Jag vet inte längre om jag får prata och då är det bätte att vara tyst..

I eftermiddag tog jag mig en sväng med Kozen till dit min psykolog ska flytta. Det var skitkul! Imorgon ska jag handla tillbehör till bilen så som en kabel så att jag kan lyssna på musik från mobilen i bilhögtalarna och solskydd till Trixie i bakfönstrena. Men jag mår fortfarande inte bra, det är till och från riktigt dåligt.

Jag har jättemycket ångest idag också. Det är mycket på grund av personalen tror jag. De har blivit annorlunda. Mer spända, bestämda och tillrättavisande. De klagar på och tillrättarvisar oss. "Ska du inte ha det?" eller "Så mycket får du inte ta!". Det skapar en osäkerhet, ovisshet som gör mig extremt ångestfylld. För vad är okej mycket? Vad ska jag ta? Vad förväntas utav mig? 

Jag är jättekänslig för spänningar/energier i luften och tycker det är skitjobbigt när personalen blir arga, irriterade eller höjer rösten, så att jag blir extremt rädd och ledsen. Tårarna forsar just nu för jag har väl hållt inne det hela dagen nu.. 

Det känns också som om jag har gjort något fel på sättet personalen är mot mig. De är kalla och bortstötande, det är svårt att förklara för jag kommer inte på det rätta ordet.. Det är precis som om de inte vill ha med mig att göra, att jag är jobbig eller något. Tidigare kände jag mig fri, fri att säga vad jag vill utan att vara osäker och rädd. Nu är jag nästan tillbaka till då jag inte kunde prata. Jag vet inte längre om jag får prata och då är det bätte att vara tyst..

Orkar inte skriva mer nu, ska försöka sova... *snyft*..... Godnatt!

/ Nastasia