Idag vaknade jag som vanligt vid 8-tiden även om jag tänkt sova till jag vaknar. Men som vanligt vaknar jag långt tidigare än vad jag önskat och inte kunnat somna om. Dagen har varit lång, ångestfylld och tradig, samtidigt som jag inte vill göra något. Jag har dock varit hos optikern idag och kontrollerat synen med linser i, då jag upplever dålig syn på långt håll. Och mycket riktigt var det så. Inte så värsta men dock så att optikern ska beställa nya linser med högre styrka på långt håll. Känns bra. Behöver bra syn på långt håll när jag kör bil bland annat... Sedan skulle jag handlat men ångesten är och var för stor. Jag kan hantera den hemma men att ta sig ut i redan jobbiga situationer kan jag inte hantera. Jag känner det. Jag vill så gärna att personalen ska förstå utan att jag ska behöva böna och be och eventuellt gråta inför dem, att jag inte klarar av vissa saker nu som jag tidigare klarat. Jag klarar inte att gå och handla, men för det ska jag vara utan mat hemma? Jag har önskat så att de ska erbjuda att handla åt mig, men nej. Jag är även så grymt chokladsugen att det söker mig och ger mer ångest, då jag vet att jag inte kan få det eftersom jag inte klarar av att handla.. Känner mig så hjälplös och liten. Ingen förstår mig och ingen vill hjälpa mig.
Min psykolog ringde till mitt boende idag angående nästa vecka då hon ville träffa mig men att det krockade med tiden jag hade med kuratorn. Jag ska behålla kuratortiden 10-10.45 och C kan ta emot mig 12-12.45. Alltså har jag ca en timme slötid i "stan". Vill verkligen inte det ensam, dessutom vill jag inte vara ensam på kuratortiden.. Jag har bett om att ha en personal med men de har personalmöte just den dagen och den tiden... Otur? Ja, hela mitt liv är otur. Dessutom ska jag till psyk kl 15.15 samma dag...
Men men... Nu kvällsmat.. Ha det!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar