Stan med mammy

Konichiwa! Idag skulle jag egentligen till Köpenhamn med mor och far, men det blev inställt. Istället var mammy och jag i stan och shoppade. Mammy bjöd på fika från Espresso House och jag fick kläder av henne som födelsedagspresent! <3 Jag fyller ju år på fredag, samma dag som Evin fyller 1 år, och samma dag som jag åker på läger! Oj redan!? :O Jag mer än nervös för att åka. Vill helst inte tänka på det.
Men men, ska sova nu, är astrött och måste upp i tid för det är en fullspaäckad dag imorgon.. Ha det!
/ Nastasia

Nom nom nom

Här är de italienska köttbullarna med pastan som jag lagade nyss :D Nom nom nom!
/ Nastasia

Städ och tvättdag

Konichiwa! Jag städar och tvättar idag, men just nu lagar jag italienska köttbullar :) Så är lite bizzy idag, men vi hörs mer under dagen..
/ Nastasia

Det värker

Det värker inom mig. Det värker i bröstet. Det värker i hjärtat. Det värker när jag andas.

Det värker av mina tårar som faller längs med kinden, som bränner, som fräter sönder mig inifrån och utifrån.

Jag hatar att bli tillsagd när jag i andras ögon gjort något fel. Jag klarar inte av det. Jag blir sjukt ledsen och ångestfylld och jag känner mig värdelös. Jag blev det idag och jag gråter för det, jag självföraktar mig själv och jag vill dö. Jag har börjat säga till de andra där jag bor när de gör fel utan att egentligen tänka på att jag gör det. Jag vill bara ha kontroll och ordning. För mig är ordning och struktur, hygien, och att det görs rätt, så viktigt att om det inte funkar, blir jag extremt ångestfylld. Det kryper inom mig och jag kan inte hålla emot. Vad fan ska jag göra!? Skita i att säga något och få ångest för det och krypningar i hela kroppen? Eller säga ifrån och bli tillsagd och få ångest för det? Inget av det.. Jag mår bäst i att vara ensam, leva ensam och dö ensam... 

/ Nastasia

Jag vet inte om jag klarar av det..

För varje dag, för varje timme och för varje minut som går blir min oro, nervositet, skräck, ångest, ja kalla det vad ni vill, bara värre och värre. Som en tickande bomb, som när som helst kan explodera och jag faller djupt. Jag vill inte riskera att det händer på min vistelse på lägret. Jag drömmer dagligen om att jag faller och att jag är på läger. Jag är livrädd, skräcklagen för mig själv. Jag är rädd att jag ska få en panikattack och ha extrem panikångest. Jag vet att jag kommer att ha det extremt jobbigt de första dagarna. Jag vet att det kommer att bli så. Det är inget jag bara säger, jag vet. Jag är bara rädd att det inte släpper efter ett par dagar, att hela vistelsen blir jobbig. Jag har sovit borta förr, men det är inte många eftersom varje tillfälle har varit ett trauma i sig. Jag fattar inte ens varför eller hur jag kunde ge mig i på det här frivilligt. Jag förstod nog inte riktigt vad det innebar. Jag trodde nog, precis som alla andra, att "jag är så mycket bättre nu och att inga problem finns". Det är bara bullshit. Det är bara tack vare min medicin som det funkar "så bra". Visst är det sant att jag mår bättre och har mindre ångest, men den finns ändå där, varje dag. Jag vet inte vad jag ska göra och jag har kommit så långt att om jag ställde in lägret vore det de dummaste jag kunde göra..
/ Nastasia

Jag känner sorg

Jag känner sorg över att ingen någonsin någon gång i mitt liv kommer att förstå hur slitsamt det är att leva mitt liv med de problem och diagnoser jag har. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag är så fruktansvärt ensam. Fysiskt sett är jag kanske inte ensam, men jag känner mig ensam. Jag är helt tom inuti. Ingen förstår mig, ingen känner mig på riktigt, ingen vet hur jag har det, ingen, ingen, ingen... Det spelar ingen roll hur mycket eller hur många gånger jag skriver eller berättar hur det är eller hur jag upplever det, ingen kommer ändå aldrig någonsin att förstå.
Jag känner sorg över att jag aldrig någonsin någon gång kommer att få vara helt fri. Jag vet att mycket har förändrats i mitt liv det senaste året, och att jag är mer fri än tidigare. Jag känner ändå sorg att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva livet fullt ut i frihet. Jag har mina funktionshinder som hindrar mig.
Jag lever det bästa livet jag kan leva men jag kan ändå känna sorg för det liv jag aldrig kommer att få uppleva..
/ Nastasia

Jag vill bara försvinna

Det har varit mycket ångest hela dagen idag för

Att sova dåligt tär på mig. 

Att ha ryggont tär på mig. 

Att rutiner rubbas tär på mig.
Att vara social en hel dag tär på mig.
Att leva mitt liv tär på mig....

Slutsats: Jag är sönder. Helt slut, utmattad, trött och jag vill bara försvinna. Jag hatar mig själv och mitt liv just nu, att det inte går att beskriva med ord...!! :(

Jag ska försöka förklara.. Jag påverkas väldigt mycket av att olika regler gäller beroende på vem som jobbar här där jag bor. Ibland är det okej men en sak, en annan gång är det inte. Det gäller speciellt vid måltider. Ibland får vi ta upp själv, ibland inte. Ibland får vi ta mer, ibland inte. Jag blir förvirrad och mår väldigt dåligt över det men också av att de andra också påverkas utav att reglerna ändras. Sedan att bevittna deras reaktioner med att till exempel bryta mot reglerna när personalen inte ser, gör mig fruktansvärt ångestfylld. Det bästa för mig är när personalen tar upp till oss för värst är det egentligen när det inte finns några regler för då blir alla hagalna och jag vet inte var jag ska bli av. Det bästa just nu, känner jag, vore att gå tillbaka till mina gamla rutiner då jag åt inne i min egen lägenhet... Punkt.

/ Nastasia

Bra dagar men ändå mycket ångest

Konichiwa! Jag har haft två bra dagar även om det har varit mycket ångest ockdå.. Igår var Love hos mig och vi badade och körde till stan bland annat. Vi åt glass på badet och i stan åt jag thaimat <3 GOTT! Love åt hamburgare. Jag fick i alla fall köpt träningskläder som jag verkligen behövde. Antar att de var värda 500 kr.. Lite ångest för priset egentligen.
Idag har jag varit på ett bad jag tidigare inte varit på och solat och badat där. Åt även glass (den på bilden), en magnum med smak av äppelkaka. Nom nom nom! Sedan har jag tittat på film och gråtit till den.. Min absolut favoritfilm, Den Otroliga Vandringen! <3
Jag har som sagt även haft mycket oro och ångest idag. Det är extra jobbigt när det är vikarietider och inget blir som det brukar vara. Fast ordinarie gör också skillnad.. Jag blir mycket ångestfylld av det och jag vet inte hur jag ska förmedla det till dem. Jag har säkert skrivit om detta tidigare känns det som..
Men men, nu ska jag sova.. Är jättetrött för jag sover väldigt dåligt nu för tiden och så har det varit väldigt händelserika dagar. Jag vaknar många gånger på natten för att jag drömmer många mardrömmar. Antagligen nu inför att jag ska iväg..
/ Nastasia

En deppig bebis och en nervös mamma

Konichiwa! Min bebis är fortfarande deppig och blöder mycket :( Hon är mysig i alla fall <3 Vi myser mycket, det är det enda hon vill. Hon vill inte dricka, äta, gå på promenad eller leka. Visst gör hon det för att hon måste men inte med den glöd eller gnista hon hade tidigare. Själv mår jag bra egentligen, men oron och nervositeten inför lägret blir bara större och större för varje dag som går. Imorgon är det EN vecka till jag åker! Oh my god! Jag känner mig stressad också. Både inför lägret, att hinna packa, få med allt och få tillräcklig sömn innan. Och så är jag stressad för allt som händer när jag kommer hem. Jag ska börja träffa psykologen igen, jag ska tatuera mig, jag ska gå på kurs, jag ska börja praktisera, jag ska träna... Hur ska jag hinna allt? Men framförallt hur ska jag orka utan att krascha? Det är frågan.. Men det återstå att se sen när jag kommit hem..
Nu kaffe.. Ha det!
/ Nastasia

Jag förtvinar i denna värmen

Konichiwa! Hur står det till? Här är det varmt, närmare 30 grader! Jag är helt slut, trött och hängig. Jag valde därför att skippa träningen, trots att det var länge sedan nu. Dessutom har jag varit väldigt syndig i helgen. Massa godis och mycket mat. Men men, jag hade aldrig klarat av att träna idag utan att svimma eller något.. Jag har istället solat lite och varit på långpromenad. Trixie kräktes ute så varmt det är.. Det säger väl ändå en hel del!? Jag ska nog sätta mig i bilen i eftermiddag och ställa in alla inställningar. Klockan måste ställas om och alla radiokanaler, allt försvann när bilen dog..

Nu kaffedags i alla fall! Ha det!

/ Nastasia