Oförutsägbar

Min far är oförutsägbar. Helt plötsligt efter att han vaknat vid 17, började han i all tystnad på maten. Sade inget om att jag skulle börja med salladen eller potatisen. Han hade lagt fram potatis på vasken. Jag gick ut för att försöka få kontakt med honom utan resultat. Efter ett tag gick jag ut och började skala potatisen, då fick jag kontakt efter ett tag. Väldigt kort sade han att jag skulle göra klyftor med olja och krydda. Jag blev lite osäker hur han ville ha det med gav mig fan på att göra mitt bästa. Sedan började jag med salladen också. Inte ett ljud sade han. Inte förrän han hade grillat köttet klart och kom in. Då började han med sin negativa ton. Klagade på att jag inte hade gjort tzatziki vilket jag inte ansåg var lönt till två personer. Sedan klagade han på tv-programmet som vanligt. Han sade inte mycket under tiden vi åt med det han sade var väldigt dystert och negativt. Lönt att han ska bli sur för att mamma är sjuk och vi fick ställa in middagen. Väx upp! Han är min far men beter sig ibland som ett barn.. Han är så jävla oförutsägbar, en tickande bomb som när som helst kan explodera. Som tur var gick han in i sovrummet för att se på teve utan att säga något. Nu är han borta och jag är ensam med mammy <3 Imorgon åker jag från heaven and hell. Min far är helvetet och min mor är himeln..
/ Nastasia

Sår i öronen

Hej! Hur är er dag? Min är tradig och oviss och så har jag sår i öronen. Min far har klagat hela dagen, pratat dåligt om folk. Alltid känns det som om han vill skrämma mig att inte göra som andra. Han klagade bland annat på programmet mamma och jag såg på teve om djursjukhus. Han tycker det är för jävligt att ett djur kan bli akut opererad inom två timmar efter att de anlänt till djursjukhuset medan vi människor kan få vänta fyra dygn på operation. Suck.. Jag sa då att det kanske är för att det inte finns lika många djur som människor. Det skulle jag aldrig sagt. Då höll han föredrag om att det är bevisat att det finns lika många hundar som människor i Sverige. Jag blir matt och smått ledsen av att lyssna på detta eviga negativa tjatet om andra. Det känns faktiskt som om det ibland är ett sätt att prata dåligt om någon annan än direkt till mig till exempel. Han menar mig men säger det som någon annan. Det är svårt att förklara. Och ovissheten idag är maten. Klockan är 16 och ingen mat har planerats, tagits fram ur frysen. Far har gått och lagt sig och mamma ligger på soffan, fortfarande dålig. Middagen idag med alla blev inställd. Vi ska därför inte laga det som först var planerat. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara hem.
/ Nastasia

Dag 16 - Fula ovanor

Den största fula ovanan jag har är att jag bitar och drar på naglarna och hudflisor. Mina fingrar ser för jävliga ut.. Men då ska ni veta mina fötter. Nej jag biter inte på mina fötter eller tårnaglar (usch nej!), men jag drar hudflisor under fötterna så de blivit helt förstörda. Ibland kan jag inte gå för att såren är så stora.. På något sätt gillar jag smärtan. Jag vet, jag är sjuk, galen. Jag brukar också noppa med en pincett hår på min kropp. Jag gillar känslan. Jag har försökt bli av med dessa fula ovanor men jag lyckas inte mer än i några dagar. Jag tror det ligger i min ångest och nervositet, blir jag av med det och jag blir av med ovanorna. Lättare sagt än gjort. Någon som har tips på hur man kan bli av med fula ovanor som dessa? Tar tacksamt emot tips.
/ Nastasia

Sett en "skitfilm" ikväll

Far han vaknade ju igen knappt en timme senare. Då hade jag redan börjat se ett program på teven. Han lät mig se det för en gång skull och han var tyst men skrattade med i programmet. Men sen när programmet var slut och jag bytade kanal för att jag ville se en film på en annan kanal, ja då började han. Han klagade innan filmen om sånt som inte ens gällde denna utan en annan han förväxlade med. Under hela filmen klagade han på vad de gjorde fel i filmen. "Jävla skitfilm!". "Jävla mes den där kvinnopolisen.". "Jävla idioter hela högen! Vilket skit alltså! De kan fan inget!". Själv tyckte jag det var en bra film, men det kanske kvittar? Inte nog med att han klagade på filmen, han klagade på allt annat också. Vi skulle äta ostbricka, han och jag bara, tyckte han. Han förberedde allt. Fick problem att öppna vissa ostar, svor, röt och bar sig åt. Sedan blev han kladdig och servetterna var slut. "Jävla idioter som inte kan säga att något är slut" och då syftar han på mor när hon sa det bara häromdagen att servetterna är slut och måste köpas nya. Sedan skulle far hälla upp påskmust till sig själv och det skummar över, han blir rasande, men jag märkte hur han försökte hålla sig lugn.
Så här är det hela tiden med min far, alltid finns det något att klaga på och alltid ska det klydda för honom och han ska överdriva, bli rasande och ryta. Ni ska bara veta allt som hände bara under matlagningen.. Han hittade gammalt ris, började leta fler saker, hittade fler, skrek på mamma som är sjuk varför hon inte har koll. "Vad är det för jävla idioter som bor här och inte har koll!". "Det finns bara två sorters människor; De som har koll eller de som inte har koll. Finns inget mitt emellan.". Suck.. Jag hade nog kunnat skriva en hel bok om min far. Den äran ska han inte få. Nej tack och lov bor jag inte i hans helvete mer..
Nu ska jag sova! Godnatt!
/ Nastasia

Mys

Med chips, snusklubbor och påskmust. Och så bra tv-program och Trixie såklart! Bara inte far vaknar nu i och med att chips och klubbor knaprar :p Han är lika sensitiv om inte värre än mig! Haha!
Nej nu fortsätta se på tv och mysa! Vi hörs!
/ Nastasia

Gissa vad som just hände?

Min far somnade! :D
/ Nastasia

Min påskkväll

Började laga mat med far strax efter jag skrev förra inlägget. Vi gjorde lax och torsk i ugnen med dill, citron, lime och purjolök. Det var super gott! Mammy fick i sig lite grann men lite kom ut direkt :/ Jag är på något sätt orolig för mammy och samtidigt att jag ska bli smittad. Men vi vet egentligen inte vad det är hon har fått. Kan ju vara en bakterie eller så är det ett virus som smittar. Jag har aldrig varit magsjuk mer än en gång när jag var tio år och då i en dag. Sedan så var det en gång när jag tog en överdos när jag var 19 år, det var nog fan värre än magsjuk. Vill inte uppleva något liknande! Just precis gick mammy in i sovrummet istället för soffan så nu är jag ensam med far. Han somnar nog snart, det brukar han göra efter maten. Sen är jag ensam med Trixie. På något sätt känns det bättre än att vara ensam med far.. Hoppas han somnar. Vad händer nu då? Jag väntar på att han ska somna så jag kan se på vad jag vill. Hoppas er påsk är bättre! Peace out!
/ Nastasia

Sjuk påskafton

Glad påsk kära läsare! Här är det inte en glad påsk. Mammy är magsjuk. Tagit hand om henne och varit på City Gross och handlat med far inför påsk. Vi får se vad som händer. Vi ska fira med alla imorgon. Förhoppningsvis är hon bättre då. Jag tycker synd om henne.. Mer än om det hade varit någon annan eftersom hon redan är sjuk annars. Hon har reumatisk värk och utan värktabletter är det ett helvete för henne. Hon kan inte behålla vätska så att ta tabletter är inte lönt. Igår hade hon jätteont i kroppen, mest i händerna. Och då har hon ingen kraft alls och kan inte ens hålla i grejer utan att tappa dem.. Därför gjorde jag mycket av maten och disken. Idag får far och jag fixa maten. Ska göra fisk till oss alla tre men mammy får ris till istället för stekt potatis. Jag har även lovat mamma att jag ska göra cheesecaken till imorgon. Fast jag behöver lite hjälp av mamma så jag får nog vänta till imorgon. Far är på dåligt humör.. Det är det vanliga. Det går dåligt för honom i renoveringen här hemma. Desto mer på dåligt humör han är, desto mer dåligt går det och värre blir humöret och mer dricker han... Det blir en ond cirkel.
Nu vet jag inte vad jag ska göra.. Ni får ha det bra iaf! Vi hörs!
/ Nastasia

Dag 15 - Mina drömmar

Detta är en jättesvår punkt tycker jag eftersom mina drömmar hela tiden skiftar. Men det finns en dröm som ligger kvar, lite gömd och undan knuffad. Det är att jag en dag ska köpa en gård och starta mitt eget hunddagis. Idag vet jag inte om jag vill det lika mycket som då. Nu är jag mer här och nu. Min dröm är att må bra, vara lycklig och glad varje dag.. Faktum är att jag är oftare glad och lycklig nu för tiden än bara för ett år sedan. Jag är tacksam till allt jag har. Frisk luft, friheten, mat, rinnande vatten, ja allt!
Jag har en lista med livsmål som jag försöker uppnå. Den ser ut så här;
1. Skaffa min egna hund
2. Flytta hemifrån
3. Börja åka buss igen
4. Ta körkort
5. Skaffa min egna bil
6. Handla själv
7. Bo själv
8. Ha ett jobb med lön
9. Bli sambo
10. Skaffa barn

Andra livsmål som ska uppfyllas varje dag
1. Acceptera mina diagnoser och problem och ta emot hjälp
2. Älska mig själv för den jag är
3. Våga prata och säga ifrån
4. Utmana mig själv
5. Vara mig själv
6. Vara ärlig mot mig själv och andra

/ Nastasia

Världens bästa far

Jag hade bestämt mig för att diska efter maten till mina föräldrar ikväll. Något måste jag göra för dem som tack för allt. Jag gjorde även såsen och salladen till maten. När jag ställer mig och diskar kommer min far, något full, och granskar mig. Påpekar fel och brister. Ber mig diska om vissa saker.. Och då var det fett som inte ens gick att diska bort och som var flera veckor gammalt. Inte ens min far kunde utan att skrapa med något vasst.. Diskningen tog över en timme. Jag diskade som ett djur och nu efteråt har jag ont i händer, armar, fötter och rygg. Det tar inte jättehårt det som hände just idag, men det känns eftersom det här har hänt under hela min uppväxt. Under hela min uppväxt har jag fått höra varje dag hur jag inte dög. Han gjorde kontroll på mitt rum utan förvarning ibland. Kontrollerade om jag hade det dammfritt, så att allt stod i ordning och inget låg där det inte skulle. Än idag är jag livrädd för att min far ska göra något liknande hemma hos mig i min lägenhet. Jag håller därför det exemplariskt rent, snyggt och prydligt varje dag. Det tar något så enormt på min energi. Här halvstädas det inte, nej här grovstädas det varje vecka och ibland flera gånger i veckan... Jag har inte tänkt på det så innan att det är min far som är problemet. Att det ens varit ett problem men en personal har fått mig att inse. Min far är orsaken till mycket. Orsaken till min osäkerhet. Jag ursäktar nästan min existens. För ibland känns det som om inget jag gör duger och jag måste ursäkta mig. Min far beordrade mig att göra om många saker från början för att de inte dög. Och då är jag inte den som inte ger 100%. Jag ger alltid 100% och inför min far ger jag alltid 1 miljon % och lite till men ändå duger det inte. Då måste det vara fel på mig? Jag har alltid haft höga prestationskrav på mig själv men när jag väl var nöjd med det jag gjort, krossade min far mig. Inte ens när jag varit i skolan hela dagen, sedan gjort läxor i flera timmar och sen satt mig vid teven en timme innan läggdags dög jag. "Där sitter du din jävla tjockis!". "Jaha vad har du gjort idag då? Suttit framför teven hela dagen?". "Jaså gått i skolan? Ja det är ju verkligen svårt och tufft. Vad har du mer gjort idag?". "Läxor? Det kan inte ha tagit så lång tid!?".
Jag har världens bästa far. Punkt.
/ Nastasia