Jag är värd att bli behandlad väl och med respekt.

Jag har länge hatat att gå till tandläkaren eftersom jag alltid blivit illa behandlad. Jag som har grönt kort, har mina diagnoser och problem, borde bli behandlad med mer respekt. För någon vecka sedan var jag hos tandläkaren för en sådan där årlig kontroll och jag har aldrig blivit så bra bemött i hela mitt liv!

Förr. 
Tandläkaren - Äter du godis?

Jag - Nej.
Tandläkaren - Dricker du läsk?
Jag - Nej..
Tandläkaren - Röker du?
Jag - Nej...
Tandläkaren - Dricker du kaffe?
Jag - Ja?
Tandläkaren - Mycket?
Jag - Nej... max tre koppar om dagen...
Tandläkaren - Okej.
Det blir tyst. Tandläkaren tänker.
Tandläkaren - Andas du med munnen?
Jag - Ja..?
Tandläkaren - Sluta med det!

Sedan har jag även blivit utskälld för att jag borstat för hårt, för nätt, för sällan, med fel tandborste, att jag borde använda mer munskölj och använda tandtråd trots tättsittande tänder.. En gång fick jag till och med hem en lapp om hur man borstar tänderna... -.- Som om jag inte vet det liksom???

Nu.
Tandläkaren - Du äter inte mycket godis eller dricker läsk va?
Jag - Nej men ibland.
Tandläkaren - Jaja det förstår jag. Du röker inte heller, ellerhur?
Jag - Nej.
Tandläkaren - Vad har du för tandborste? Eltandborste?
Jag - Ja, jag har precis skaffat en.
Tandläkaren - Jättebra. Sköljer du munnen med något?
Jag - Ja varje kväll men just nu är den slut.
Tandläkaren - Och tandtråd?
Jag - Jag har försökt, men jag kan inte.
Hon tar fram en plackers, en sådan tandtråd på skaft och provar själv på mig. Den fastnade direkt. Såg hur hon blev nervös och orolig. Hon ryckte både länge och väl. Mitt huvud rycktes med flera gånger. Men till slut fick hon ut den.
Tandläkaren - Jag förstår att du inte kan använda tandtråd. Du har väldigt tätt mellan dina tänder.
Jag- Tack! Äntligen någon som förstår. Du anar inte vad andra har skällt på mig och sagt att jag ska använda det ändå..
Tandläkaren - Jag tycker verkligen inte att du ska använda tandtråd. Vi måste hitta andra sätt att rengöra mellan tänderna. Jag ska visa dig några förslag jag har.
Hon visar mig mellanrumsborste och jag får med mig en hem.
Jag berättade även om den tandläkaren som sade åt mig att sluta andas, hon tyckte det var för jävligt och helt sjukt.

Jag var hos denna braiga tandläkaren idag igen för en ordentlig rengöring mellan tänderna bland annat. Waow! Vad ska jag säga? Hon är för underbar. Vanligtvis har jag blivit utskälld för att jag har behövt svälja mitt i allt eller att min tunga puttar undan alla saker man har i munnen. Inte hon här, hon förstår att jag måste svälja eller att tungan får panik. Hon berömde mig även för att borsta mina tänder bra, vilket ingen har gjort hitintills! Det är helt sjukt, och jag är så sjukt glad att jag äntligen duger. Jag gör alltid mitt bästa och duger inte det, då duger jag inte som person i princip. Tack underbara tandläkare! Hon får mig att äntligen tro på mig själv och min tandskötsel igen.
Det sprudlar glädje och lycka inombords. Jag är värd att bli behandlad väl och med respekt. Det kunde jag inte tro för ett år sedan...
/ Nastasia

ADHD-medicin i ca tre veckor

Jag har tagit ADHD-medicin i drygt tre veckor nu. Ska jag vara ärlig känner jag inte av effekten speciellt mycket om ens alls ibland, men däremot känner personalen av den på mig.. Jag har heller inga extrema biverkningar förutom min muntorrhet som även gör det svårt att tugga och svälja mat ibland. Jag upplever mig dock mer känslig, att jag har lätt till tårar och är mer ledsen men har mindre ångest. Jag är mer ljud, ljus och lukt känslig. Jag har ofta migränliknande huvudvärk och kan även vakna med det och det håller i sig hela dagen. Mina ögon värker, speciellt höger öga, det liksom pulserar och värker i själva ögongloben. Jag kan plötsligt få hugg i kroppen, speciellt nere vid ljumsken eller revbenen som varar allt ifrån några sekunder och upp till någon minut.
Jag ska på nytt uppföljningsmöte nästa vecka på onsdag. Jag vill höja dosen för att få mer effekt men samtidigt vet jag inte hur det blir med de biverkningar jag redan har, om de blir värre då eller om de ens är biverkningar av medicinen.. Vi får se hur det blir. Antagligen får jag inte höjning än ändå, då sjuksköterskan sade att vi skulle skynda långsamt... suck! -.-'
/ Nastasia

Att erkänna för sig själv

Jag tycker det är extremt svårt att erkänna för sig själv att jag t.ex är trött, energilös eller utmattad. Att jag då behöver vila och vara ensam och kanske till och med ställa in aktiviteter på grund utav det. I förrgår var jag så fruktansvärt nervös och orolig för morgondagen. Jag var både orolig för mötet jag skulle ha med min psykolog, men jag var även orolig för om jag skulle orka allt den dagen. Först jobba, sedan möte med psykolog + åka färdtjänst, och sen teater på kvällen och se Arlövs Revyn. Om jag måste välja bort något, vad ska jag då välja? Jobbet. Det gjorde jag. I onsdags kväll skrev jag till min handledare att jag inte kunde komma på grund av läkarbesök. För nog var min psykologtid en oförberedd tid.
Mötet med psykologen gick bra igår. Vi lade upp en negativ (inte behålla) och en positiv (behålla) lista med att ha Trixie. Jag hade ca två på den positiva sidan och kanske tio på den negativa sidan. Sedan pratade vi om hur det skulle vara att både behålla eller inte behålla henne. Allt lutade självklart åt att som det är nu, är det inte bra, varken för mig eller Trixie. Hon far inte illa, nej, men hon kunde haft det bättre och jag hade kunnat vara bättre, men jag kan inte. Vi bestämde att jag inte ska behålla henne och jag känner mig nöjd med det beslutet. Självklart kommer det att finnas stunder när jag tänker tillbaks och undrar om jag gjorde rätt beslut, men då kan jag också bara se tillbaka på min positivt/negativt-lista och bli påmind om att det ändå var rätt beslut. Missförstå inte mig, jag älskar Trixie, det gör jag verkligen, men inte sådär helhjärtat och "tills döden skiljer oss åt" som med Chilly, förstår ni hur jag menar? Än en gång måste jag erkänna för mig själv och denna gång att jag inte kan vara den mamman Trixie behöver, men det säger inte att jag är en dålig mamma.. Jag älskar Trixie och jag tycker hon är värd en bättre mamma, därför ska jag ge bort min bebis.
/ Nastasia

Jag har nog aldrig varit så rädd i mitt liv förut!

Jag har nog aldrig varit så rädd i mitt liv förut som när jag hade besök av nattskuggor/spöken eller hade hallucinationer härom kvällen. Det var både natten till söndag och natten till måndag som jag hade besök av något så verkligt och samtidigt så overkligt.
Det var när jag skulle borsta tänderna som min spegelbild förvandlades till ett spöke med kritvitt ansikte och svarta ögon som skrek sådär som i en skräckfilm! Jag blev så rädd att jag tappade andan. Blinkade flera gånger och gnuggade ögonen men hon stod lika förbaskat kvar... Jag borstade aldrig färdigt den kvällen utan skyndade mig till sängen istället.
Sedan var det en kväll när jag precis skulle somna när någon flåsar i mitt öra och säger "Hhhhaaa...". Jag hoppade till av rädsla, det kändes så verkligt som om någon verkligen stod där och flåsade i mitt öra. Självklart var det svårt att somna efter det, rädslan att det skulle komma igen...
Vad tror ni, hallusinerar jag eller har jag besök?
/ Nastasia

Allt för att inte tänka eller känna..

Jag spelar, jag spelar och jag spelar. Allt för att inte kunna tänka eller känna.. Jag vill bara att dagarna ska gå till den speciella dagen. Än är inget slaget i sten, men jag vet till 99% att det kommer att ske. Jag väntar nu bara på ett telefonsamtal från min psykolog för råd i detta livsavgörande beslut.
Jag orkar tyvärr inte skriva något mer, för ju mer jag skriver eller tänker på det, desto mer känner jag och mår dåligt. Peace.
/ Nastasia

Gråter i min ensamhet där ingen ser eller hör..

Efter inlägget igår kväll började jag gråta. Jag grät i min ensamhet, i tystnaden, i min lägenhet. Jag kunde höra de andra utanför. Jag hörde skratt, prat och jag hörde teven. Själv satt jag och föraktade mig själv, men bara för en liten stund. En annan boende ville ha ut mig vid teven och jag ville så gärna det också att jag torkade mina tårar, gick ut och låtsades som inget hade hänt. "Är du trött?", fick jag som fråga på mina våta, röda och ledsna ögon. Om det ändå vore så enkelt, om det ändå vore så enkelt....
Idag gråter jag igen. Jag gråter för att jag saknar Chilly. Jag gråter för att Trixie inte är den hund jag vill att hon ska vara. Jag gråter för att jag inte kan uppnå de krav jag och alla andra har på mig som hundägare. Jag gråter för att jag än en gång måste erkänna mig misslyckad. Jag gråter för att jag ska behöva lämna ifrån mig min hund, min vän, min bebis. Jag gråter. Jag gråter. Jag gråter.
/ Nastasia

Jag har en väldigt stark känsla inombords.

Jag har en väldigt stark känsla inombords som säger att jag ska ge bort min bebis. Jag svär, hade jag bara haft modet att göra det själv, hade jag gjort det redan.. Jag är ingen bra mamma, det har jag känt länge, men sedan jag fått det bekräftat från olika håll, är det nu ett faktum. Jag har varit väldens bästa mamma en gång, det kan jag säga om mig själv och jag vet att det är sant. Jag var verkligen världens bästa och jag sörjer att jag inte kan vara den jag en gång var. Jag har inte kommit över Chilly ännu trots att det snart är två år sedan hon vandrade vidare utan mig. Jag kan inte hur mycket jag än vill, vara den mamma eller känna som jag gjorde gentemot Chilly. Jag vill så gärna att Trixie ska vara Chilly. Att hon ska vara lika lugn, tillgiven, lättlärd och smart som Chilly. Trixie är inte lugn, hon är inte tillgiven, hon är inte lättlärd, eller smart. Trixie är enormt känslig, hon klarar inte mycket människor, hon kissar lätt på sig, hon är väldigt nojig på ljud, hon lyssnar inte på mig osv..
Ska jag vara ärlig, vilket jag alltid är, så känns Trixies och min relation ungefär som en dålig personkemis relation människor emellan. Förstår ni? Att Trixie och jag liksom inte passar ihop.
Innerst inne vet jag att jag inte är en dålig mamma på det sättet att hon far illa. För Trixie får mat 2 ggr dagligen, hon får färskt vatten 1-2 ggr dagligen, hon får göra sina behov utomhus, hon får leka och hon har leksaker varje dag, hon har ben varje dag, hon är aldrig ensam mer än ca 3 timmar varje dag. Men det ändrar ändå inte den starka känslan jag har inombords att min bebis behöver en bättre mamma än mig.
/ Nastasia

Uppföljningsmöte - En vecka med ADHD-medicin

Idag har jag varit på ett uppföljningsmöte om min ADHD-medicin. Jag fick skatta effekter och biverkningar precis som förra veckan. Jag hade det svårt med skattningen idag trots att jag varit väldigt uppmärksam hela veckan på just effekter och biverkningar. Men jag fick hjälp av en personal och då gick det lättare. Mitt skattningsreslutat visade på nästan inga biverkningar, förutom muntorrhet som gör det svårt att tugga/svälja mat. Och effekterna var också positiva med ingen rastlöshet, pirr i kroppen eller överaktiv. Men jag uttryckte att jag gärna vill känna av de positiva effekter mer än vad jag gör. Tyvärr blev det ingen höjning av dosen idag men kanske lite längre fram. Hon sa, "Vi ska skynda långsamt.". Vi tog även blodtryck och puls. Mitt blodtryck låg på 105/70 (förra veckan 120/75) och min puls på 70. Det är ett ganska lågt tryck och sjuksköterskan varnade för yrsel då jag reser mig snabbt ibland annat.
Sammantaget är jag nöjd med mötet och med min medicin. Inga biverkningar och svaga men goda effekter. Så nu är det två veckor till nästa uppföljningsmöte istället för en eftersom jag reagerat så bra! :D Wiiiieee!
/ Nastasia

Nastasia lagar mat!

Idag har jag lagat morots- och apelsinsoppa med pepparotskräm. Nom nom nom så gott det var! Speciellt nu också eftersom jag har svårt att tugga mat då det bara växer i munnen...
Snart kommer mamma och vi ska klippa Trixie. Vi hörs! Peace!
/ Nastasia

Favorit i repris

Tänk dig att ha en kamp varje dag du vaknar, en kamp om total utmattning.

En kamp om att göra allt det där alla andra kan göra bara sådär. 

En kamp om all den ångest, stress och oro du påverkas av varje dag.
En kamp om att orka vara kvar i en värld som inte tillhör dig.

Tänk dig att allt du gör stjäl tredubbelt av den energi du bär på, att du ständigt är trött, att du aldrig känner dig pigg, utvilad eller fräsch.

Tänk dig att du ibland varken kan röra dig, stå, gå eller ens prata på grund av den trötthet och den extrema ångest du utsätts för dagligen.

Tänk dig att du har värk i kroppen, huvudvärk, magproblem, känner yrsel, illamående, ont öronen osv på grund av ångest och för de perceptioner du är känslig för.
Tänk dig att vara känslig för närhet, att inte vilja bli kramad, eller rörd överhuvudtaget.

Tänk dig att förlora all koncentration du har bara genom att någon tappar en penna, eller någon ställer ner en kaffekopp. 

Tänk dig att bli sviken av din familj, sjukvården, skolan och samhället.

Tänk dig att du inte har någon som förstår dig. 

Tänk dig att ständigt känna dig ensam och inte ha några vänner men att du vill ha, men inte kan för du vet inte hur man tar kontakt eller hur man samtalar.

Tänk dig att du får höra att du kan mer om du bara vill, att du är lat, när du redan gjort precis allt du kan och lite till..

/ Nastasia

Det blev bara värre och värre..

Jag mår så jävla dåligt just nu och har gjort sen i eftermiddag. Jag har trots det ändå kunnat fixa allt med Trixie. Klippt nos och tassar, filat klor, badat, fönat och borstat henne.. Så nu är hon helt klar inför den riktiga klippningen imorgon.

Det har varit jättejobbigt idag med vikarier som inte vet något. Jag undrar allvarligt vad de egentligen vet.. Idag tog de fel med att ringa på min dörr, fråga var jag skulle äta, de visste inte att det skulle handlas idag, eller att vissa hade kvällsaktivitet som gjorde att de blev sena till kvällsmaten och de missade helt att jag hade köket. Okej, tänker ni, det är väl inte så farligt. Jo! En avikelse eller förändring kan jag klara men FEM stycken!! Nej det är aldeles för mycket för mig att hantera och klara av.. :(( Känner mig så grymt ledsen och jag har sjuk ångest just nu.. :'(( Sedan är det även andra småsaker hela tiden som vikarierna inte har koll på som gör mig ångestfylld. T ex skulle kvällsmaten vara i tunnbrödsrullar med köttfärsröra i och då ändrade de det till att ha röran för sig och brödet bredvid. Så har vi aldrig ätit tunnbrödsrullar.. Till och med en annan boende blev orolig för det och visste inte hur han skulle äta det. 

Assååå jag vill bara dö just nu... Pallar inte känna så här och jag pallar inte leva så här känslig! Hoppas jag somnar jävligt gott i natt och inte vaknar imorgon... 

/ Nastasia

Varför gör de så här!?

Jag har sagt till flera gånger om att jag inte vill bli påringd på min dörr titt som tätt, att jag vill ha sms innan.. Dessutom vill jag ALLTID äta inne hos mig på mina jobbdagar. Varför gör de då tvärt om? Varför sker ingen förändring trots att jag gång på gång säger i från att jag inte vill ha det så här!? :(( Jag känner mig illa behandlad och bemött på ett respektlöst och ikke förstående sätt. Jag gråter nästan, men jag tvingar mig att inte göra det eftersom det tydligen är fel av mig att känna så här. Jag är känslig och det vet alla om vid det här laget, eller i alla fall de ordinarie. Ändå gör de så här mot mig :(( Fan asssåååå...... Varför? De verkar inte vilja att jag ska må bra, känna mig trygg och lugn i mitt eget hem..
Psssst... Först bli påringd och stressad, nervös och orolig på grund utav det, sedan frågad om jag vill äta ute och bli ledsen för att hon inte visste att jag INTE ska äta där ute och sedan blir hon stött för att jag säger nej. Assså jag orkar snart inte mer :'((((((
En liten sak för dig kan vara en VÄLDIGT STOR sak för mig som i vissa fall får mig att vilja dö... Dramaqueen, kanske många tycker? Ni kan tro vad ni vill. Jag vet att det inte är så. Jag vet att det jag känner är äkta, att det är jag och att det påverkar mig väldigt mycket.
Nej nu ska jag fortsätta med det jag höll på med innan lunchen.... nämligen att klippa Trixies nos och tassar.. Peace folket!

Beställt dessa snyggingar idag!

Jag kunde inte låta bli att beställa dessa snyggingar idag! Velat ha dem sedan julhelgen. Kollade efter dem igår och de hade tagit slut på många ställen, plus att de var på mer rea nu!
Nå, vad tycker ni? Hiss eller diss?
Jag äääälskaaaar dem!! <3 :D Eller nej, JAG AVGUDAR DEM verkligen, utan att överdriva!!!!! :D ;D <3 <3
/ Nastasia precis innan jobb..

Nastasia tar hand om en katt!

Sedan ca en vecka tillbaka tar jag hand om en virtuell katt! Haha! Han är lite som en tamagushi (stavning?) om ni minns dem? Han ska lekas med, matas, läggas och gå på toa.
Det är en app till Iphone som heter My Talking Tom.
/ Nastasia

Tredje dagen med min nya medicin.

Idag är det tredje dagen med min nya medicin och ärlig talat har jag inte känt av den överhuvud taget.. :s Jag har kunnat äta, inget illamående, ingen yrsel eller svår andning knappt. Jag känner mig normal och inte känslig som igår, men kanske jag känner mig något lugn precis som de andra två dagarna. Just nu känner jag av tung andning och emellanåt hugger det lite här och var i kroppen :o Nyss högg det till i ca 1 min vid typ ljumsken när jag sitter stilla i soffan.. Gjorde jätteont! :( Och innan idag gjorde alla småbenen i vänster hand ont bara så där utan att jag rörde mig.. Och igår och i förrgår högg det till vid revbenen! :(( Blir faktiskt jätterädd, men antar det är normalt.....

Idag har jag för övrigt inte gjort mycket. Mest suttit vid datorn och tagit det lugnt.. Jag har skickat iväg min första fondansökan idag, det är väl det enda utöver det vanliga.

Ja, det var väl det hela. Jag ska sova tidigt idag, kanske redan 21.. Blev väldigt sent igår då jag fastnade vid datorn halva natten.. Ni får ha det bäst! Peace!

/ Nastasia

Nastasia känner sig konstig..

Idag har jag till en början inte känt av min nya medicin. Ingen yrsel, inget illamående, inget.. Jag fick tränat i förmiddags, jag har duschat, varit ute med Trixie och jag har kunnat äta. Men sedan i eftermiddags började jag känna mig konstig efter att ha känt mig glad och lycklig. Jag tänker negativa tankar om sådant som jag brukar göra men skillnaden är att jag gråter direkt och känner mig grymt ledsen.
Nu ska vi äta kvällsmat så kan inte skriva mer.. Hoppas detta är övergående, att jag mår bättre imorgon. Peace!
/ Nastasia

Wired feeling

Idag var första dagen med min nya medicin. Den har varit hmm, hur ska jag säga? Konstig, lite wired och tung. Jag är glad och har känt mig ovanligt glad, nästan euforisk hela dagen, men jag känner mig tung och seg i kroppen, men klar i huvudet och med ett extremt illamående och sjuk yrsel. Oj, det där blev en lång mening.. Aja, ni förstår nog vad jag menar.. Jag har jobbat idag också och det gick bra trots allt, men det var segt och väldigt försiktigt. Minsta lilla hastig rörelse får mig direkt yr och illamående. Imorgon ska jag träna även om jag mår så här. Jag måste och jag behöver verkligen träna. Fan om jag inte klarar av det, det får inte hända!

Nej nu ska jag äta kvällsmat trots allt. Tomatsoppa som jag själv lagat! :D Det behövs i alla fall inte tuggas, bara sväljas... 

/ Nastasia

Detta kommer att hända framöver i Nastasias liv.

1. Söka fonder. På grund av min krisartade och dåliga ekonomi ska jag söka fonder. Jag har sedan en tid tillbaks redan börjat spåna kring det med hjälp av personal på mitt boende. Jag kommer även att få hjälp via habben eftersom de sitter inne med en hel del erfarenhet och information kring det.
2. Fixa veckoschema och daglig planering. På mötet idag kom vi fram till att arbetsterapeuten på habben ska återkomma med mer info och förslag på olika scheman, appar eller dylikt. Vi skulle även tänka igenom och kanske ändra den jag redan har. Vi kom även fram till att vila inte är ligga i sängen/soffan utan sitta vid datorn/mobilen, läsa en bok eller skriva och att jag behöver detta väldigt mycket mer än vad jag gör.
3. Börja medicinera mot ADHD. På mötet idag som var ett informations och kontrollmöte om ADHD-medicin bestämdes det att jag skulle börja medicinera redan imorgon. Så imorgon börjar jag med en ny medicin.
/ Nastasia

En pytteliten stund över

Jag är äntligen hemma i lugnet, i lägenheten igen efter alla möten idag.. Först nu har jag en pytteliten stund över att blogga innan jag ska iväg igen och träffa Maja, min kontaktperson.. Det känns ändå bra att träffa henne trots allt eftersom jag ändå måste gå långrunda med Trixie, vilket vi också ska göra. 

Mötena idag har också trots allt gått bra. Snart så ska jag få struktur och balans i vardagen. Och det andra mötet gällde ny medicin som jag ska börja med redan i morgon. Jag fick genomgå många kontroller med vikt, längd, puls, blodtryck, kissprov osv. Det är sååå sköönt att det äntligen är över och att jag äntligen ska få börja med min nya medicin! Ni anar inte så rädd, nervös och orolig jag varit ända fram till strax efter mötena! 

Imorgon är dagen då Nastasia ska bli en bättre ny Nastasia! Jag ser framemot och är förväntansfull inför förvandlingen..

Men nu ut och träffa Maja! Peace!

/ Nastasia

Jag spricker snart!

Jag är så jävla nervös/orolig för mötet både nu om en kvart och i eftermiddag. Det gör så fruktansvärt ont i magen och det hugger till vid hjärtat. Fan asssssåååå! Jag spricker snart!!! Snälla kan någon rädda miiiig!?

/ Nastasia

Nastasia lever men hon lever i en dimma..

Humöret svänger kraftigt från timme till timme varje dag för mig. Ena stunden är jag glad och lycklig, nästa är jag ledsen och nedstämd. Jag är i ett väldigt extremt känsligt läge fortfarande.. Minsta lilla sak gör mig extremt ångestfylld..
Annars då? Jag jobbar på på jobbet på mina två förmiddagar, jag har börjat träna idag och många möten börjar återtas imorgon.
Imorgon är dagen då allt händer känns det som. Imorgon SKA mitt liv bli lättare och bättre, annars blir jag allvarlig talat deprimerad...
Jag ska försöka blogga lite oftare och bättre... Men just nu ska jag sova. Peace out!
/ Nastasia

Lever i en dimma

Jag har levt i en dimma sedan jag kom hem igen efter nyår. Jag har låst in mig i lägenheten hela dagarna, jag har gråtit och jag har varit förvirrad i mina känslor. Det enda jag gjort i lägenheten har varit att spela för att försvinna verkligheten, slippa känna, vila och få tiden att gå. Det funkar men verkligheten kommer i kapp till slut. Jag har också mått riktigt dåligt vissa dagar. Idag har varit okej, men istället ska jag ha problem med visdomständer, huvudvärk och sjuk yrsel hela dagen. Just nu ligger jag i soffan med sjuk yrsel under kedjetäcket och har konstigt nog blogglust, vilket jag inte haft de senaste dagarna. Jag har inte haft lust till något, inte äta, inte duscha, inte klä på mig eller leva... 

Om jag bara får sova ordentligt vet jag att allt blir bättre. För med dålig sömn blir jag extremt superkänslig för allt. Jag vet det. Jag måste tänka på det och inte fastna i detta läge. 

Nu vet ni lite om läget i alla fall.. Kanske att bloggen fortsätter att vara tyst ett tag framöver till dess att jag mår bättre...

/ Nastasia

Skål!

Nastasia har druckit en del vin idag och nu är det champagne framför fejkbrasan! Skål! Och än en gång gott nytt år alla underbara! Även fast det varit väldigt väldigt jobbigt idag, mår jag bra. Fan asså, tänk om alkohol är min nya grej!? Haha! Rött vin är Nastasias räddning i svåra och jobbiga situationer! Usch! Nej, hoppas verkligen inte att det blir så!!! Fy!!!!!!
/ Nastasia