Jag får försöka glädjas åt det lilla..

Igår när jag var hos prönen beställde jag hem internet. Jag tänkte höra med dem innan jag beställde för vilket jag skulle beställa, 50/10 för 339kr eller 10/10 för 289kr. När jag då gick in på hemsidan för att visa dem, kom det upp ett grymt sjukt bra erbjudande på 250/10 för 250kr! Det var så bra att pappa tyckte jag skulle beställa direkt, vilket jag gjorde. Dessutom fanns erbjudandet bara där till och med igår! Fatta vilken tur jag hade! :D Känns sjukt bra! Hoppas det kommer med posten redan idag eller imorgon!

Till något helt annat.. Idag är det är femte dagen sedan jag höjde dosen på min medicin och helt ärligt kan jag inte säga att känner någon större skillnad.. :( Mycket lite bara i så fall. I lördags hade jag sådan sjuk ångest hela dagen att jag bara ville hem från Love utan anledning. Ville bara det skulle bli kväll då jag kunde försvinna in i drömmarnas värld. Och igår hade jag sådan sjuk ångest trots medicinen på kvällen att jag hade svårt att somna... Dessutom vaknar jag fortfarande innan 8 varje morgon och det är grymt jobbigt för jag behöver min sömn..... 

Men men, jag får försöka glädja mig åt att det är liiiite bättre, att jag ska få bra internet snart och att 2 läkarbesök jag väntat på i över 2 månader äger rum denna veckan...

/ Nastasia

Ätit ute med mor och far!

Mongolian BBQ! <3 Bästa maten ever!
/ Nastasia

Sen blev det väldigt sen kvällsmat...

.. På krogen.. Rödspätta :) Mums!
Tagit mina nattpiller nu. Haft förhöjd dos nu sedan i onsdags. Så fjärde kvällen. Känns lite bättre men har ändå ångest varje dag. Speciellt i eftermiddag har de känts asjobbigt...
Men men ska väl lägga mig snart här hos Love i bäddsoffan.. Natti!
/ Nastasia

Till mellanmål blev det...

Mjukglass och pommes vid 15-tiden...
/ Nastasia

Nastasia lagar mat hos Love!

/ Nastasia

Fortfarande dåligt internet...

Jag har fortfarande dåligt internet men just idag känns lite liiiiite bättre. Jag kan surfa i alla fall... Det är bra för då har jag kunnat leta efter ett bredbandsabonemang. Jag bor i ett comhem-hus så valet av operatör var enkel, dock inte vilket abonemang. För vilken hastighet ska jag välja? Det lutar åt det billigaste då det ändå är ganska bra. 10/10, alltså 10 mbit/s upp och nedladdning. Men för 50 kr mer i månaden kan jag få 50/10 och det är ett sjukt bra internet. Så jag är ändå kluven.. Vad är 50 kr? Det är en halv spotify. Jag vill ha spotify också för 99 kr i månaden, vilket jag redan är snål med. Dessutom betalar jag för mitt mobilabonemang med 169 kr i månaden. För mig känns alltså 50 kr mer ganska mycket pengar i månaden, samtidigt som jag får ett sjukt bra internet. Är det värt det? Jag vet inte för jag vet inte heller hur 10/10 skiljer sig från 50/10.. Dock får man lov att prova 50/10 i tre månader och under den tiden nedgradera sig till 10/10. Önskade att det var tvärt om också men det verkar inte så.. Hade velat prova 10/10 och om det inte känns bra, ändra till 50/10. Samtidigt som en vän säger att 10/10 räcker och är bra, att jag borde bli nöjd med det. Det är skitsvårt beslut. Hatar att ta beslut som är avgörande för min framtid. För det känns som ett livsavgörande beslut. Jag behöver inte bestämma mig idag för det är ändå helg nu och imorgon åker jag dessutom hem till Love. Vi får se om jag kommer fram till något efter helgen...

/ Nastasia

Okunskap om Asperger (eller om mig)!

Igår var jag som sagt på träff i stan med andra aspergare. Innan jag åkte poängterade jag tydligt att personalen INTE skulle ringa mig under den tiden. Jag hör av mig strax innan jag går mot tåget hem. Samma sak gäller när jag varit hos mina päron. Det är grymt stressande för mig när min telefon ringer att jag får extrem ångest av det. Dels för att det ringer, dels för att jag blir orolig när någon annan är orolig, dels för att jag har svårt att svara och dels för att jag tror jag gjort fel. Igår kväll ringde personalen 6 gånger!!! Jag blev så panikslagen att jag flera gånger var på väg att gråta och jag hade hjärtklappning. Jag klarade inte av den pressen, den stressen och den oron.. Som alltid i folksamlingar, kan jag inte röra mig helt fritt eller prata helt fritt. Så självklart kunde jag inte heller svara i telefonen eller gå därifrån. Bara det gav mig panikkänslor. Ge fan i att jaga mig!

Sedan har vi i fredags då jag flera gånger blev petad på av personalen när de ville mig något. Samma sak där, jag blir grymt ångestfylld, rädd och panikslagen.. Ingen rör mig om jag inte bett om det! 

Sedan har vi idag när de skickar sms till mig om att ridningen är inställd idag. Jättebra, eller inte.. Då de visste att jag låg och sov, vaknade jag av smset och blev grymt orolig och stressad. Dessutom fick jag inte sova klart... Hellre att de väntade att säga det till jag vaknat av mig själv!

Sedan berättar de inte förändringar trots att jag gång på gång sagt att jag vill veta ALLT.. De hade tex inte förvarnat mig om att bara en vikarie skulle jobba på förmiddagen.. Ångest för det.

Så idag har jag ångest för igår med telefonterrorn, att jag gjorde fel, att jag fick sms direkt på morgonen och att en personal inte var här som de sagt. Allt detta hade kunnat undvikas om bara kunskapen om min Asperger och problematik var bättre. Ändå har jag sagt till om alla de fel de gjort och ändå upprepas samma fel gång på gång. Och vem får lida? Jo, jag...

Jag vet att några i personalen läser min blogg. Jag hoppas verkligen de ser detta. Fan, nu bölar jag... :(( fan fan fan... Alla känslor bara kom. Jag är rädd. Tänk så blir de arga på mig. Tänk så är det mig det är fel på. Tänk så är det jag som ska förändra mig fast än jag inte kan. Ja, tänk om de hatar mig för att jag är som jag är och kräver det här för ens orka leva. Nej, nu får jag sluta skriva.. Bölar bara ännu mer... 

/ Nastasia

Jag är inte ensam med Asperger!

Jag fick min Asperger diagnos (eller egentligen Autism) år 2009. Innan dess har jag alltid känt mig annorlunda och ensam i mitt sätt att vara på, men tänkt att jag nog kunnat bli som andra om jag baraanstränger  mig lite mer än de 150% jag redan gett.. Efter diagnosen insåg jag att det aldrig skulle ske och jag kände mig ensamare än ensamast. Många med Asperger har själv begärt en utredning för att få veta om de har det. Min historia ter sig lite annorlundare än så. Jag fick min diagnos då jag bara skulle till en psykolog för psykologbedömning ang mitt hälsotillstånd. Jag hade ingen aning om de test han gjorde på mig, vilken betydelse de skulle ha för min framtid. Varför jag skriver detta är för att igår kväll var jag på en träff i stan, samma träff som för två veckor sedan, där vi pratade mycket kring diagnosen och hur vi fick den. Träffen började som vanligt kl 18 men sen pratade vi så länge att klockan hann bli 23.15 innan vi avslutade.. Jag måste säga att även om det är jobbigt för mig att träffa andra så där, är det mest givande då jag för första gången i mitt liv inte känner mig ensam. Det är svårt att förklara men alla på träffen har/haft det tufft i livet med depressioner, psyk, självskadebeteende, ångest osv.. Klart att det finns många som har det tufft, men att sitta ner och prata med andra som har samma problem eller liknande är något helt annorlunda än att bara höra från andra att jag inte är ensam. Förstår ni hur jag menar? Personalen här säger jämt att jag inte är ensam om att må dåligt, ha ångest och så vidare. Det gör ont att höra, eftersom det visar den okunskap de har om Asperger. Alla på träffen har Asperger, inklusive ledaren. Alla förstår, alla lyssnar och ingen dömer det vi pratar om. De flesta bara nickar och instämmer när man berättar hur hemskt man haft det eller något man upplevt. Jag vet inte vad jag mer ska säga. Det finns inte ord att beskriva den samhörighet och delaktighet jag känner. Jag är mållös. 

/ Nastasia

Favorit i repris! - Fin dikt om Asperger.

OBS! Det är inte jag som skrivit denna! (Tagen från facebook!)

Försök förstå,
så ska jag göra likaså.
Vi vill och vi kan,
lära av varann.

Hela livet har jag fått höra,
”Nej så kan du inte säga och göra!”
Alla vet om denna oskrivna lag,
den enda som inte vet, det är jag.

Tvinga mig inte att ha ögonkontakt,
då hör jag inte vad som blir sagt.
All min energi går då åt att,
tvångsmässigt, stirra besatt.

Ändra inte mina rutiner är du snäll,
och säg till innan, om du vill komma och fika någon kväll.
Låt mig ha mina ritualer, vanor och system
annars blir ångesten, fruktansvärt extrem.

När du vill ha något sagt så säg vad du menar,
jag kan oftast inte förstå metaforer, ironi eller ordvitsar.
Jag tolkar det som sägs konkret och bokstavligt,
och har svårt att tolka andras utryck såsom gester, kroppsspråk o dylikt.

Jag säger vad jag tänker och tycker, och om det upprör dig,
så vill jag be dig att ha överseende, och ursäkta mig.
Jag kan babbla på i oändlighet om specialintresset mitt,
om andra vill höra eller ej spelar inte så stor roll, det är valfritt.

Krama mig inte, jag gillar inte att bli rörd,
rör mig inte överhuvudtaget, speciellt inte när jag är upprörd.
Jag har det jobbigt med vissa ljud,
och jag kan bli galen av en lapp som skaver mot min hud.

När det är mycket runtomkring,
så hör jag ibland, ingenting.
Jag försvinner i en värld som bara är min,
för att jag ens ska orka vara med, i världen som är din.

Hela livet har jag fått lära mig vad som är ok,
att säga och göra, i världen som tillhör dig.
Jag gör fortfarande fel, och många med mig,
men du kanske kan lära dig nu, utav världen som tillhör mig?

Jag är inte knäpp, jag är inte sjuk, inte dum, eller efter,
Jag har mitt eget sätt att tänka och agerar därefter.
Många stora människor var som mig, och tänkte bättre och mer,
Vi är ganska fantastiska, vi som har Asperger
Skriven av Jessica Kirjavainen

Möte möte möte

Idag har jag varit iväg sedan 9 imorse och 17 i princip. Jag var dock hemma mellan 13.10-14.30, annars har jag varit iväg hela dagen. Jag är helt slut. Men åh sån ångest jag har nu med.. :( Tagit min nästsista behovsmedicin ikväll.. Mötena idag har gått bra. Det drog ut över tiden hos kuratorn med en kvart. Många papper att fylla i om olika ansökan. Det var god man, aktivitetsersättning, särskild ersättning vid altivitet och fond. Phew, så rörigt allt blev. Sedan fikade jag och A i stan innan nästa möte med psykologen började 12. A körde hem när jag gick in till C. Hos C gick det helt ok. Hon tyckte jag såg piggare och typ gladare ut idag jämfört med förra veckan. Jag kände inte så, men helt klart hade jag lite mindre ångest just när jag var hos henne.. Pratade om mötet med sjuksköterskan som jag skulle på senare på eftermiddagen och om ridningen på torsdag. Sammantaget kom vi fram till att det inte är hopplöst men åh så kämpigt med min ridning. Att med min viljastyrka och kämparglöd kan jag komma långt. Hon menade att jag tog körkort fast ingen tordde på mig. Samma gäller ridningen nu. Många tvivlar, inklusive jag. Men jag vill så gärna klara av det....  Vi får se hur det går på torsdag. Efter mötet med C då jag tvivlade på om jag ens skulle försöka mer, ska jag nu försöka lite till. För kanske jag behöver 5-10 privatlektioner innan jag känner mig trygg och med kontroll... I alla fall så efter mötet med C körde jag ju hem. Hade beslutångest för om jag klarade av och ville åka ensam till psyk. Pratade med personalen och vi bestämde att K skulle följa med. Vi kom in på mötet 15.15 och 16.45 gick vi ut därifrån.. Även detta möte drog ut över tiden.. Närmare 30 eller 45 minuter.. Vi pratade mycket om allt som hänt den senaste tiden. Det är mycket stora och negativa saker, och det är därför inte konstigt att jag mår som jag gör.... Tack! Säger jag. Det har varit Trixie, saknad efter honom, oro för honom, slutat jobba, slutat träna, höga krav från personalen, avslag på kollo, brösten, vikten, pengar och ridning. Dock trodde ssk M att jag var deprimerad och ville att jag skulle skatta om depression.. Jag sade att psykolog C tydligt sagt att jag inte är deprimerad, fast att hon inte gjort det så direkt ordagrant, men jag har tolkat det så. Dessutom var jag livrädd för psykakut och liknande, därför gjorde jag allt för att undvika det... M förstod nog och sen kom läkaren in på slutet. Jag ska få höja min medicin jag redan tar. Men först ville han sätta in en ny som tillägg till den jag redan tar. Jag förstod inte riktigt hur han kom fram till det beslut han gjorde, men jag antar att det blev bra.. Han sade att om jag får effekt av höjningen bör jag få det redan dagen efter och att den verkar riktigt bra på ångest. Dock var vi hemma så sent att jag först imorgon kväll kan börja höja dosen, då apoteket är stängt... 

Men men nu har jag som sagt tagit benzo och känner mig dämpad.. Ska se på top model nu och biggest loser senare.. Men är också helt slut.. Jaja, ni fick er en liten update.. Ha det!

/ Nastasia

Lååååååååååååång nervös-ångest-dag

Jag vaknade 9.32 idag och jag blev glad för att det var efter 9, men ledsen då det var måndag och inte tisdag och för att jag vaknade med ångest.. Tänkt på morgondagen rätt så mycket, eller riktigt jävla mycket.. Tagit min behovsmedicin idag och jag har även pratat med personalen senare och nu känns det bättre. Vi kallar henne personalen för A. A följer med mig till habben imorgon. Vi kör två bilar. Hon följer med in på mötet med kuratorn där vi ska prata ansökan om  både det ena och det andra.. Känns asbra att ha A med. A var med förra gången hos kuratorn. Sedan efter mötet håller vi ihop en timme i "stan". Fikar lite och kanske hinner med någon affär. Sen följer A med mig till habben igen, lämnar mig där, jag går på mötet med min psykolog och A kör hem. Efter mitt möte kör jag också hem för en kort stund, max 1,5 timmar, för att sedan köra till sjuksköterska M på psyk. Hoppas allt löser sig och blir bra för mig efter alla möten imorgon!! Jag vill verkligen ha det så här mer!!! :((

Ska bara se biggest loser nu sen ska jag försöka sova.. Måste vara körduglig imorgon för imorgon blir det mycket bilkörning.... 

/ Nastasia

En fluga på väggen

Fotat denna med mobilen idag!

Det har varit två hela dagar hos päronen i påsk. Det tar på krafterna. Jag har dessutom varit uppe innan 7 den ena dagen och innan 8 den andra, vilket jag i för sig gjort i över en vecka.. Idag var dessutom alla också hos päronen. Mina brorsor, deras sambos och mina brorsöner. Jag tycker det är kul att träffa dem, men jag känner mig inte som en av dem. Jag ser allt, hör allt och upplever allt, eller ja, till viss del. Många gånger hänger jag inte med. Jag försöker prata och att komma med något, men sällan blir det så. Oftast är det försent eller så vet jag inte hur jag ska säga. Ibland, eller oftast vet jag inte ens hur jag ska göra. Det är svårt att förklara. Jag känner mig som en fluga på väggen. Jag finns men ändå inte.
Ja, ångesten talar just nu. Varit ganska ok dessa dagar på den fronten... Det säger dock inte att jag mår eller har mått bra. Just nu vill jag sova hårt, vakna på tisdag och vara helt fri från ångest. Vad tror ni om det? Senaste veckorna har jag haft svårt att somna trots min nattmedicin, jag vaknar 1-5 gånger per natt och jag vaknar med magont och ångest tidigt på morgonen utan att kunna somna om. Vi får se vad som händer.. Nu ska jag iaf stänga och släcka ner allt och försöka sova.. Wish me good luck!
/ Nastasia

Världens sämsta internet..

Har haft världens sämsta internet i flera dagar nu, klarar knappt av att skicka iväg detta inlägget, läsa bloggar eller gå in på banken. Titta på play eller strömma musik är helt omöjligt... :(( Tycker det borde bli som vanligt snart.....
Som ni kanske förstår är jag hemma igen. Ska sova när som, är astrött. Jag menar ASTRÖTT! Så är seg/utmattad/trött har jag inte varit på länge.. Badade hos mamma, med mamma i bubbelbadet med 40 graders vatten och det drog musten ur mig helt... Tusen miljoner effektivare än alla piller i världen mot sömnbesvär. Jag svär. Men men.. Nu borsta tänder, sen sova. Imorgon väntar en ny dag hemma hos päronen och då kommer även alla andra också! <3 Ha det!
/ Nastasia

Lite gladare, lite piggare, lite bättre men bara lite..

Är hos päronen idag. Suttit i solen en stund. Skönt. Men just nu har jag magknip pga laktos i de få chips jag ätit. Aj aj aj! Att jag aldrig lär mig? :s
/ Nastasia

Glad Påsk!

/ Nastasia

Bra vid ångest - Shopping i stan

Hela förmiddagen och in på eftermiddagen har jag varit i stan med Maja, min kontaktperson. Hon ville träffa mig ändå, även om hon sagt upp sitt uppdrag. Det verkar även som om hon vill träffa mig hädanefter också. Hon pratade till och med om sommaren, att vi kunde ta tåget till havet osv..
I alla fall kändes ångesten hanterbar, nästan bortglömd när jag var i stan... För en kort stund glädjes jag åt att äta gott, shoppa och shitchatta (skitsnacka).. Jag åt en supergod räksallad som jag själv komponerade som sedan avslutades med en yoggiboost-liknande. Det behövde jag verkligen, den glassen! Mmm.. Sedan shoppade jag välbehövliga solglasögon, då en annan boende satt sönder förra årets glajor.. Sedan kunde jag inte låta bli väskan på bilden ovan, var bara tvungen att köpa den fiiiiiina väskan! <3 Köpte också en mindre, men åååh så fin plånbok som får plats i den nya väskan.. Sedan köpte jag en scarfs med dödskallar på, en tröja och ett marabou choklad! Äntligen!!! Som jag ska äta det ikväll! JAA!
Men snart kvällsmat.. Peace!
/ Nastasia

Lång ångestfylld dag..

Idag vaknade jag som vanligt vid 8-tiden även om jag tänkt sova till jag vaknar. Men som vanligt vaknar jag långt tidigare än vad jag önskat och inte kunnat somna om. Dagen har varit lång, ångestfylld och tradig, samtidigt som jag inte vill göra något. Jag har dock varit hos optikern idag och kontrollerat synen med linser i, då jag upplever dålig syn på långt håll. Och mycket riktigt var det så. Inte så värsta men dock så att optikern ska beställa nya linser med högre styrka på långt håll. Känns bra. Behöver bra syn på långt håll när jag kör bil bland annat... Sedan skulle jag handlat men ångesten är och var för stor. Jag kan hantera den hemma men att ta sig ut i redan jobbiga situationer kan jag inte hantera. Jag känner det. Jag vill så gärna att personalen ska förstå utan att jag ska behöva böna och be och eventuellt gråta inför dem, att jag inte klarar av vissa saker nu som jag tidigare klarat. Jag klarar inte att gå och handla, men för det ska jag vara utan mat hemma? Jag har önskat så att de ska erbjuda att handla åt mig, men nej. Jag är även så grymt chokladsugen att det söker mig och ger mer ångest, då jag vet att jag inte kan få det eftersom jag inte klarar av att handla.. Känner mig så hjälplös och liten. Ingen förstår mig och ingen vill hjälpa mig. 

Min psykolog ringde till mitt boende idag angående nästa vecka då hon ville träffa mig men att det krockade med tiden jag hade med kuratorn. Jag ska behålla kuratortiden 10-10.45 och C kan ta emot mig 12-12.45. Alltså har jag ca en timme slötid i "stan". Vill verkligen inte det ensam, dessutom vill jag inte vara ensam på kuratortiden.. Jag har bett om att ha en personal med men de har personalmöte just den dagen och den tiden... Otur? Ja, hela mitt liv är otur. Dessutom ska jag till psyk kl 15.15 samma dag...

Men men... Nu kvällsmat.. Ha det!

/ Nastasia

Glömde berätta!!!!

Jag glömde skriva och berätta vad jag fick reda på idag per SMS! Min kontaktperson skrev att hon inte kan vara min kontaktperson mer :( Jag har känt det på mig länge men ändå känns det jobbigt då man får det svart på vitt... 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mina livsöden.. Gång på gång motgångar. Jag börjar tro att ödet bestämt göra mitt liv till ett lidande som långsamt kommer att ta livet av mig...

/ Nastasia

Psykologsamtal 15/4 2014.

Precis som tidigare såg C direkt att det var något. Hon anade att det inte varit bra på hela tiden sedan vi träffades sist eftersom det redan då var dåligt. Och jo, mycket riktigt hade hon rätt än en gång. Hon tycker att jag hatar mig själv alldeles för mycket. Att när jag mår bra har jag en kämpar glöd, vill och kan mycket, men när jag mår dåligt, föraktar jag mig själv, vill och kan inget. Jag kan inget annat än att hålla med. Frågan är bara hur jag tar mig ur detta? Hon tycker att jag ska andas, ta hand om mig och göra saker jag tycker om. Men jag har sådan sjuk ångest ju att jag inte vill eller kan något :( Jag måste bli av med ångesten först och det blir jag med medicin. C tycker att det bara hjälper tillfälligt och det har hon rätt i, men jag finner ingen annan lösning just nu. Därför har jag tagit behovsmedicin i eftermiddag med.... Jag vet inte vad eller varför jag har ångest, därför kan jag inte heller ta itu med den på riktigt. C förstod mig och hon förstod också att jag behöver träffa henne oftare igen. Så varje tisdag, istället för varannan. Känns bra. Dock krockade nästa vecka med kuratorn på habben för att få hjälp med olika ansökan. C skulle prata med kuratorn och se om hennes tid går att flytta, då C bara kunde den tiden.. Hon ringer nog imorgon och berättar för mig läget, för än har hon inte ringt. Sedan har sjuksköterskan på psyk ringt i eftermiddag. Läkaren har inte tid att träffa mig. Jag får heller inga fler behovstabletter.. Jag har bara tre kvar! :(( Dock erbjöd sjuksköterskan mig att få träffa henne på tisdag nästa vecka kl 15.15 och kanske, bara kanske, kunde läkaren titta in en kort stund. Jag har träffat sjuksköterskan själv tidigare, hon är grymt bra. Kan alla mediciner, till och med bättre än läkaren, och hon är lätt att prata med. Så jag är nöjd att bara träffa henne till att börja med, men att eventuellt få prata kort med läkaren. Kanske jag kan få någon annan bättre ångestmedicin då! Jag hoppas! Jag hoppas! Men inte för mycket, för jag vill inte bli besviken, sviken eller sårad :( 

Jag ser inte framemot dessa dagar fram till den 22 april kl 15.15 med endast tre st behovstabletter kvar, då det är fucking sju dagar dit!!!! :(((( men men, nu ska jag käka kvällsmat.. Vi hörs!

/ Nastasia

Det känns liiite bättre.

Jag har tagit min behovsmedicin ikväll.. Den går lagom ur kroppen till jag tar min nattmedicin kl 20.. Det känns bättre liite redan. Sedan fick jag veta att sjuksköterskan på psyk ska ringa imorgon angående min behovsmedicin och läkartid. Finns lite hopp.. Hon tog min beroendeskräck på allvar iaf... Dock inte mitt mående, men men... Imorgon ska jag i alla fall till psykologen kl 10. Det känns awsome. Som jag har väntat sedan sist vi sågs för exakt två veckor sedan.. Känns som om jag behöver gå till henne varje vecka igen.. Men vi får se vad hon säger imorgon. Kan inte fråga om det själv i alla fall, inte heller berätta hur jag mår. Jag är inte jätteorolig för det eftersom hon har den aswome förmågan att se rakt igenom mig. Så snälla håll tummarna för mig imorgon! <3

Ikväll blir det mys och se på Top Model Svergie och Biggest Loser Sverige! 

/ Nastasia

Vården är fucked up!

Personalen har hjälp mig ringa psyk idag. Jag är inte värd en akuttid till min läkare... :(( Men han kan avboka mitt läkarintyg-besök samma dag den 17 mars för ett akutbesök. Det är helt OK. Själv kan jag inte få någon akuttid... De tycker jag ska fucking lida till den 30 april då jag ska dit för läkarintyg som för den delen skulle ha varit för över en och en halv månad sedan... Assssåååå jag klarar inte det!!!! Vad fan ska man göra? Vården är fucked up och rövknullar mig. Ja, jag är jävligt förbannad, ledsen och gråtfärdig just nu.. Jag får knapra benzo var tredje timme var dag till den 30 april, enligt dem.. Det är helt OK. Jag ska bli pillerberoende för att de inte kan ta emot mig tidigare. Fan vad fucked up världen är! Palla.... 

/ Nastasia

Jag börjar känna mig desperat!

Jag står inte ut med denna ångest. Äter långsamt upp mig inifrån att det tar kol på mig! :(( Assåååå jag börjar allvarligt bli desperat efter en lösning.. Jag googlar och söker men finner inget annat än att ta överdos, skada sig, alkohol eller annat dramatiskt, farligt eller skadligt. Jag må vara desperat men inte så desperat. Nej, jag ska försöka få en akuttid till min läkare. Känner att han kanske har något som jag kan ta dagligen för min behovsmedicin är ingen bra att ta så ofta som jag gör... Och jag vill inte bli pillerberoende eller missbrukare... Jag vill ta mina piller så som min läkare har skrivit ut dem, men just nu känns dem inte tillräckligt som jag har.. Fan asssååå jag vill inte ha det så här! :'(( Hoppas jag får en tid snart! Får hjälp att ringa dit imorgon, sen får vi se.....
/ Nastasia

En vanlig dag i mitt vanliga liv

Jag fattar mod och kliver ut genom dörren 

Känner avgaserna som stinker

Motorer, bromsar och tutor som väsnas

Runt omkring mig ser jag människor

Många människor

Unga och gamla

Jag känner paniken

Solen skiner rakt i ansiktet

Jag mår illa

En kvinna passerar

Hon luktar parfym

Det stinker

Jag får svårt att andas

En cyklist passerar

Han plingar högt i ringklockan

Jag tappar koncentrationen

En hund skäller 

i en trädgård längre bort

Jag kan inte tänka klart

Flera barn skriker och skrattar längre bort

Jag tappar tålamodet

Känner marken under fötterna

Kläderna är varma och huvudet spränger

Överallt människor, ljus, oväsen, ljud och prat

Jag är gråtfärdig

/ Nastasia

Alien i vår tid

Jag är en alien i vår tid. Jag vill vara en del av det som andra kallar ett normalt liv, men vem bestämmer vad som är ett normalt liv? Andra tycker, andra uttrycker, andra säger, andra vill, andra ställer krav på Mig. För att jag ska bli en av er. Men jag är inte och kommer aldrig att bli en av er. Varför är ingenting jag gör gott nog? Kan du inte leverera i denna värld, är världen ingen plats för dig, så vart ska jag ta vägen? Kan någon peka eller leda mig vägen? Jag fungerar annolunda, jag är annorlunda och för det är jag dömd till livstid i ensamhet, men jag har fortfarande känslor. Jag är högkänslig med en extrem sensoriskkänslighet för Allt. Ångest. Tomrummet. Paniken. Skräcken. Är bara en bråkdel av min verklighet och det hindrar mig från ett normalt liv. Jag drömmer om en värld där såna som jag är accepterade, respekterade, förstådda och visade med hänsyn. För just nu är jag bara en vilsen, panikslagen, skräckslagen, ångestladdad och ensam alien i vår tid.
/ Nastasia

Ångest

Nej. ångest, NEEEJJ. Ångest. 
Utvald av ångest. Jag vill. Vill ut här i från. Men jag. Tålamod. Tålamod. Andnöd. Tryck över bröstet. River. Sliter. Tomrum. Äter upp inifrån. Jag kommer dö. Lugnande. Röster. Du är stark. Ångesten hör. Du är svag. Sinnessjuk. Sjukdom. Fel. Ditt FEL. Ditt FEL. Huvudvärk. Illamående. Ont i magen. 
Hej. Dö. Hejdå. Jag vill inte.. lika mycket som jag vill . ZzZzZ sova. NEJ! Ångest. Vitt tak. Vit tom färg. Tomt liv.. Livet. Ångest. Depression. Sjukdom. Funktionsnedsättning. Tankar. Dimension. Ditt liv. . Ärvt utav dej. Mitt. Mitt liv. Udda. Speciell. Annorlunda. Unik. 

/ Nastasia

Ångest ångest ångest

Idag har varit ett jävla helvete rent ut sagt. Mår piss, har mått piss och allt är piss.. Tagit min behovsmedicin idag igen.... :( Jag stod fan inte ut att ha sån extrem ångest, jag gjorde verkligen inte det.. :'( Var fan helt gråtfärdig. För en gång skull mådde jag bättre men inte bra i magen idag. Däremot har jag varit energilös, trött och hängig. Fick även huvudvärk fram mot lunchen. Tog två huvudvärkstabletter, hjälpte lite. Sov/vilade en stund på soffan. Sedan blev ångesten odräglig och extremt outhärdlig att jag inte visste till slut var jag skulle bli av.. Försökte stå ut, men ju mer tiden gick desto mer ångest fick jag. Palla... Sedan åt jag mycket kvällsmat, vilket jag inte kunnat på en vecka snart. Fick betala priset för det med magont. Varit på toa med.. :'(( asssssssååå jag pallar fan inte! 

Kan någon snälla ta mig här i från, ifrån detta helevete?????? Snälla?

/ Nastasia

Något nytt

Igår var en helvesdag fram till dess att jag skulle ge mig iväg inför något nytt på kvällen. I för sig vaknade jag av mig själv vid 11.20 tror jag. Det behövde jag! Sedan åt jag lite mat vid 12 men aj aj aj i magen resten av eftermiddagen... :( Skulle iväg 17 med tåget och behövde ha i mig något innan dess. Fasade för det men jag åt blåbärssoppa och en skorpa. Det fick bra, tack och lov! För sedan var jag inte hemma igen förrän 22.30! Det var en asperger-träff som jag tidigare inte varit på och jag hade med mig en personal från boendet. Träffen började 18 och offeciellt slutar träffen 20, men nästan alla sitter kvar till 21 el 21.30. Igår kom vi iväg 21.50.. Hann precis med tåget hem 22.08. Jag positivt överraskad och impornerad av träffen. Som det var där, hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag kände mig som en i gänget direkt, alla var öppna och alla accepterade varandra. Till och med jag vågade berätta en hel del privata saker. Rikitgt nice! Jag är super glad och nöjd efter träffen. Längtar till nästa gång! 

Dessvärre är magen fortfarande inte bra.. Sprang på toa efter frukost idag med.. Tänkte ställa in däckbytet jag hade idag, men det gick ändå. Jag kom i säng vid 23.30 igår och jag fick gå upp 8 idag för att hinna till mamma vid 9. Sedan körde vi nästan direkt och bytade däck. Jag har nästan inte ätit något idag. Åt precis två skorpor och en mugg blåbärssoppa... Vågar inte äta mycket mer. Det börjar kännas att jag får i mig aldeles för lite kalorier/energi, för jag är yr, smått illamående, dimmig och trött. Körde därför hem ganska snart efter däckbytet.. Ska vila i sängen under täcket med ipaden resten av eftermiddagen/kvällen.. Peace!

/ Nastasia

Vips så försvann nästan all illamående och magont..

Ca kl 19 bad jag om behovsmedicin, vilken är benzodiazepiner (stavning?), för ångesten och förhoppning om att hjälpa allmänt också.. Och jodå, vips så försvann så gott som allt illamående och magont.. Hmmm... Vad händer här? 

Självklart är mitt mål inte att ta dessa piller överhuvud taget. Men just nu känns de som min enda räddning från denna helvetes ångest... 

Det får räcka så här.. Är rätt så seg i huvudet och svag i kroppen.. Ska snart ta min nattpilla och försöka sova... Peace!

/ Nastasia

Jag vill gräva en djup grop.

Jag hade trots allt svårt att sova igår.. Vred och vände mig länge innan jag till slut somnade. Sedan vaknade jag 05.32 av att en fågelunge gal efter sin mamma.. Kan säga att den mamman nog inte fanns vid livet eller så var hon väldigt långt borta. Men jag lyckades somna om efter en väldigt lång stund. Sedan vaknade jag 10, av att telefonen ringde.. Mådde väl sisådär.. Ville inte upp alls, men lika så bra innan personalen skulle undra, eftersom kl 10 skulle vi på ärenden i byn.. Jag mådde illa, hade magont och huvudvärk idag med. Kan säga att frukosten gick inge vidare, toan nästa. Min mamma skrev också och undrade om vi skulle till stan. Först kände jag inte alls för det, med tanke på mitt sinnestillstånd och fysiska besvär. Men personalen puschade på och det slutade med att jag körde till mamma. Vi åt på Mc Donals, hmmm.. Ja jag åt kanske en halv wrap, max 10 pommes, och kanske sex klunkar läsk. Sedan mådde jag grymt illa med grymt ont i magen.. Aj aj aj! Konstigt nog lättade det efter kaffe och en kaka hemma hos mamma senare. Jag körde hem vid 15-tiden för att hinna tvätta lite idag eftersom hela dagen är min tvättdag. Sedan är det rätt skönt att vara hemma och må skit, än att vara borta.. Ätit kvällsmat nyligen, kanske tio skedar soppa och en macka.. Fy fan! Det skulle jag inte gjort! Aj aj aj! :( Jävla skit! Jag ska aldrig äta igen, så känns det just nu... Jag har så ont i huvudet att det bultar, slår och spränger, men tagit två huvudvärkstabletter, hjälper lite. Jag mår så illa att det dunkar i halsen med en brännande illamåendekänsla med smått spykänsla också. Jag har så ont i magen att hade man inte vetat bättre, hade man kunnat tro att jag ätit en sju rätters middag för 10 personer.. Magen svider också, är ur balans och låter. Känns inte alls bra! :(( Inte nog med det, har jag även sådan sjuk ångest att den äter upp mig inifrån! :'(( Jag vill bara gräva en stor djup grop, gå ner där och inte komma upp på ett bra tag..

/ Nastasia

Jävla bajs fucking skit mög!

Jag mår fan jävla fucking skit piss dåligt att jag inte står ut en sekund till! Jag har sådan sjuk ångest att det finns inte, sedan är jag fortfarande sjuk med illamående och huvudvärk.. Assssååå jag orkar inte! Fick ställa in kamratgruppen idag pga av det.. Känns asdeppigt och askasst.. Jag är fucking jävla sämst och värdelös att det finns inte. Gråtit skitmycket idag också.. Palla assssååå.. Och nu bad jag om behovsmedicin för jag står fucking inte ut! Jag gör verkligen inte det! Hoppas den börjar verka snart. Om den ens hjälper... För två starka huvudvärkstabletter hjälper inte mot huvudvärken och har inte gjort på flera dagar.. Vad fan är det som händer???? Kan någon snälla svara på det?

/ Nastasia

Skit också..

Jag mådde inte bra igår med fortsatt huvudvärk, magont och smått illamående. Kunde inte äta mycket men jag kunde äta i alla fall.. Idag när jag vaknade fick jag springa på toa, mindre bra.. Tänkte att även om det kändes som magsjuka, att det var normalt. Gick ut för att äta frukost men började med kaffe. Då satte magen i gång direkt. Aj aj aj! Illamående och magont, godmorgon på er med och välkommen! Jag fick springa på toa igen.. Tog med två mackor in till mig, men vet ej om jag vågar äta dem.. Eller dricka upp mitt kaffe.... Vad är det för fel på mig? Jag känner mig magsjuk men ändå inte.. Kan man vara magsjuk fast bara lite och ibland? Jag förstår varför en personal sade när jag kom ut nu på morgonen att jag var blek och hade vita läppar. Kanske jag är sjuk i alla fall? Sjuk men frisk? Samtidigt som jag är sjukt bitter och nere.. Vad fan är det som händer med mig!?

/ Nastasia 

Vad är det för mening?

Jag är bitter. Jag vill inget längre och jag har jättemycket ångest varje dag. Vad är det för mening? Jag har slutat träna. Jag har slutat jobba. Jag ser inte meningen med att börja rida för jag vet hur det kommer att sluta, att jag måste sluta med det också. Vad är det för mening då? Jag måste erkänna för mig själv att jag aldrig kan vara eller bli något jag inte är eller kan.. 

/ Nastasia

Inte helt hundra

Jag sov inte mycket i natt men jag kräktes inte heller fler gånger.. Vid 2-tiden vågade jag lägga mig i sängen igen, med badrumslampan tänd och toalocket öppet.. Innan dess satt jag och halvsov på badrumsmattan, helt slut men illamående till tusen. Jag var säker på att jag behövde kräkas mer, men tydligen inte.. Vaknade vid 10-tiden idag, helt yrvaken med för lite sömn. Mådde inte speciellt illa då, men känslan i munnen och halsen var vidervärdig. Borstade tänderna och sköljde munnen med munskölj flera gånger. Tänkte att jag nog var frisk så jag gick ut till de andra för att försöka äta frukost. Det gick väl sådär.. En timme tog det att äta en halv bulle med endast smör på. Tömde även en mugg kaffe. Sedan satte illamåendet smått igång.. Mår illa smått fortfarande men försöker äta lite lunch.. Går inge vidare. Egentligen mår jag inte speciellt illa, inte så att jag ska kräkas. Tror mer detta illamående beror på för lite sömn.. plus att jag har kräk-känslan kvar i munnen vilket jag tror ger illamående..

Men jag är ingen läkare.. Jag vet inte alls varför eller vad det var som gjorde mig sjuk igår. 

/ Nastasia

Det blev bara värre och värre..

Huvudvärken blev värre, fick frossa och extrem magont och ja, ni kan själva ana vad jag nyss gjorde.. Mhhmm jag kräktes...... Fy för! Det kom blod med tror jag! :s usch!

Vet ej om jag är klar. Är helt skakig.. Vill bara sova.. :(

/ Nastasia

Jag mår fan inte bra alltså!

Jag har varit hemma i föräldrarhemmet hela dagen och haft det bra. Men sedan vi skulle äta kvällsmat har jag haft sjuk huvudvärk med illamående. Tog två huvudvärkstabletter och sedan åt trots allt. Det kändes bättre men efter godis också, blev allt bara värre.. Jag är hemma i min lägenhet igen sedan en timme tillbaks. Ligger under täcket men vet inte hur natten kommer att bli.. Vågar jag lägga mig för att sova? Jag sover på sidan med huvudet, men det vill jag inte med illamånde.. Så vad ska jag göra? Vänta till det går över? Kommer det gå över? Äsch.. Jag tar en tablett mot sura uppstötningar, hoppas den hjälper lite, sen försöker jag väl sova.. För tog min nattmedicin direkt när jag kom hem för ca en timme sedan.. Jaja, hoppas ni har en bättre lördagskväll.. Peace!

/ Nastasia

Maximal otur eller?

Igår mådde jag fortfarande inte bra trots att jag kunde sova länge den morgonen. Jag hade mycket ångest. Sedan var jag grymt nervös och orolig inför ridningen på eftermiddagen att min mage var ur balans, plus ångesten gav dessutom ingen aptit... Som om det inte var nog fick jag även hem ett brev på eftermiddagen ca 40 min innan jag skulle iväg till stallet. Det var ett brev från kommunen och jag visste direkt vad det innehöll, nämligen beslutet om kollo i sommar. Ivrig som jag var, öppnade jag det direkt. Jag bläddrade mig förbi all oviktig info till sista sidan där det antingen skulle stå "bevilja" eller "avslå". Mina ögon letade efter de orden och jag hittade ganska snabbt "att behov ej föreliggger, att avslå kollo". Fy fan alltså! Jag bara kastade det snabbt till personalen och sade snabbt "Jag sa ju det att jag inte skulle få åka.", sedan sprang jag in till mig och storgrät. Jag grät så mycket att jag nästan kräktes och jag ville bara dö. Sedan efter en stund kom en personal in till mig och jag kunde inte sluta gråta. "Snart ska vi vara i stallet, känner du att du vill? Eller ska jag avboka?". Jag tänkte länge, men ganska snart efter svarade jag att jag ändå ville iväg. Det var bara för mig att tvätta mig, snyta mig och byta om, för att sedan åka mot stallet. Väl där kände jag hur låg jag kände mig, men jag försökte att vara här och nu, och njuta av att faktiskt vara med hästen och få rida. Ridningen och allt runt omkring gick väl helt ok, jag är ju som jag är, lite svårt med kroppskontroll och för nya saker. Jag var nöjd men självklart hände det-där-som-inte-får-hända en gång.. När paniken kommer och jag tappar kontrollen.. Men men, jag är ändå nöjd speciellt eftersom jag faktiskt tog mig dit efter alla om och men.

Idag har jag varit på habben för att egentligen prata fonder, men vi pratade om att överklaga kollobeslutet. Habben hjälper mig skriva den, vi pratade kring motivering att skriva och de ska även ta kontakt med min psykolog. Jag känner mig liiiiite hoppfull, men jag vill verkligen inte bli mer ledsen eller besviken. Kollo känns som mitt allt, får jag inte åka, ser jag ingen mening att fortsätta kämpa.. För det är för kollo som jag har levt sedan jag kom hem i augusti förra året. Att nu inte ha det att se framemot, vad lever jag då för? Sedan så pratade vi även om god man, så nu ska jag söka det... Lite läskigt, men samtidigt har jag känt länge att mina svårigheter med auktoriteter inte är hållbart i längden, att jag behöver mer hjälp. Självklart ska jag ha hand om min ekonomi även om jag har god man, precis som jag gör nu. För jag anser mig nog vara bättre än många jämnåriga på just den ekonomiska biten. Vi pratade även om att när jag ska till läkaren den 30 april för läkarintyg för fortsatt ersättning vid nedsatt arbetsförmåga, även få läkarintyg för god man. Habben ska alltså hjälpa mig överklaga, ansöka om aktivitetsersättning, ansöka om ersättning för ridning och ansöka om god man. Phew, det är mycket, men ååh så bra att habben finns! Guldvärt! Idag kan jag le lite för mig själv. Idag känns det lite hoppfullt.

/ Nastasia

Strange - Tokio Hotel

Strange - Tokio Hotel

A freak of nature 
Stuck in reality 
I don't fit the picture 
I'm not what you want me to be 
Sorry 

Under the radar 
Out of the system 
Caught in the spotlight
That's my existence 
You want me to change 

But all I feel is
Strange, strange 
In your perfect world 
So strange, strange 
I feel so absurd in this life 
Don't come closer
In my arms, 
Forever you'll be strange, strange 

You want to fix me, push me
Into your fantasy 
You try to give me, sell me 
A new personality 

You try to lift me 
I don't get better
What's making you happy 
Is making me sadder 
In your golden cage 

All I feel is strange, strange
In your perfect world 
So strange strange 
I feel so absurd in this life 
Don't come closer 
In my arms 
Forever you'll be strange, strange 
Like me 

(Strange) When you touch me 
(Strange) When you kill me 
(Strange) All I feel is strange 
In my dreams together, 
We'll be? 

Strange, strange 
In your perfect world strange 
Strange! (I am so strange), 
Strange! (I am so strange) 
Strange, strange
In your perfect world 
So strange, strange 
I feel so absurd in this life 
Don't come closer 
You'll die slowly 
In my arms, 
Forever you'll be strange, strange 

Like me

/ Nastasia

Detta är inget aprilskämt, men jag hade verkligen önskat det...

Jag önskar att det jag känner eller upplever är en fet jävla mardröm för jag är allvarligt livrädd just nu att jag gråter. Så här rädd har jag inte varit på länge och inte heller så mycket har jag gråtit på länge. Och än är jag rädd och än gråter jag. Jag vill bara vakna nu! SNÄLLA! :'(( Jag menar det! Jag vill inte det här! :((

/ Nastasia

Psykologsamtal 1/4-2014

Jag mår och har mått lite si så där sedan jag skrev sist.. Jag upplever mer krav och förväntningar från personalen än tidigare. De säger att jag kan mer än vad jag gör och tror, att jag borde göra mer, utvecklas mer, osv. De tycker bland annat att jag borde klara av att gå ut på promenad eller gå och handla själv. "Målet är att du ska klara av ett eget boende.", sade de, men vem har bestämt det? Det får mig att bli rädd och må dåligt. Vi pratade om det hos C idag.. Det låter så bra när hon säger hur jag känner eller upplever. Hon sade att när personalen ställer högre krav, förväntningar eller ger kritik går jag i baklås. Jag blir helt oförmögen att klara det jag tidigare klarat och jag tappar allt mitt självförtroende. 

Åter igen är det jag som är känslig och jag kan bara välkomna ångesten, paniken och rädslan, att den har makten än en gång. För nu har Nastasia fått ett bakslag. Nastasia är inte längre reborn eller pånyttfödd, hon är tillbaka i gamla mönster, tankesätt och ångest.. Nastasia will not rise again..

/ Nastasia