Mår bättre nu

Jag mår bättre nu med yrseln. Det tog tid men till slut så är det helt borta. Nu är jag bara grymt trött, sliten och mörbultad. Tagit nattmedicinen och ligger i sängen nu. Ska snart sova. Ska bli sååå skönt! Natti!

/ Nastasia

Det skulle jag aldrig sagt..

Jag trillade nu precis istället.... Helt skärrad, chockad och ledsen... :'(

/ Nastasia

Fy fabian vad läskigt!

Jag svimmade/trillade nästan precis pga av min behovsmedicin som gör mig svag och yr, plus att jag känt mig yr hela dagen med.. Dubbel yrsel plus svaghet är lika med inte bra.. Jag är helt skärrad. Ligger ner, vågar ej gå upp. Allt snurrar om jag blundar... Sätter punkt här, är helt svag som sagt, mobilen väger ton! 

/ Nastasia

Nastasia ställer frågan:

Varför ens stiga upp ur sängen när det vakna tillståndet är så smärtsam, plågsam och tortyrisk?
/ Nastasia

En helg med Love

Det har varit en helg med Love mitt i mitt kaos. Jag har kunnat njuta ibland av umgänget och närvaron av honom. Inte på det sättet, nej, vi är bara vänner, inget annat. Det har betytt mycket att ha honom här men också har det tagit energi. Jag måste anstänga mig för att vara glad, och då känns det dessutom fejk, på låtsas. Jag kan som sagt inte känna livsglädje även om jag vill ibland. Just nu ser jag inte meningen med något. Jag gråter men rösten som en gång peppade mig till att fortsätta trycka ner mig, finns inte där. Det känns som frekvenser av rösten, små ljud. Att hen försöker komma fram, men på grund av min medicin har svårt att nå mig. Ibland hör jag små ord, inga meningar. Jag vet inte om jag gillar det eller om jag saknar hen. Jag är förvirrad. Jag är less på att ständigt må dåligt, bli förvirrad, behandlad illa och jag är fucking less på mig själv. Skulle vilja ge mig själv en fet jävla lusing. Ja, jag hatar mig själv mest av allt. Det är också därför jag inte vill leva.....

/ Nastasia

Nastasia is praying...

Mår asdåligt. Känner ingen livsglädje alls. Tagit min behovsmedicin för ångesten som äter upp mig inifrån. Jag vill bara sova. Sova bort mitt liv som inte är värt att leva. Vad är det för mening med allt? Jag ska ändå dö och detta liv som är nu är pain, suffering och tortyr. Jag svär, jag vill verkligen inte leva detta liv. Jag vill verkligen inte det. Men jag vill inte heller dö....
/ Nastasia

It's difficult..

It's difficult. I take a low dose of risperdal nightly for my psychotic symptoms because I can't handle the voices in my head. I take an high dose of antidepressant for my darkness because prayer isn't enough. My headshrinker hears me twice a month, she mostly delivers the host, and sometimes I can stand in the woods and see the world spark.
/ Nastasia

Psykologsamtal 26/6-2014

Jag skulle köra till psykologen i torsdags men känslorna och ångesten var så stor att jag inte klarade av det. Jag satte mig i bilen men nästan direkt började jag störtböla. Fick dumma tankar och blev rädd för vad de kunde göra på vägen. Jag gick in igen, snöt mig och tårkade tårarna men så fort jag tänkte på att köra började jag böla igen. Jag skrev då till personalen att jag inte klarade av att köra. Det tog lång tid innan de svarade men till slut så. Dom kunde köra mig dit, vilket de gjorde. Jag satt tyst i bilen hela vägen dit, rädd för att böla mer. Väl inne hos psykologen såg hon att jag inte mådde bra då jag gömde mig under kepsen och solglasögon. Vi pratade om honom som krossade mitt hjärta. Han finns åter i mitt hem men jag vill verkligen inte han ska såra mig igen. Han är på god väg. Personalen som körde mig fick komma in till psykologen sista kvarten för att göra upp hur personalen ska hjälpa mig. Dom ska inte lämna mig ensam med honom. Tack och lov! Jag vill verkligen inte att det ska hända något igen.. Sedan pratade vi om att jag är sjuk och hör röster. Det trodde inte C. Hon tror att jag är frisk och bara hör tankar som är mina egna. What the fuck!? Hon gör mig förvirrad än en gång. Är jag sjuk eller är jag frisk? Och vad då inte hör röster, det känns och hörs verkligen som röster. Jag har känt mig ledsen och förvirrad sedan hon uttryckte sig så i torsdags. Jag förstår att hon vill lugna mig men det gör hon inte. Hon gör mig bara mer nedstämd och ledsen. För om jag inte är sjuk och det finns en förklaring till mitt beteende, vad är det då? Helt normalt och föra konversation med sig själv som två personer? Och att alltid höra en andra person i sitt huvud som säger åt dig vad du får och inte får göra?

/ Nastasia

Min inre trädgård

Min inre trädgård har vissnat och dött.

Kvarlämnat är ett öde landskap, sönderspräckt av kyla och ångest.
Ibland är det en smärta som driver mig till vansinne.
Ibland är det en ekande tystnad av tomhet och likgiltighet.
När jag ser upp på taket från sängen och tillåter mig själv att tänka, så kommer insikten så smärtande nära.
Jag vill verkligen inte leva längre.

/ Nastasia

När det är vikarier..

När det är vikarier är det oorganiserat kring maten och dess upplägg. Även fika. Allt sätts fram vid bordet. Fritt fram. Ingen koll så att alla får eller om det räcker. Idag fick en person inte kvällsmat på grund utav det. Jag känner mig delaktig i det, men jag trodde verkligen att det skulle räcka. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag trodde jag skulle kvävas ett tag. Detta är worst senario ever. Jag ville bara försvinna från matbordet, inte äta upp. Men då hade han som inte fick mat kunnat ta min. Det hade varit ännu värre eftersom min mat redan var påbörjad. Jag känner mig så jävla fet som äter mycket, så mycket att det är sjukt, som en personal sade ikväll. Det är sjukt vad mycket jag äter. Det är sjukt. Hur fan kunde jag göra så!? :( Jag gjorde bara vad de andra gjorde och trodde det var okej, men nej. Jag ska sluta ta upp mat, det blir bara fel. Jag tar i princip aldrig upp själv, varför? Jo, för att det inte ska bli fel som idag.. Jag hatar det! :'( Fan vad jag hatar mig själv! :'((

/ Nastasia