängslig. När jag gick i sjunde klass syntes det mer och mer att jag inte mådde bra och kuratorn på skolan kopplades in. Jag gick och pratade med henne ända fram till nionde klass. Det var inte regelbundet hela tiden men jag gick till henne lite då och då. Hon bröt sin tystnadsplikt mot mig och jag tappade snabbt förtroendet för henne. Klasskompisen i skolan började allt eftersom undra varför jag drog mig undan och "mådde dålig". Jag kunde inte svara på varför jag mådde som jag mådde eller gjorde som jag gjorde. Jag tänkte inte på det, jag försökte bara överleva. Hon lämnade mig på grund av det i halva nionde klass.

Det är svårt att beskriva hur det var för mig under skoltiden. Jag var alltid trött, hade mycket ångest, mådde dåligt, hade det svårt med uppmärksamhet, koncentration och läs och skrivsvårigheter men det var ju inget jag eller någon visste om då.. Det går inte att beskriva de känslor, det hålet och den tunga börda jag bar på varje dag på grund av det. Och ovanpå det ha det svårt hemma och mobbningen i skolan. Det går inte att beskriva... Jag kan bara säga att jag är evigt tacksam att den tiden nu är över..

/ Nastasia

Dag 24 - Detta får mig att gråta

Passande dag att få det detta på när jag gråtit som ett barn ikväll. Förändringar får mig att gråta. Inte alla men många. De som är plötsliga och som är jobbiga. Som ikväll, den var plötslig och jobbig, det var en man, jag som är rädd för män. Det blir jobbigt. Sjuk jävla jobbigt.. Jag fick panik. Gråtit som ett barn. Det gör ont i bröstet nu och ögonen svider. Jag är astrött. Känner mig så sjukt ensam, dum och värdelös.. Vill ha någon att prata med, men vet inte om jag vågar be en personal komma in. Jag vill ju inte få panik igen eller börja gråta som ett barn. Nej det blir väl depp-musik och tycka synd om sig själv antar jag...........
/ Nastasia

Dag 23 - Något jag önskar att jag gjorde mer

TRÄNA! Ja för jag är så himla otränad att det inte är sant.. Svag och klen. Och tjock så klart ;p Haha!
/ Nastasia

Dag 22 - Något jag oroar mig för

Jag sjukt orolig för kursen jag ska börja på måndag. Egentligen började den i tisdags men jag var ju sjuk.. Alla andra har träffats innan. Sedan har de hittat sin plats och då kommer jag och kanske råkar ta deras. Jag kan själv bli osäker när någon tar "min" plats. All uppmärksamhet kommer att riktas mot mig och jag måste presentera mig. Fy för vad pinsamt alltså! Tur att jag har kursmaterialet redan och kan läsa det som varit veckans läxa i alla fall..
/ Nastasia

Dag 21 - Min önskelista

/ Nastasia

Dag 20 - Idag för ett år sen

Jag är ett lejon i stjärnornas tecken, i själen och i sinnet.

För ett år sedan levde jag i autismens kedjor. Jag levde i tystnad, i mörker med extrem ångest, och missförstånd. Jag klarade inte mycket själv och jag behövde mycket hjälp. Jag såg ingen framtid och jag ville dö. 

Idag har brutit mig loss ur autismens kedjor och ur tystnaden, jag har en röst, jag kan göra mig förstådd och jag förstår andra, jag kan klara mycket själv och jag lever i ljuset! Jag är pånyttfödd, jag är Nastasia och jag reser mig igen!

/ Nastasia

Dag 19 - Något jag saknar

Något jag saknar eller någon? Jag skulle vilja säga att jag saknar min mormor som gick bort 13 oktober 1993 bara 45 år och min hund Chilly som gick bort 6 juli 2012 bara 3 år ung. Vi hade mycket kvar att leva för, de försvann alldeles för fort. Det är först när jag blivit vuxen som jag börjat sörja min mormor för jag var väldigt ung och oförstående när hon gick bort.

Jag saknar även min mor ibland, att inte bo med henne. Jag saknar också att ha något meningsfullt att göra om dagarna..

/ Nastasia

Dag 18 - Min bästa födelsedag

Jag är som sagt magsjuk idag, men jag ska försöka skriva lite ändå. Min bästa födelsedag var när jag fyllde 20 år. Egentligen gillar jag inte att fylla år eller att ha födelsedagsfest. Jag gillar inte uppmärksamheten. Dessutom kunde jag bara bjuda typ 3-4 kompisar på mina barnkalas. Hatade det! De var barndomskompisarna, 2, 4 och 5 år yngre än mig. I alla fall, när jag fyllde 20 år, hade jag ett ganska stort kalas och det gick bra. Vi åt gott och jag fick presenter som jag för en gång skull uppskattade. När jag var liten fick jag alltid saker jag inte ens gillade.
Nej nu måste jag besöka toan!
/ Nastasia

Dag 17 - Min favoritresa

Att resa har alltid gett mig jättemycket ångest. Jag mår jättedåligt långt innan, under och efter resan. Det är ovissheten. Allt från packning, till hur vi tar oss till flygplatsen, om vi hinner, hur det ser ut på flygplatsen och hur det är i det andra landet. På grund av det här, har jag inte rest mycket. Men jag har ändå varit i Turkiet med min familj två gånger, 1998 och 2005, och i England (Wales) ett antal gånger. Sedan har vi rest mycket inom Sverige, hyrt stugor och besökt olika nöjesfält. Lisseberg (bodde på hotell), Ölands djur och nöjespark (bodde på hotell) och Bonbonland (bodde i stuga). Eftersom min mamma och pappa visste om mina problem, valde de ofta att hålla resor hemliga för mig. De packade till mig och samma dag kunde de säga att vi skulle åka. Även om det är jobbigt i och med min autism med plötsliga händelser, var det också bättre ibland eftersom jag inte hann tänka och få jättemycket ångest. Det är jobbigt tycka sånt här är jobbigt. Blir tårögd av att skriva det här, för jag vill inte tycka det är jobbigt. I skolan följde jag sällan med på klassresor. Jag blev bokstavligen fysiskt jättesjuk innan vi skulle resa men samma stund som jag fick besked att jag fick stanna hemma, blev jag frisk igen. Ibland blev jag tvingad att följa med, men än idag ser jag de resor som något hemskt. Jag hade ständig ångest, mådde jättedålig och kunde få panikattacker. Två resor som jag finns mest är Tysklad i årskurs 9, det var hemskt. Jag grät mycket och gick med ett ständigt hål inom mig. Jag hade också väldigt ont i bröstet och svårt att andas. Vi var borta i tre dagar, tror jag, men för mig kändes det som tre månader eller något. Jag hade ingen kompis i klassen då heller så jag umgicks med en elevs mamma, det gjorde inte saken bättre.. Jag ville bara hem. Sedan så var det resan i 2:an på gymnasiet till Stockholm. Fy för! Jag gick på samtal med kuratorn på skolan långt innan resan, sedan med två lärare också. Jag trodde att jag skulle vinna och slippa åka med, men ikke. Jag var tvungen. Det var riktigt hemskt! Jag satt med min svensklärare på bussen dit. Sedan när vi kom till Stockholm skulle vi bo på ett vandrarhem. Jag och två tjejkompisar. Det kändes bra, men jag kände mig ändå inte trygg. Ganska snabbt när vi anlänt, skulle vi gå i Stockholm med kompass och karta. Jag fick panik. Grät floder. Mina kompisar gick och jag stannade kvar på vårt rum. Men självklart kallade de på en lärare. Min svensklärare. Vi pratade länge och till slut kom vi fram till att jag slapp göra det. Vi gick en lång runda och bara pratade. Senare samma dag skulle vi till en stor matsal och äta alla 80 elever. Jag tvingade mig själv dit. Men då var alla elever redan där. Jag fick panik igen. Sprang ut därifrån och tillbaka till mitt rum och grät. Fy för vad hemskt det var!
Det var inte ens det här jag skulle skriva om.. Det var ju min favoritresa. Jag vet ingen. Bara tanken på att resa ger mig ångest. Jag trivs bäst hemma i min säng och mina rutiner. Tråkigt, men sant..
/ Nastasia

Dag 16 - Fula ovanor

Den största fula ovanan jag har är att jag bitar och drar på naglarna och hudflisor. Mina fingrar ser för jävliga ut.. Men då ska ni veta mina fötter. Nej jag biter inte på mina fötter eller tårnaglar (usch nej!), men jag drar hudflisor under fötterna så de blivit helt förstörda. Ibland kan jag inte gå för att såren är så stora.. På något sätt gillar jag smärtan. Jag vet, jag är sjuk, galen. Jag brukar också noppa med en pincett hår på min kropp. Jag gillar känslan. Jag har försökt bli av med dessa fula ovanor men jag lyckas inte mer än i några dagar. Jag tror det ligger i min ångest och nervositet, blir jag av med det och jag blir av med ovanorna. Lättare sagt än gjort. Någon som har tips på hur man kan bli av med fula ovanor som dessa? Tar tacksamt emot tips.
/ Nastasia

Dag 15 - Mina drömmar

Detta är en jättesvår punkt tycker jag eftersom mina drömmar hela tiden skiftar. Men det finns en dröm som ligger kvar, lite gömd och undan knuffad. Det är att jag en dag ska köpa en gård och starta mitt eget hunddagis. Idag vet jag inte om jag vill det lika mycket som då. Nu är jag mer här och nu. Min dröm är att må bra, vara lycklig och glad varje dag.. Faktum är att jag är oftare glad och lycklig nu för tiden än bara för ett år sedan. Jag är tacksam till allt jag har. Frisk luft, friheten, mat, rinnande vatten, ja allt!
Jag har en lista med livsmål som jag försöker uppnå. Den ser ut så här;
1. Skaffa min egna hund
2. Flytta hemifrån
3. Börja åka buss igen
4. Ta körkort
5. Skaffa min egna bil
6. Handla själv
7. Bo själv
8. Ha ett jobb med lön
9. Bli sambo
10. Skaffa barn

Andra livsmål som ska uppfyllas varje dag
1. Acceptera mina diagnoser och problem och ta emot hjälp
2. Älska mig själv för den jag är
3. Våga prata och säga ifrån
4. Utmana mig själv
5. Vara mig själv
6. Vara ärlig mot mig själv och andra

/ Nastasia

Dag 14 - Vad jag skulle göra om jag fick en miljon

Om jag fick en miljon skulle jag först lägga mycket pengar på flera körlektioner i veckan i några veckor för att bli en jättevan bilförare, sedan kört upp och klarat den såklart ;) Sen hade jag köpt en fabriksny blå hyundai i10 (den på bilden ovan). Sen hade nog försökt leva lite lyxigare. Skapat ett nytt konto och skickat en viss summa till mig själv varje månad :) Kunna fika på Espresso House, köpa kläder oftare och köra bilen överallt utan att tänka på bensin. Jag vill kunna leva utan att behöva tänka på varenda krona, slippa tänka på småpengarna. Sedan hade jag nog velat resa till Thailand också. Har aldrig varit där men hört så mycket gott om det. Och jag som älskar thai mat, gillar sol, bad (utomlands) och den thailänska kulturen borde gilla Thailand. Självklart hade jag tagit med hela min familj med Evin och Pär också! :D
/ Nastasia

Dag 12 - I min handväska

Jag är sämst på att använda min handväska och jag är sämst på att hålla reda på den när jag väl använder den. Glömmer den överallt. En gång glömde jag den i ett provrum i en klädesaffär och kom på det kanske 15 min senare när mamma frågade efter min väska.. Suck. Men jag har lovat mig själv att bli bättre. Jag måste. I alla fall.. I min väska har jag solbrillor, en mascara, plånbok, tuggummi, klicker, busskort och akutpiller mot laktos eller mensvärk :p
/ Nastasia

Dag 11 - Det här hade jag på mig idag

Bara en klänning/tunika och leggings. Och solbrillorna såklart! ;) hehe!
/ Nastasia

Dag 10 - Mina passioner

Mina passioner i livet är framför allt djur. De har en läkande effekt på mig. I närheten av djur försvinner allt annat. Min hund, min bebis är därför en stor del av mitt liv. Utan henne hade jag inte orkat. Det är för henne som jag orkar vissa dagar då jag inte finner någon mening att gå upp ur sängen till exempel. Djur har alltid varit en stor del av mitt liv. Vi har alltid haft hund ända sedan jag var liten. Många foton finns på mig och hundar. Det äldsta fotot, då är jag knappt ett år, sittandes på golvet med en tax i knät, helt inne i hunden, och tittar inte i kameran. Jag kan stå i timmar och bara titta på djur i en djurpark till exempel. Det är rogivande och fascinerande. Hur de kommunicerar med varandra, hur de beter sig, försöka lista ut vad de tänker osv. Jag tycker om allt med djur, att titta på dem, betrakta dem, vara nära dem, fota dem, ja allt! Ett tag ville jag jobba med djur, på en djurpark, sedan blev det hunddagis, men ett intresse eller en passion ska inte vara ett arbete. Eller? Jag har arbetat i en djuraffär. Jag trivdes med djuren, att få mata dem, kela och göra rent till dem. Jag kände mig uppskattad. Men så var det det att det var en affär. I en affär stannar inte djuren för alltid. Det försvann djur och det kom nya hela tiden. Det gjorde ont i hjärtat att se dem försvinna en efter en. Vissa blev "för gamla" för att säljas så de skickades tillbaka från var de kom ifrån, vissa köpes och vissa var för unga för att säljas. Under tiden jag jobbade i affären föddes det små råttbebisar! Sååå sööta! Men de stannade inte länge eftersom de var för små för att säljas. Jag gillar alla slags djur. Mest däggdjur såklart. Fiskar, ormar, ödlor osv är inte speciellt intressanta. Min favoritplats är Zoo. Jag älskar Zoo. Bara tanken på Zoo i denna stund får mig nästan tårögd! Zoo är mitt paradis! I Love it! Jag avgudar det! Kan aldrig få nog av Zoo. Klart jag kan tycka synd att de är instängda men det är det närmaste vilda djur jag kan komma.
Någon annan passion är väl skrivandet, även om jag blivit dålig på det sen jag slutade skolan.. Och mina brorsöner är en stor passion i mitt liv. Lite som med djur! De är så fascinerande! Visst är det fascinerande hur en människa kan gå från att inte kunna någonting till att kunna nästan allt på ca ett år!? Stå, gå, sitta, äta, prata osv.. Det är häftigt att få vara med i den utvecklingen!
Ja det var väl lite om mina passioner.. Inte de mest användbara och häftigaste men det är jag iaf...
/ Nastasia

Dag 9 - En perfekt helg för mig

En perfekt helg för mig är när jag är med min familj, får träffa mina brorsöner, äter god mat, umgås och bara är. Denna helgen är ett bra exempel. Bästa helgen på länge! Och än är den igång :D Vi är på väg hem från Johan, Ellinor och Evin just nu. Ska passa Pär kl 15 :) Wiie!
/ Nastasia